41P/Tuttle-Giacobini-Kresak - Lars Karlsson

[AstroFriend]

Ny bild i galleriet
Objekt: 41P/Tuttle-Giacobini-Kresak
Exponering: 41x30 sec, set to: f/4.0, ISO12800
Fotograf: Lars Karlsson
Teleskop: Sigma 150mm f/2.8 APO
Kamera: Canon 6D
Kommentar: Jag har det senaste året hållit på med en massa andra saker än astronomi. Men nu med en spännande komet uppe måste man ju bara ut o prova. Märkte man var lite ringrostig på att sätta upp utrustningen, råkade ställa in ISO på 12800 när det egentligen skulle varit 800 eller kanske 1600. Fast visade sig att det kanske inte var så dumt ändå även om det var alldeles galet. Tyvärr blir ju stjärnorna platta och färglösa när man har så hög ISO, men för kometen var det ganska bra.

Jag var på ett nytt ställe, som ni kanske kommer ihåg har jag skrivit om platsen i samband med de ljusföroreningskartor jag tagit fram för Stockholm. De har visat att mellan Tyresta naturreservat och Dalarö borde det vara väldigt mörkt för att vara Stockholm. Problemet vara bara att jag kunde inte hitta någon väg ut dit. Men Rolf visste bättre, efter fågelskådning hade han erfarenhet av området och visste precis hur man skulle köra. Och där längst ut fanns en jättefin och stor parkering att stå på. Mer än en mil på smal väg att åka på efter Dalarövägen men den är asfalterad och är i princip bara att följa. Jag skall lägga ut karta hur man tar sig dit i morgon.

Nu visste jag från SMHIs prognos att det skulle bli molnigt fram mot kl 22 och så blev det också. Jag hann ta ca 50 bilder och 10 fick kastas.

Kometen har ni uppe till vänster, strax ovanför till höger ligger galaxen M108 med magnitud 10 under den M97 med magnitud 11, även kallad Ugglenebulosan.

Ganska brusigt blev det men man ser i varje fall objekten. Svansen skall enligt simuleringen i CdC sträcka sig nära över hela bilden, från kometen nedåt till höger mellan de ljusstarka stjärnorna. Normalt har jag alltid kamerans långaxel orienterad efter himmelsekvatorn, men denna gång gjorde jag ett undantag och vred kameran 90 grader.

Ganska avancerad förbehandling med demosaic och median stackning, men sedan är den ganska rå ur det som kom fram. Någon riktig dithering har jag inte möjlighet att göra automatiskt med mitt lilla stativ, men eftersom pol inställningen inte blir perfekt så fungerar det ganska bra ändå med median stackningen. Inga bias eller dark utan det har medianstackningen hanterat, men flats har använts från ISO800 och det fungerade bättre än förväntat till dessa ISO 12800 bilder.

Imorgon verkar det bli toppväder ute i Tyresta så då tror jag att det blir ett nytt försök.

Tack Rolf för att vi kunde träffas där ute i kväll, det var kul även om fototiden blev kort.

/Lars




Klicka for att se stor version av bilden

[ragge]

Hej Lars,

Det är inte illa att kunna fånga den rackaren med såpass portabel utrustning, och kanske inte helt optimalt mörker heller. Det är ju också fint att komma iväg från stan och få njuta av stjärnorna IRL.
Jag håller med om att man blir ringrostig snabbt om man gör ett uppehåll. Jag brukar skriva ned tabbar som jag gör och läsa på innan jag drar iväg, det hjälper lite iaf.

Ragnar

[AstroFriend]

Jodu Ragnar, så borde ju man göra, att skriva ned alla tabbar. Men vad lång den listan skulle bli för min del :-)

Skulle åkt ut igen då de lovat klart väder, tyvärr såg vi alldeles för många moln för att tycka det var värt det.

Jag gillar verkligen min lättviktsutrustning och att jag klarar 150mm objektivet på den. En kameraväska samt stativet, det är allt och det går till och med att ta på bussen om det skulle vara aktuellt.

/Lars

[Yquem]

men flats har använts från ISO800 och det fungerade bättre än förväntat till dessa ISO 12800 bilder

En undran: Varför ska man använda flats med samma ISO som subbarna? Borde det inte vara bättre med ett lågt ISO med lägre brus? Vignetteringen kan väl ändå inte bero på ISO-talet?
/Anders

[AstroFriend]

Flat kalibrering korrigerar inte bara vinjettering utan även det viktiga att pixlarnas känslighet skiljer sig. Blir som ett statiskt mönster i de ljusa ytorna och de är beroende på viss del iso inställningen. Bruset blir ju olika också.

