25 nya bortglömda Miror

Från Astronet
Hoppa till: navigering, sök

HQ Aur

HQ Aurigae upptäcktes av Otto Morgenroth i början av 1930-talet under ett fotografiskt patrullprogram där plåtar tagna med en 14 cm astrograf vid Sonnebergobservatoriet analyserades. Upptäcktsrapporten, där objektet fick beteckningen AN 339.1933, noterade att objektet var en mira som når 13 fotografisk magnitud i max. Morgenroth noterade även att objektet var ljust i september 1930. I övrigt är objektet i princip osynligt i de litteratursökningar som gjorts hittills. (GH)

Litteratur

Morgenroth, O. ”62 neue Veränderliche” Astronomische Nachrichten vol. 250 (01 december 1933): 75.

HX Aur

HX Aurigae upptäcktes av Malina Popova som analyserade plåtar tagna med Sonnebergobservatoriets 14 cm astrograf med en blinkkomparator. (Malina Popova var den första kvinnan som doktorerade i astronomi i Bulgarien.) Objektet som först fick beteckningen SON 5456 är en av flera upptäckter av Popova vid analys av plåtarkivet i Sonneberg. Popova noterar enbart att stjärnans variationer är långsamma och att magnituden i maximum ligger runt 13 fotografiskt. I övrigt är litteraturen än så länge i stort sett tyst vad gäller HX Aurigae. (GH)

Litteratur

Popowa, M. ”40 neue Veränderliche”. Astronomische Nachrichten 286 (01 januari 1961): 81.

AL Boo

AL Boötis upptäcktes av Cuno Hoffmeister på plåtar tagna med Sonnebergobservatoriets 40cm astrograf. Den fick preliminärbeteckning SON 8086 i Hoffmeisters rapport från 1964. AL Boo finns med i en katalog med variabeldata hämtade från Catalinaobservatoriets övervakningsprogram. Perioden är där bestämd till 165 dygn. (GH)

Litteratur

Hoffmeister, Cuno. ”Mitteilungen über neuentdeckte Veränderliche Sterne”. Astronomische Nachrichten 288 (01 oktober 1964): 49.

Drake, A. J., M. J. Graham, S. G. Djorgovski, M. Catelan, A. A. Mahabal, G. Torrealba, D. García-Álvarez, m.fl. ”The Catalina Surveys Periodic Variable Star Catalog”. The Astrophysical Journal Supplement Series 213 (01 juli 2014): 9.

FU Cam

FU Camelopardalis upptäcktes av den japanske amatörastronomen Takamizawa. (GH)

Litteratur

Kazarovets, E. V., N. N. Samus, och O. V. Durlevich. ”The 75th Name-List of Variable Stars”. Information Bulletin on Variable Stars 4870 (01 mars 2000): 1.

FW Cam

FW Camelopardalis upptäcktes av den japanske amatörastronomen Takamizawa. (GH)

Litteratur

Kazarovets, E. V., N. N. Samus, och O. V. Durlevich. ”The 75th Name-List of Variable Stars”. Information Bulletin on Variable Stars 4870 (01 mars 2000): 1.

FY Cam

FY Camelopardalis upptäcktes av den japanske amatörastronomen Takamizawa (Tmz V174). (GH)

Litteratur

Kazarovets, E. V., N. N. Samus, och O. V. Durlevich. ”The 75th Name-List of Variable Stars”. Information Bulletin on Variable Stars 4870 (01 mars 2000): 1.

HI Cam

HI Camelopardalis upptäcktes av den japanske amatörastronomen Takamizawa. (GH)

Litteratur

Kazarovets, E. V., N. N. Samus, och O. V. Durlevich. ”The 75th Name-List of Variable Stars”. Information Bulletin on Variable Stars 4870 (01 mars 2000): 1.

HO Cam

HO Camelopardalis upptäcktes av den japanske amatörastronomen Takamizawa (Tmz V13). (GH)

Litteratur

Kazarovets, E. V., N. N. Samus, och O. V. Durlevich. ”The 75th Name-List of Variable Stars”. Information Bulletin on Variable Stars 4870 (01 mars 2000): 1.

CM Cas

CM Cassiopeiae upptäcktes av Hoffmeister i mitten av 1930-talet. Upptäcktsrapporten innehåller inte mycket mer än en klassifikation av objektet som mirastjärna och en positionsangivelse. Stjärnan ingår i en publikation med uppgifter om maxima, element mm för ett antal miror observerade med ROTSE-projektet. Data från den publikationen anger en period på 248.0 d och epok 2454148.3. (GH)

Litteratur

Hoffmeister, Cuno. ”604 neue Veräderliche”. Astronomische Nachrichten 259 (01 juli 1936): 37.

Yeşilyaprak, C., S. K. Yerli, B. B. Güçsav, N. Aksaker, E. Dikicioğlu, M. Helvacı, D. Çoker, M. E. Aydın, B. Dinçel, och N. Uzun. ”Long-term variations and periods of Mira stars from ROTSE-IIId”. New Astronomy 17 (01 juli 2012): 504–13. doi:10.1016/j.newast.2011.11.010.

