Björnvaktaren mm - Rolf Johansson

[Datarolf]

Ny bild i galleriet
Objekt: Björnvaktaren mm
Exponering: 19 * 60s
Fotograf: Rolf Johansson
Teleskop: Nikon 14mm vidvinkel
Kamera: Nikon D800 DSLR
Kommentar: När jag i lördags var ute och spanade efter Lyriderna tillsammans med Lars Karlsson använde jag mitt 14 - 28mm Nikon-objektiv i läget 14mm. Det är fantastiskt vad mycket man kan få med med den brännvidden - även om det förstås blir smått.


Klicka for att se stor version av bilden

[AstroFriend]

Hej Rolf,
Ja det blir otroligt många stjärnor som kommer fram även med relativt korta exponeringar. Jag har jättesvårt att orientera mig i regel om man inte som du lägger in hjälp linjer till stjärn bilderna. Vilket program har du använt här?

Zoomar man in ordentligt ser man att de tre färgplanen inte alignar riktigt rätt. Antagligen en kombination av atmosfärens brytning och objektivets begränsningar. Har du provat att separera färgerna och aligna dom sinsemellan?

Jag gillar vidvinkliga bilder och den fantastiska överblick de ger. Fint gjord bild med de överlagrade stjärn bilderna.

/Lars

[Hans Bengtsson]

Detta gillar jag! Högsta betyg från min sida. Genom att du annoterat bilden så har du inte överlämnat åt betraktaren att försöka identifiera vad som är vad, utan som fotograf redan gjort det jobbet. Mycket efterföljansvärt pedagogiskt grepp som även borde tillämpas på deep-sky-bilder.

Exempelvis ser man ofta bilder av galaxen NGC nånting ... och bilden innehåller kanske 10 andra galaxer som kan vara minst lika intressanta som huvudmotivet. Men när jag betraktar en sådan bild måste jag erkänna att jag väldigt sällan orkar kolla vilka dessa galaxer är. Det är, kan jag tycka, en uppgift som i första hand ligger på fotografen, att genom en annoterad version identifiera (och ännu bättre: berätta något om!) även bildens bifångster. Bilden ökar därmed väldigt mycket i värde.

Mvh
Hans Bengtsson

[magnahrl]

Hej Rolf!

Din bild ger mig en oerhört känslomässig aha-upplevelse varför jag ägnat 50 år åt att blicka upp mot stjärnhimlen och varför jag är ohjälpligt förälskad i den. Jag är tagen på ett djupt känslomässigt plan. Har sett massor med fina och skickligt tagna astrobilder men ingen har fångat mig på detta sättet.
Tack!

Vänligen,
Magnus

[Datarolf]

Hej!

Tack för vänliga kommentarer!

Lars: Jo det är helt riktigt att stjärnorna inte blivit bra vid stackningen. Största problemet tycks vara den distorsion som är klart märkbar mot kanten av bilden - stjärnorna har blivit avlånga. Möjligen beror det på att jag inte var särskilt noggrann med polinställningen för stjärnföljaren, men jag misstänker mer att det helt enkelt är Nikon-objektivet som åstadkommer förvrängningen. Det är en 14-24 mm zoom ställd i 14 mm läge, och antagligen skulle det gå att få till det bättre med ett fast vidvinkelobjektiv.

Hans och Lars: Att rita ut stjärnbilderna är en högst manuell syssla som jag gör för att se vad som går att hitta på dessa vidvinkelbilder. Jag tar helt enkelt in bilden i jpg-format i Photoshop och jämför den med något planetarieprogram. Sedan är det bara att försöka orientera sig och rita ut linje för linje på bilden. Just nu använder jag Skysafari 5 Pro på min iPad som stjärnkarta när jag gör jämförelsen. Det är faktiskt mycket lättare att se stjärnbilderna "i verkligheten" på himlen eftersom då bara stjärnorna med de lägsta magnituderna är synbara. På en sådan här bild kommer allt ner till kanske magnitud +10 eller så med, och då blir det en del pillande att försöka räkna ut vilken stjärna som är var. Jag tycker i alla fall det är ett intressant pusslande och roligt att göra, även om det går åt en eller ett par timmar för att märka upp en sådan här bild. Kul att ni också tyckte den blev fin!

Vänliga hälsningar
Rolf J

[AstroFriend]

Hej Rolf,
När man alignar är det för det mesta affine man gör, det är en linjär transformation, shift, rotate, stretch, scale. Ingen olinjär som optik med distorsion har inneboende. Dock brukar det fungera ganska bra så länge motivet inte förflyttat så alltför långt mellan exponeringarna.

https://en.wikipedia.org/wiki/Affine_transformation" onclick="window.open(this.href);return false;

Jag tycker det ser ut som man skulle kunna separera din bild i resp färgkanal och aligna och sedan combinera ihop de igen. Kan ju vara värt ett test. Mer avancerade program gör det redan från början.

