M42 - Peter Rosén

[Peter R]

Ny bild i galleriet
Objekt: M42
Exponering: 25 minuter
Fotograf: Peter Rosén
Teleskop: WO 110 FLT f/6,5
Kamera: Canon Eos 5DMk4
Kommentar: I onsdags blev det oväntat klart väder här i Stockholm så jag gjorde ett försök på M42.
Det blev en mängd exponeringar på 8 till 30 sekunder och 400 till 6.400 Iso, totalt endast 25 minuter.
Trotts kort totaltid och disiga förhållanden så är det min djupaste M42 hittills men den har varit svår att jobba fram. Underbart med Gradient XTerminator som effektivt har hjälpt till att reducera flammigheten i himmelsbakgrunden.

/*Peter R

Klicka for att se stor version av bilden

[Torbjörn]

Jättefin bild av Orionnebulosan, och fantastiskt att den är tagen inifrån Stockholm. Jag håller själv på och jobbar med en bild av detta favoritobjekt.

Clear skies!

/Torbjörn

[Jonas]

Snyggt Peter!
Vilsamt med en skarp och detaljrik bild mot en mörk bakgrund!
/Jonas

[ragge]

Det här gillar jag ! Att tänja på gränsen till det omöjliga - lite som humlan som inte (?) kan flyga. Kul med ett sådant resultat trots förutsättningarna. Körde du helt utan filter ? I så fall tror jag att ett CLS (eller IDAS LPS-D1 clip-in) skulle göra stor nytta.
GradientXterminator tycker jag också är ett mycket bra verktyg.

Ragnar

[Peter R]

@ Torbjörn Tack, då ser jag fram emot din version

@ Jonas, Tack för det. Det är ju lite av nödvändighet som jag inte kan lyfta himmeln för mycket, men jag håller med om att det blev en ganska ren bild. En annan sak är att det är första gången som jag upplever M42 som någorlunda cirkulär, nästan som en gigantisk planetarisk nebulosa med centralstjärna och allt.

@ Ragge, Tack. Det kostar många timmar och dagar att försöka tänja på gränserna Men det är ju resultatet som räknas och hade det inte varit disigt så hade jag definitivt kommit djupare så förhoppningsvis kan det bli ett nytt försök denna vinter.

/*Peter R

[Lazze]

Jag har sett en råbild du visade på Astronet en gång, tror det var M51. Man kunde skönja galaxen men annars var det bara en brun sörja. Och då står M51 högt på himlen jämfört med M42.
Jättefin stämningsfull bild och fint jobb med kärnan.

/Lasse

[Peter R]

Hej Lasse,

Ja, det är fortfarande en brun sörja och det är kanske lite av magin med astrofotografering att man undan för undan kan tränga igenom ljusföroreningarna och få fram det osynliga som döljer sig bakom.
De har faktiskt bytt ut belysningen på Essingeleden för ett tag sedan och den var nog tidigare en av de värsta ljusföroreningskällorna som jag hade att brottas med, från syd till sydväst.
Det går inte direkt att se någon skillnad på råfilerna men det kanske ändå gör att man kan pressa lite mera och komma djupare i slutresultatet.

Så här ser de ut direkt ut ur kameran:

Nu ett lite lustigt sammanträffande. En god vän till mig tyckte att nederdelen på Orionnebulosan såg ut som ett örnhuvud med öga och näbb, så jag var tvungen att testa att frilägga örnbilden jag tog häromdagen och kopiera in den snett nedanför området som hon pekade ut.
Den här bilden får då sammanfatta en mycket givande och spännande vecka

[Robert Habolin]

snyggt! o bra från stan med!

[Tony]

Intressant att du använder sånt brett spann på isotalen. 400-6400. Råheten på 6400 kommer alltså att försvinna med hjälp av dom lägre isotalen.

[Peter R]

Intressant att du använder sånt brett spann på isotalen. 400-6400. Råheten på 6400 kommer alltså att försvinna med hjälp av dom lägre isotalen.

Nej, det är faktiskt nästan tvärt om så att de lägre isotalen blir underexponerade beträffande nebulosans svaga yttre områden och himmelsbakgrunden så de genererar ett fulare luminans- och färgbrus och lägre signal eftersom man måste stretcha dem förbi vad de egentligen tål.
De på lägre Iso-tal har jag tagit för att kunna bevara teckningen i de centrala delarna av nebulosan som annars lätt blir utfrätt.
De allra flesta exponeringarna är tagna på 1.600 - 6.400 Iso. Jag kör på en fullframe kamera som i princip klarar bruset bättre än en APS-C sensor. På min några år äldre Eos5D MkII gick jag sällan över 1.600 Iso

Vad jag gör för att kontrollera bruset är:

- Att överexponera så mycket som möjligt och sedan återfå högdagerteckningen genom reglagen i CameraRaw.

- Att dra ner skärpan och öka brusreduceringen i CameraRaw-inställningarna på de bilder som mest ska bidra till de absolut svagaste nebulositeterna och himmelsbakgrunden. Då tål de stretchningen bättre, den kommer alltid att öka bruset men det är bättre att utgå från en lägre, brusfriare nivå.

- Väldigt effektivt är att ha en kurva med flack lutning i bildens mörkaste partier
Om du tittar på RGB-kurvan till vänster viewtopic.php?t=16047&p=75707#p75691" onclick="window.open(this.href);return false; så ser du att delkurvan mellan punkten längst ner till vänster och punkt nr 2 har en väldigt svag lutning. Det omsätts till en väldigt LÅG kontrast i de mörkaste delarna av bilden vilket lugnar bruset i himmelsbakgrunden. Punkt 2, 3 (den med de dubbla svarta pilarna som jag har ritat in) och 4 har lite högre lutning och kontrollerar i stort sett övergången mellan himmelsbakgrunden och galaxen, som också är ett känsligt område men ints lika mycket. I de ljusare partierna kan man utan problem öka kurvans lutning vilket kommer att boosta kontrasten och ge en distinkthet i teckningen och färgerna. Det är de 4 punkterna längst till höger.

/*Peter R

[hbar]

Mycket fin bild Peter och när man nu får se förutsättningarna i din råbild så blir jag verkligen imponerad. Dina korta exponeringar ger fin upplösning i Trapezium. Jag förmodar att du använder en omoddad kamera, ser fram emot vad du kan få fram med några timmars exponering.

/Håkan

[Peter R]

Tack Håkan,

jo kameran är omoddad.

Vid några tillfällen har jag testat att öka antalet exponeringar för att få ner bruset och förbättra signalen. Jag märkte då att efter att ha stackat ca hälften av bilderna så kunde jag inte längre se någon som helst förbättring på slutresultatet, det gick helt enkelt inte att pressa fram någonting mera. Denna gräns är på grund av luft och ljusföroreningarna och nås ganska snabbt inifrån en storstad som Stockholm så även om jag bara har tagit 25 minuters totalexponering så tror jag inte att jag vinner mycket på att öka det till flera timmar.

Så nästa steg skulle vara att ta med utrustningen till en stjärnklar plats eller börja med smalband, då tror jag att det går att öka signalen märkbart med längre exponeringar.

/*Peter R