Lars

[Yquem]

Aha, tack för den upplysningen.

Att bruset blir olika talar väl dock snarare för att använda lägre ISO med åtföljande lägre brus? Man kan ju aldrig dra bort brus, så vitt du inte egentligen menar något annat än egentligt brus?
/Anders

[AstroFriend]

Hej Anders,
Det var lite slarvigt av mig att kalla det brus. Mer riktigt är det statiska skiljaktigheter mellan de olika pixlarna som inte blir riktigt om image till flaten inte är samma iso.

Men även det slumpmässiga bruset blir ju olika karaktär på för olika iso. Om det blir bättre eller sämre med lägre iso beror nog en del på kamerans konstruktion. Har inte funderat så mycket på det eftersom situationen normalt inte uppstår.

Men i praktiken blev det inte så dumt ändå fastän blundern jag gjorde med isoinställningen. Hade kameran varit av äldre konstruktion hade det kanske blivit värre, de hade dock inte så höga isoinställningar.

Lars

[AstroFriend]

Jag var in på Clarkvisions hemsida för att uppdatera minnet för Canon 6D kameran jag har vad gäller dynamik och utläsningsbrus vid olika iso.

Vid iso 100:
Max signal 80000e, readnoise 29e

Vid iso 800:
9900e, 4.6e

Vid iso 6400:
1200e, 1.7e

Vid iso 12800:
650e, 1.7e

Högre iso än 6400 finns ingen anleding att gå då bara maxsignalen minskar utan att bruset minskar.

Man ser också att ökar man isotalet 8 gånger så minskar också maxsignalen till en 1/8 del. Utläsningsbruset förbättras inte i motsvarande grad.

De höga isotalen använder man bara vid svaga objekt när man inte bryr sig att stjärnorna blir klippta och fula redan på låga nivåer. Till ex denna svaga komet, fast kanske iso 3200 hade varit en betydligt bättre kompromiss. Många gånger är kometkärnan mycket ljustarkare, då hade de här inställningarna kanske inte varit så bra. Vanligen använder jag iso 800 som en kompromiss, men även det ger en ganska begränsad dynamik fast ganska ok utläsningsbrus. Detta är olika för olika kameror och även teleskopets data påverkar ju vad som är lämpligt.

Även vid de högre isotalen finns de 80000e i sensorn men utläsningen klipper vid låga nivåer pga begränsat bitdjup. Vid iso 6400 hade ad omvandlaren behövt hantera 80 gånger högre dynamik. Motsvarar drygt 6 bitar extra, alltså en 20 bits omvandlare. Svår att tillverka med kvalite och blir antagligen långsam. Har sett sådana vid sensorer för spektroskopi och 18 bit på ccd kameror. Med en lågbrusig ad omvandlare hade man inte behövt så hög gain och man hade klarat sig med 17 bit för att hantera sensorns dynamik.

Sonys senare sensorer är mer av isoless karaktär och då vinner man inte lägre utläsningsbrus genom att höja isotalet i samma grad. Har dock inte koll på vilket utläsningsbrus de ligger på, om de är sämre eller bättre än min sensor, dock har de stora fördelen att man kan ligga på låga isotal och ha kvar hög maxsignal utan att utläsningsbruset försämmras, hög dynamik.

Vid korta exponeringar blir problemet mycket mindre eftersom stjärnorna då inte hinner överexponera. Fast man får då fler utläsningar som adderar brus.

Läs min artikel Debris finder på hemsidan som visar hur man kan delvis hantera detta:
http://www.astrofriend.eu/astronomy/ast ... inder.html" onclick="window.open(this.href);return false;

Lars

[Yquem]

Tack för info, ska kolla din artikel

Jag är lite noga med att man inte kan subtrahera bort (riktigt) brus, utan alltid lägger till brus om man tror sig göra det. Du vet ju att det är så, men jag tror många tror att man kan göra det.

/Anders

[AstroFriend]

Hej Anders,
Exakt, det är därför jag inte subtraherar bort darks längre då det tillför slumpmässigt brus. Löser det med dithering i stället. På köpet slipper jag det trista arbetet med att ta darks som ändå aldrig blir exakt rätt temperatur och dessutom sliter ut kameran i förtid.