Men som du säger en vanlig fast optik har nog större förutsättningar att bli bra och kanske inte fullt så extremt kort brännvidd. Det brukar faktiskt ibland gå ganska bra att aligna mina fisheye optik bilder.

Vilket jobb du gjort när du gjort stjärnbilderna, men fint blev det! Jag brukar använda det här programmet ibland när jag vill identifiera objekt:
http://astrometry.net/" onclick="window.open(this.href);return false;

Man laddar upp bilden på hemsidan och får efter ett tag tillbaks den med objekt som identifierats.

/Lars

[Peter R]

Hej Rolf,

ja, det svindlar när man ser alla stjärnor du har fått med
Jag ser ett blåaktigt diffust objekt mellan Eltanin i Draken och Iota Herculis. Är det en komet eller annat identifierbart?
Jag har inte hittat det i mitt planetarieprogram. Inringat med en röd cirkel i bifogade bilden.

/*Peter R

[Datarolf]

Hej Peter!

Jag såg också den blå fläcken när jag höll på att rita ut stjärnbilderna, och höll först på att förväxla den med stjärnhopen M13 i Herkules. Men sedan föll övriga stjärnor på plats och jag insåg att detta måste vara något annat, och något som inte finns med i planetarieprogrammet. Vågade inte påpeka fenomenet när jag la ut bilden för jag trodde då att det var någon tillfällig störning från någon av exponeringarna. Men nu när jag tittar på originalen ser jag att den finns på allihopa, och alltså är "något". Av färgen att döma lutar det ju åt en komet, men det vore kul om någon annan kunde verifiera detta. Är den oupptäckt ser jag fram mot att få den uppkallad efter mig :-)

Vänliga hälsningar

Rolf J

[Datarolf]

Faktum är att jag själv kan besvara vad fläcken är. Skysafari 5 har en kometvisningsfunktion och med den ser jag att den blå fläcken med största sannolikhet är kometen 41P/Tuttle-Giacobini-Kresak med magnitud ungefär 7.1.

Det var ju en upptäckt och den borde jag ritat ut i bilden!

Vänliga hälsningar
Rolf J

[AstroFriend]

Det stämmer att den bör finnas med på våra bilder, jag har letat på min egen efter komet 41P men kunde inte urskilja den, möjligen jag letade på fel plats. Men det var ju kul du kan se den. Får kolla igen på mina bilder och jämföra med din så jag är på rätt ställe och letar.

/Lars

[timokarhula]

Även komet C/2015V2 (Johnson) syns som en liten blå fläck inom triangeln upsilon, tau och fi Herculi.

/Timo K

[Datarolf]

Fantastiskt, en komet till! Jag ser den nu när du pekat ut den för mig Timo - tack för det.

Jag får fortsätta att fotografera vidvinkligt - det verkar ju gå att hitta en massa spännande saker på det sättet.

Vänliga hälsningar

Rolf J

[Hans Bengtsson]

Två kometer på samma bild, det hör inte till vanligheterna. Och det hela blir ju inte sämre av att du egentligen inte planerade att fota någon av dem! Här är en kort artikel om mötet mellan de två kometerna:

http://www.cometwatch.co.uk/two-comets-meet-in-2017/" onclick="window.open(this.href);return false;

Mvh
Hans Bengtsson

[Datarolf]

Hela den här bilden är extremt slumpartat tillkommen - oroväckande förstås för alla oss/er som planerar exponeringarna månader i förväg.

Jag betraktade astronmisäsongen som avslutad för våren, när Lars K ringde och berättade att det finns något som heter Lyriderna och att de vore värda att titta på. Lite motvilligt bestämde jag mig för att det kunde vara värt att offra en sen natt, eftersom det fanns chans både till sällskap och kanske lite molnfri himmel vid rätt tid. Först tänkte jag egentligen ta med mig min vanliga 107mm refraktor ut i mörkret, för att göra några sista försök att fotografera galaxerna i Bernikes hår, men Lars tyckte att det var Lyriderna som gällde, och därmed fick det bli ett vidvinkelobjektiv på min DSLR istället.

Efter att vi hade kämpat ett tag med drivande moln både såg och fotograferade vi några meteorer, kanske t o m Lyrider. På slutet vred jag kameran mot zenit och körde en sekvens av 19 bilder på måfå för att se om det skulle bli någon mer meteor. Det blev det nu inte, men däremot underlaget för bilden jag stackade ihop och ritade ut stjärnbilderna på.

Eftersom jag själv tyckte det var kul med stjärnbilderna tänkte jag att den kanske kan intressera någon mer här på Astronet, även om den varken är optiskt eller konstnärligt fulländad. Och så fick jag mycket respons på den. Och inte bara det, Peter R och Timo pekade ut ett par kometer, som jag inte hade lagt märke till annars (jag trodde de ena var ett optiskt fel och den andra såg jag aldrig). Tala om slumpmässiga fynd!

Vänliga hälsningar
Rolf J