V0524 Cas

V0524 Cassiopeiae fick sin beteckning i den sextionde namnlistan från GCVS-redaktionen, publicerad 1975. Variabeln hade upptäckts av N.B. Perova (Moskva) strax innan på plåtar tagna med en 40cm astrograf och då fått preliminärbeteckningen SVS 1892. Astrografen är sannolikt det instrument som först beställts och använts av Cuno Hoffmeister i Sonneberg från 1938 och som sedan överflyttades till Sovjetunionen 1945 som ett led i de skadestånd som betalades efter krigsslutet. Instrumentet har under efterkrigstiden mestadels använts för patrullfotografering för sökandet efter nya variabler, och omkring 22 500 plåtar (i formatet 30 x 30 cm, bildfält 10 x 10 grader, 1.6 meters brännvidd!) har tagits med det sedan 1948. Plåtarkivet i Moskva ger förresten fortfarande in på 2000-talet avkastning i form av nya variabelupptäckter när astronomer bearbetar det halvsekelgamla plåtarkivet (Kolesnikova mfl 2008).

Perova skriver i upptäcktsrapporten 1975 att stjärnan i maximum når 13.5 fotografisk magnitud och är svagare än 17.5 i minimum. Vidare noteras att ett maximum har inträffat vid 2440500 och möjliga perioder kan, med de observationer som förelåg 1975, tänkas vara 163, 191, 259 eller 620 d. (om jag, som inte kan ryska, tolkar texten rätt). Stjärnan har, av någon anledning, kommit att tilldra sig intresse från astronomer som arbetar i IR- och radioområdena, och den figurerar i trettiotalet publikationer inom dessa underavdelningar av observationell astronomi. (GH)

Litteratur

Kukarkin, B. V., P. N. Kholopov, N. P. Kukarkina, och N. B. Perova. ”60th Name-List of Variable Stars”. Information Bulletin on Variable Stars 961 (01 januari 1975): 1.

Perova, N. B. ”On three new variable stars.” Peremennye Zvezdy Prilozhenie 2 (1975): 237–40.

Kolesnikova, D. M., L. A. Sat, K. V. Sokolovsky, S. V. Antipin, och N. N. Samus. ”New Variable Stars on Digitized Moscow Collection Plates. Field 66 Ophiuchi (Northern Half)”. Acta Astronomica 58 (01 september 2008): 279–92.

V1904 Cyg

Objektet upptäcktes av S.V. Zemlyannikova och fick preliminärbeteckningen SVS 2690 i upptäcktsrapporten 1986 innan den i den 68e namnlistan från GCVS fick sitt definitiva namn. Även Dahlmark fann den i sitt genommönstringsprogram, då den fick preliminärbeteckningen LD 402. Zemlyannikova rapporterar fyra maxima vid 2442968, 2444126, 244425 och 2445581 och elementen max = 2442968 + 290.44 x E. (GH)

Littteratur

Zemlyannikova, S. V. ”On the variability of seven stars in the region of 79 Cygni.” Peremennye Zvezdy 22 (1986): 359–68.

Dahlmark, Lennart. ”New Variable Stars Along the Northern Milky Way”. Information Bulletin on Variable Stars 5181 (01 september 2001): 1.

V1907 Cyg

Första gången den här stjärnan gör något avtryck i litteraturen är 1979, i en rapport som jag bara sett referenser till men som antagligen är upptäcktsrapporten. Den får sitt officiella namn i den 68:e namnlistan från GCVS, därefter omnämns den i en rapport av Rakhmatov 1988, som undersöker stjärnan på material i plåtarkivet i Moskva. Resultat: mirastjärna. Maxima anges till 2443776, 2444032, 2444539, 2444785, 2445540 ur vilka följande element härleds: max=2445540+252.7xE.

Man kan även notera att det alldeles bredvid finns stjärnan V1910 Cyg, upptäckt av Dahlmark som LD57. Rakhmatov tolkar det som en möjlig ung stjärna med snabba oregelbundna variationer med en amplitud på omkring tre magnituder. Vad är det här för objekt? I VSX anges en osäker typbestämning, ISA:. I SVO finns det en del bifångstobsar av V1910 Cyg som mycket riktigt visar på snabba variationer, förutom de senaste årens CCD-mätningar finns en svit obsar av Margareta Westlund. Vi har några B-obsar vilket gör att man kan se att färgindex B-V är ungefär 0.5: är inte detta lite för rött för att vara en stjärna av spektralklass B eller A (där ISA-variablerna lär höra hemma)? Å andra sidan kanske objektet är rödfärgat av interstellärt stoft. Hursomhelst, en bifångsvariabel att hålla reda på. Finns det något mönster i variationerna? Är det en ISA-stjärna? (GH)

Litteratur

Satyvoldiev, V. ”New Variable Stars in T4-CYGNI Association”. Peremennye Zvezdy Prilozhenie 3 (1979): 601.

Rakhmatov, S. A. ”V1907 and V1910 Cygni.” Peremennye Zvezdy 22 (1988): 767–71.