Komet 21P/Giacobini-Zinner - Peter Rosén

[Peter R]

Ny bild i galleriet
Objekt: Komet 21P/Giacobini-Zinner
Exponering: 11 st 30 sek à 6.400 Iso
Fotograf: Peter Rosén
Teleskop: C9,25 EdgeHD
Kamera: Canon Eos 5DMk4
Kommentar: Jag passade på att fotografera komet 21P/Giacobini-Zinner i natt trots fullmånen.
Det blev också säsongspremiär för värmebanden när korrektorlinsen totalt immade igen.
Kometen ligger på mag. 7,3 men svansen är mycket svag och diffus och var svår att få fram när jag skulle reduceraq gradienterna i bilden men det gick till slut.
Kometen och stjärnorna är behandlade separat och sedan sammanslagna i Photoshop.

/*Peter R


Klicka for att se stor version av bilden

[ragge]

Påpassligt fångat och fint resultat.
Fick inspiration att läsa på lite, och såg då att även NASA och ESA var påpassliga när man 1982 lade om kursen och uppdraget för sonden ISEE-3 (som utforskade solvinden) så att den 3 år senare kom att passera genom 21p:s svans (som visade sig vara över 500.000 km lång). Ofattbart hur man kan konstruera och genomföra så komplexa banor till ett tänkt mål, och sedan träffa rätt.
http://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hb ... ar/GZ.html

Ragnar

[Peter R]

Tack Ragge,
spännande länk, banan ser ut som ett garnnystan och som du säger, otroligt att de i slutändan kunde pricka rätt

Det som var lite märkligt när jag plåtade kometen och tittade på kamerans display så var det svårt att se själva svansen till höger, däremot syntes en ljuskon till vänster som verkar komma ut från själva kärnan och som jag inte har sett på några tidigare bilder.

Här är en stack av 5 bilder med stjärnorna borttagna som visar denna ljuskon ganska tydligt.

[ragge]

Mysko.
Jag kom att tänka på shockvågor ("bow shock"), men hittade inget som pekar på synliga spår av detta framför kometer. Stellarium däremot visar något som liknar en shockvåg framför 21P (bilden är stretchad lite) :

Men svårt att säga om det har någon bäring på det som syns i din bild. Dags att skaffa frack mm (om du inte redan har), get prepared for Nobelpriset !

Ragnar

[hbar]

https://en.wikipedia.org/wiki/Antitail" onclick="window.open(this.href);return false;

/Håkan

[Peter R]

@ Ragge, Stellarium visar väl en simulering, alltså inget riktigt foto så "bow shock" är nog bara en artistisk tolkning av koman.

@ Hbar, jag är också inne på att kan vara en form av begynnande iontail (jonsvans?) ska försöka få tid att kolla senare idag.

Alternativt, kanske ännu troligare, bara att det pyser från kärnan. Det är inte helt ovanligt för jag kom på att jag fotograferade en liknande företeelse på komet Lovejoy för några år sedan viewtopic.php?t=8272" onclick="window.open(this.href);return false;

/*Peter R

[hbar]

Antitailen syns tydligt på min bild också
http://www.astronet.se/view_image.php?id=5461&gallery=5" onclick="window.open(this.href);return false;

Du får ursäkta färgsättningen, nebulosity kommer inte alltid riktigt överens med drivern till kameran och eftersom jag bara tittar på den monokroma när jag tar bilderna så upptäckte jag inte att den "saknade" den blå kanalen. Eftersom där inte var någon bild på kometen tidigare så valde jag ändå att lägga ut den.

/Håkan

[ragge]

@ Ragge, Stellarium visar väl en simulering, alltså inget riktigt foto så "bow shock" är nog bara en artistisk tolkning av koman./*Peter R

Visst är det så, men jag tänkte att det finns en anledning att man utformade illustrationen på det viset.

Antitail - intressant !

/R

[jwarell]

Fin bild Peter - du har tagit många bra på sistone, jättekul att se! Du har blivit en expert på att hantera låga altituder

Solfjäderformen i motsatt riktning till svansen är säkerligen orsakade av en eller flera jets på kärnan som samverkar via chockvågor för att skapa strukturen. Sådana fanns i riklig mängd i Hale-Bopps koma, inklusive nästan koncentriska band som var del av stoftsoiraler från jets på den roterande koman. Det var ett mycket tydligt och mäktigt skådespel visuellt.

Jag vet inte när/om jorden passerar kometens banolan, men det är bara då eventuella antisvansar blir synliga. För att kallas svans måste strukturerna var betydligt längre.

Testa med ett rotationsgradientfilter centrerad på pseudokärnan. Då framträder nog fina strukturer. Testa med flera (ganska små) vinklar.

Johan

[Hans Bengtsson]

De koncentriska ringarna kring kärnan hos Hale-Bopp tillhör de mest säregna saker som jag sett i ett teleskop. Någon som vet ifall liknande ringar har observerats kring andra kometkärnor? Kanske finns det gamla teckningar av stora kometer där liknande fenomen registrerats?

