Astronet forum

Ny bild i galleriet
Objekt: Halomåne
Exponering: 6,0s ISO 360
Fotograf: Christoffer Svenske
Teleskop: Samyang AE 14mm
Kamera: Nikon D600 (CMOS IMX128)
Kommentar: En för mig ovanlig månhalo med båge och bimåne. Jag har aldrig sett denna typ av haloeffekt visuellt tidigare. Vid fototillfället inatt var det diffust och det gick precis att se delar av bågen visuellt, denna bild är kraftigt redigerad för att lyfta fram det visuella som jag såg. Månhaloeffekten med båge varade bara i några minuter. Sedan blev det en bimåne kvar när bågen löste upp sig. Innan jag fick upp kamerna med stativ så syntes även tre kraftiga ekrar men det lyckades jag tyvärr inte fånga så tydligt.


Klicka for att se stor version av bilden

Det var en riktigt tjusig månhalo! Bra fångat!


Skickat från min iPhone med Tapatalk

Tack Martin F! Jag har haft Peter Roséns fantastiska solhalobild som referens till min månhalobild. viewtopic.php?t=4541
Jag tyckte att det såg ut som ungefär samma optiska fenomen, dock hade jag månen i bild som inte lyser lika starkt som solen.

Hej Christoffer,

väldigt fin månhalo du har fångat.
Jag vet inte vad "ekrarna" kan ha varit men troligtvis var de inte del av själva halon utan möjligtvis cirrus moln som råkade ha hamnat där och med en speciell riktning.
I bland kan ju även moln kasta skuggor som projiceras på lägre lager av dis och kan verka anta olika former.

Det är alltid spännande att förstärka halobilder för en del brytningar kan vara extremt svaga och svårupptäckta men också väldigt sällsynta.
På den bilden jag la upp 2 dagar efter den du länkade till, dvs http://astronet.se/view_image.php?id=1042&mode=large syns en 44° parhelia enligt Les Cowley på atoptics.co.uk .
Detta är en extremt sällsynt brytning som ligger precis innanför den yttre 46°halon. Den gav upphov till livliga diskussioner på en halosajt i tyskland och jag blev även kontaktad av en finsk haloforskare som ville ha alla data runt bilden. Han berättade att han hade jagat halos runt hela världen, sett många ovanliga brytningar men aldrig den här.
Första gången den fotograferades sägs ha varit den 3:e dec 1970 i det som kallas "The Saskatoon halo display" i Kanada. Sedan tog det 30 år innan man fångade den på bild igen och sedan år 2000 kanske den dyker upp på bild en gång om året i hela världen.
Nu när många flera har tillgång till någon form av kamera kan det givetvis ha ökat.

/*Peter R

Tack Peter!

Det jag kallar för ekrar syns även i min bild men inte lika tydligt som innan jag fick ut kameran, jag tänker mig månen som nav och 22 gradershalon som fälgkant, det som Les kallar för moondogs skulle kunna vara det som jag kallar för ekrar. Jag har även jag kontaktat Les Cowley på atoptics.co.uk för ett vetenskapligt korrekt svar.

Här är hans svar. (Med tillstånd att publicera texten)

Hello Christoffer

You have a 22 degree halo
http://www.atoptics.co.uk/halo/circular.htm
Moondogs (parselenae)
http://www.atoptics.co.uk/halo/parmoon.htm
part of a parselenic circle
..there is one on the above link. More about this halo here (the solar and lunar forms are produced the same way)
http://www.atoptics.co.uk/halo/pclow.htm

The other indistinct arcs are - I think - variations in cloud density rather than ice halos. All your halos - with the exception of the 22 degree halo - are uncommon. It takes a bright moon, a dark sky and a high concentration of ice crystals in cirrus or near the ground to produce naked eye moon halos.

Hope this helps,
Kind regards,
Les

Jag själv är bara glad över att jag fångat tre halofenomen varav två som är ovanliga