ISS Rymdstationen i 3D - Peter Rosén

[Galleri]

Ny bild i galleriet
Objekt: ISS Rymdstationen i 3D
Exponering:
Fotograf: Peter Rosén
Kommentar: Det här är sekvensen som finns med som en flip-animation i senaste nummret av Populär Astronomi. Jag ville inte lägga upp den innan tidningen var tryckt. Men den här är vidareutveckling, en 3D animation för de som har ett par röd-gröna glasögon liggande i byrålådan.
670 exponeringar har stackats 20-30st per slutbild. Dessa har jag sammanställt till en 3-D animation på 24 bilder.

/*Peter R


Klicka for att se stor version av bilden

[Lazze]

Jag har inte fått tag på röd-gröna glasögon eller något likvärdigt än, men jag tycker ändå sekvensen och detaljerna är fantastiska och jag är säker på att det blir otroligt häftigt när jag hittar ett par färgade linser.
Om detta är taget med den 12" Dobson som står beskrivet under sekvensen så undrar jag hur svårt det är att följa ISS med den teleskop/kamerakombinationen? Jag har aldrig försökt mig på att fota satelliter men det måste bli smalt synfält med den lilla sensorn samtidigt som det måste gå fort. Använder man enbart sökaren vid följning? Eller kast med liten Dobson....

Mvh
/Lasse

[Robert]

Fin animation men jag har inga rödgröna glasögoon heller Skulle vara trevlig med en för oss 2d människor med.

[Peter R]

Nu har jag även lagt upp en sekvens i 2D.
Jag började med att fotografera ISS med min WO FLT110 refraktor men med 715 mm fokalavstånd blev bilden tydlig men väldigt liten. Då försökte jag med min Maksutov på 1800 mm och fick en hyffsad storlek men aningen för mörk. Det visade sig att min 12" Dobson på f/5 med 1500 mm fokalavstånd var nära nog idealisk i ljusstyrka och förstoringsgrad.
Jag ställde in sökaren så nogrannt som möjligt men det är ändå svårt att hänga med. Efter 1-2 minuters följe börjar man darra av anspänning och att man börjar hamna i en obekväm position.
Av 2000 bilder finns ISS med på 670 dvs 1/3, där den hoppar omkring som en vild fluga. Första steget går ut på att registrera om alla bilder så att man får en animation med "perfekt" följe.

/*Peter R

[Robert]

Kan tänka mig att det måste varit lite jobbigt på slutet att följa ISS på det sättet men resultatet blev riktigt trevligt och animationen i 2D ser fin ut.

[Lazze]

Tack för infon och 2D-animeringen.
Jag roade mig med att ställa in dina data i CCDcalc för att få en snabbkoll på FOV och fick ungefär 15' x 20' om det kan vara rimligt. Det är ungefär vad som behövs för att få M51 att täcka nästan hela bilden, så jag förstår svårigheterna.

/Lasse

[Peter R]

Hej Lasse,

Chipet är på 6,3 x 4,8 mm och mitt astronomiprogram "Starry Night Pro" får det till 14' x 11', dvs hälften mot din uträkning!
Om det är riktigt låg turbulens någon gång så tänkte jag försöka med en 2,5x barlow, men då blir det troligtvis mest svarta rutor.

/*Peter R

[Lazze]

Peter, du har naturligtvis helt rätt. Jag tittade på fel sensorstorlek. Även CCDcalc ger 14' x 11' med rätt värden inlagda. Och med den FOV måste man verkligen anstränga sig för att passa in t.ex. M51 i bildrutan. M81 eller M101 får inte plats med det synfältet...
Det är bara att buga.
En fråga med tanke på barlow: Vinner man på att använda den i ett sånt här fall? Om jag såg rätt i CCDcalc har du 1,1-1,2 bågsekunder/pixel. Med barlow kommer du under 0,5. Det är iofs vad jag själv får med min Canon 450 och 9,25" SCT, men vad jag läst måste det till väldigt bra seeing för att ha nytta av så låga värden. Å andra sidan har jag hört andra säga att man gärna kan översampla med en faktor 3 för bästa resultat. Ibland vet man inte vad man ska tro :?

/Lasse

[Peter R]

Hej Lasse,
Jag har snarare utgått från absoluta värden:
Med min WO FLT110 blir ISS endast c:a 15 pixlar hög, med SW 12" Dobson 33 pixlar! Med så få pixlar är det naturligtvis svårt att få fram några detaljer oavsett hur bra seeing och följe man har.
Genom att stacka 20 - 30 delbilder har jag samtidigt samplat upp bilderna i animationen 3x. Med en 2,5 x barlow skulle jag få ungefär samma förstoringsgrad utan att behöva sampla upp och förhoppningsvis få bättre upplösning.
Kan du ge mig en länk till någon sida som beskriver bästa förhållandet mellan förstoringsgrad - pixeltäthet i kameran.

/*Peter R

[Lazze]

Det låter ju onekligen rätt vettigt med pixelresonemanget.

Om jag hittar något med faktabakgrund om lämpligt antal pixel vid olika förstoringsgrad så ska jag gärna bifoga en sån länk.
Om någon annan har något med faktabakgrund så skulle jag också gärna vilja se det.
Det jag läst hitills har mest varit tyckande som går ut på att det inte är någon mening att fotografera med bättre upplösning än sikten tillåter.
Om sikten tillåter max 3" uplösning skulle det i så fall inte löna sig att fota med bättre än motsvarande 3" upplösning.
Mot detta har jag läst på olika forum och hörde även Ian King säga på hans föredrag i Sätila i April att man bör översampla (svengelska) med en faktor 3 vilket jag antar skulle innebära att man bör fota med 1" upplösning om sikten tillåter 3".
Men jag har som sagt ännu inte sett någon jämförelse i verkligheten.

Av vad jag lärt mig i andra sammanhang så döljs inte en osäkerhet av att en annan osäkerhet är större, utan osäkerheterna adderas.
För att dra en jämförelse: Om en lastcell i en våg har en tolerans på 1,0 kg och displayen till vågen kan visa fel på 0,5 kg så döljs ju inte det mindre felet av det större, utan max felet blir i stället 1,5 kg.

Det resonemanget betyder att man bör fota med så bra upplösning som möjligt för att hålla det totala felet så litet som möjligt, men jag har ingen aning om det är överförbart till astrofoto och har inte kompetensen att ge mig in i den diskussionen.
Men jag tar gärna emot synpunkter

/Lasse