Tror dock det inte fungerar lika bra på gamla ccd sensorer med många omfattande statiska störningar och ett högt slumpmässigt brus. Har dock inte provat. Ampglow som vissa dslr kameror har i stor utbredd omfattning, till ex äldre Canon är svårt att hantera med dithering, där är nog totalt sett det bättre med gammal hederlig dark calibration.

Static pattern är en vanlig benämning som innefattar heta pixlar, kalla pixlar, kolumn defekter, rad defekter, amppglow osv. Ovanpå allt detta ligger det slumpmässiga bruset överlagrat. Det slumpmässiga bruset är ofta högfrekvent i det 2 dimensionella planet och olika high cut filter kan ev få bort delar av det utan att påverka detaljerna på det man vill ha. Men bäst är ju att ha så lågt brus från början som möjligt. Här har vi pratat om bruset från kameran, men bruset från ljuset självt och light pollution brukar dominera och många gånger maskera kamerans brus.

Det är ju det statiska mönstret man vill ha bort (och hålla det slumpmässiga på så låg nivå som möjligt). Många kallar även det statiska för brus ibland för statiskt brus, även jag slarvigt nog men mest för att andra skall känna igen uttrycket. Brus är något slumpmässigt medan statiskt är raka motsatsen.

Den slumpmässiga delen i utläsningsbruset minskar ju dock genom att man höjer signalnivån med högre iso innan den passerar ad omvandlaren, dock bara på vissa kameror som till ex min Canon 6D.

Lars

[Martin F]

Samma här. Skippar darks, har gjort jämförande test och ser ingen som helst förbättring, kanske till och med viss försämring. Då kör jag dithering och 60+ subbar.

Sent from my phone using Tapatalk.

[Yquem]

Men heta pixlar då (av vilka jag har en del), dem blir man väl inte av med utan darks? Dithering kan väl smeta ut dem och därmed försvaga dem, men knappast eliminera dem?

/Anders

[AstroFriend]

Hej Anders,

På en monokrom kamera är det inget problem att få det bra, färgsensor knepigare dock.

Mono:
Heta pixlar bör försvinna helt om man gör på rätt sätt. Det är ju en isolerad pixel med fungerade pixlar i sin omgivning. Den tar ingen hänsyn till den defekta eftersom dess värde hamnar långt utanför godkänd nivå. Beroende på vilken funktion man använder tas den bort eller ersätts med ett medelvärde av de omgivande (som ligger på samma position efter dithering).

Färg kamera:
En dslr har ju ett bayer pattern filter, där återfår man färgerna med deBayering. Det gör man innan stackning och då har tyvärr heta pixeln blivit utsmetad innan median stakning. Min erfarenhet är att gör man så behöver man ca 10 till 20 pixels dithering jämfört med 5 till 10 som man rekommenderar för monokrom kamera, blir lite rester kvar ibland.

Jag har tagit fram ett makro till AstroImageJ som gör på ett annat sätt och eliminerar detta problem. Jag gör en demosaic och hanterar därefter det som en monokroms kamera rgb filer. Då slipper man debyering och dithering tekniken med median stackning fungerar mycket bättre. Som en bonus blir flat kalibreringen långt mycket bättre än det blivit i DSS och Fitswork.

Här kan du läsa hur jag gör samt lite andra smådetaljer:
http://astrofriend.eu/astronomy/tutoria ... ction.html" onclick="window.open(this.href);return false;

Fungerar idag endast på Canon EOS kameror, har inte sett att Nikon och Sony har den konstruktionen i sensorn som behövs för att bli riktigt bra. Kanske kan lösa det längre fram, filerna går att läsa in i varje fall. Ja i princip alla kamerors raw filer!

Fungerar otroligt bra på de bilder jag hunnit testa, dessutom fungerar det till och med på bilderna jag tar med det bärbara Star Adventurer stativet som jag inte gör dithering med, polinställningen blir inte perfekt och det räcker för att min teknik skall fungera glädjande nog.

Bäst att säga i mitt fall för det finns säkert situationer där det inte blir bra också.

/Lars

[AstroFriend]

Angående det slumpmässiga bruset vid kalibrering.

I värsta fall har man en bild signal, en dark, en bias för dark, en flat, en bias/dark för flat.

Alltså av fem bilder som bidrar med brus och endast en med signal.

Även man nu har många subbar för att få ned bruset har man i regel inte lika många subbar på kalibrerings bilderna.


Det här blev rörigt, har startat en ny tråd enbart om detta:
viewtopic.php?t=14678" onclick="window.open(this.href);return false;

Lars