Mvh
Hans Bengtsson

[jwarell]

På tak arm kommer jag bara på kometen Donati 1858 men det måste ha förekommit flera gånger.

Vem vet om de kommer ses i 46P/Wirtanen i vinter? Kanske är det huvudsakligen gasrika kometer som visar dessa chockvågor.

Johan

[Hans Bengtsson]

Javisst, det stämmer att Donatis komet hade en mycket intrikat struktur i kärnområdet, det finns många teckningar som visar detta. Det är nog den komet som närmast liknar Hale-Bopp i det avseendet.

Jag minns att jag blev rejält överraskad när jag första gången kollade Hale-Bopp i hög förstoring. Jag hade inte förväntat mig att så enkelt kunna se detaljer. Det var en blandning av flera koncentriska ringar och en tydlig spiralstruktur i det centrala partiet. Mycket fascinerande.

Förresten blev jag överraskad även när jag första gången såg Hale-Bopp för blotta ögat. En tidig morgon utanför mitt jobb, jag tänkte att "någonstans åt det där hållet kommer den nya kometen att dyka upp" ... jag tittade upp, och där lyste den i all sin prakt! Sedan hängde den på himlen hur länge som helst, man blev nästan avtrubbad till sist.

Kometnostalgi.

Mvh
Hans Bengtsson

[timokarhula]

Komet 17P/Holmes fick ett spektakulärt utbrott i slutet av oktober 2007 och ökade sin ljusstyrka från magnitud 17 till mag 2 på 24 timmar. I början av november såg jag intrikata detaljer intill Holmes kärna. Notering från 3 november 2007 sedd med 25x100-kikare:

Såg en ljussvag, icke-stellär pseudonucleus som var av ca 11m. Den cirkulära, inre koman hade diametern 16’ och hade en hög ytljusstyrka. Den 4’x3’, diffusa centralkondensationen var avlång mot PA 205. Cc hade blivit mer diffus sedan i förrgår. Den falska kärnan låg i den N sidan av cc. Den inre komans S-SW kant var suddig jämfört med den skarpt avgränsade motsatta sidan i N-NE. Den N delen av den inre koman innehöll en mörkare, triangulär ihålighet vars N-NE kant följde den inre komans kant. Såg nu för första gången en mycket ljussvag yttre koma, eller ”envelope”, som var nästan lika bred på ömse sidor som den ljusare inre koman. Den yttre komans diameter var ca 40’. [Teckning på sid 1486.]

När jag för första gången såg C/2006P1 (McNaught) den 10 januari 2007 så var det under unika omständigheter. Jag hade planerat att leta efter komet McNaught med hjälp av svepning med kikare efter frukosten men jag upptäckte kometen redan med blotta ögat vid frukostbordet medan jag väntade på att brödet skulle bli färdigrostat!!! Jag blev helt paff! Jag såg en stjärna med en tydlig svans mot ”klockan halv elva”! C/2006P1 (McNaught) blev sedan den ljusaste kometen jag någonsin sett, ljusare än Venus och kunde ses för blotta ögat i dagsljus.

/Timo K

[Hans Bengtsson]

Holmes var verkligen en egendomlig syn. Ingen svans. Liknade mest en uppförstorad variant av klothopen M13 i Hercules. Jag såg den aldrig i teleskop, bara med obeväpnat öga och med fältkikare. Mot slutet blev den större och större och alltmer diffus tills den inte syntes alls. Minns att Gustav Holmberg, ovetande om kometen, fick syn på den och tänkte fullt förståeligt att det kunde vara en nova! Den såg i det skedet stjärnlik ut för blotta ögat.

Hyakutake var också extrem fast på radikalt annat sätt. Jag var på väg hem från jobbet, och kunde mellan gatlyktorna iaktta en lång smal ljus strimma på himlen. Det måste väl vara ett band av cirrus? Snabbt gick jag upp till min obs-kulle några hundra meter därifrån och kunde konstatera att det de facto var kometen! Det kändes smått absurt. Trots stadsljuset kunde jag utan problem följa svansens utsträckning längs en avsevärd del av den synliga himlen.

Komet West såg jag stiga upp över Kallinge flygplats en tidig morgon. Den kom med svansen först och jag tog för givet att det var uppdragande cirrus. Vilket jag rapporterade (sysslade med det i det militära). Förmodligen ganska sällsynt att en kometsvans felaktigt rapporteras som cirrus... hoppas misstaget är preskriberat ...

Detta inlägg är kanske lite off-topic men det bjussar jag på!

Mvh
Hans Bengtsson

[wilt]

Holmes var verkligen en egendomlig syn. Ingen svans. Liknade mest en uppförstorad variant av klothopen M13 i Hercules. Jag såg den aldrig i teleskop, bara med obeväpnat öga och med fältkikare. Mot slutet blev den större och större och alltmer diffus tills den inte syntes alls. Minns att Gustav Holmberg, ovetande om kometen, fick syn på den och tänkte fullt förståeligt att det kunde vara en nova! Den såg i det skedet stjärnlik ut för blotta ögat.

Här finns min bloggpost om "upptäckten", skriven dagen efter. En säregen upplevelse.

/Gustav