First light Skymax 127
Posted: 2015-01-08 23:22:13
Sedan länge har bestämt att jag ska köpa ett nytt reseteleskop och nu när det börjar dra ihop sig till VSP gjorde jag slag i saken. Kriterierna var låg vikt och så mycket apertur som det går att få ner i en resväska. Efter en hel del funderande blev det en Skymax 127 mm och ett Vixen Miniporta-stativ. Stativet är egentligen på tok för klent för tuben, men hemma har jag ett mycket stöddigt refraktorstativ att montera den på, och på resa får jag helt enkelt leva med vibrationerna.
Nu ville det sig inte bättre än att det plötsligt klarnade upp över Göteborg så det blev first light samma dag som prylarna kom på posten. Därmed några intryck.
Trots den låga vikten (2.8 kg) kändes Miniportan tämligen rejäl. Alt-az-monteringen fungerade bra och följet var inga problem. Däremot kan man fundera på varför Vixen bestämt sig för att spara ett par kronor på taftarna. Kändes som om det hörde hemma på ett leksaksteleskop. Blir till att skaffa något bättre.
Skymaxen var också en trevlig bekantskap. En rejäl klump på 3.4 kg, på gränsen till vad Miniportan klarar. Tuben kändes också mycket gedigen. Den kom med rödpunktssökare, vilket jag till skillnad från många andra inte har några problem med. Då teleskopet monteras vridet på sidan på Miniportans hamnar emellertid sökaren på snett nedåt, vilket inte är optimalt.
Första objektet för kvällen blev förstås Lovejoy. En suddig komet är kanske inte det bästa att kolla optiken på, men det såg riktigt fint ut. Stjärnorna var punktformiga över hela synfältet och kontrasten kändes bra. I 62x framträdde en rejält koma. Parallellt loggade jag kometen med 7x50 kikare till mag 4.2, koma 9' och DC 4.
Vidare till Jupiter i öster. Planeten stod fortfarande lite väl lågt så bilden ville inte riktigt stilla sig. Här kunde jag pressa förstoringen till 115x utan större problem. Månarna stod fint på rad och på Jupiter framträdde både ekvatorialbältena och då och då även de tempererade bältena (heter de så?).
Efter Jupiter tog jag en snabb titt på månen, men den stod ännu alltför lågt för att det skulle vara meningsfullt. Istället svängde jag över till Orion-nebulosan (fel ordning, jag vet :-). Trots månskenet och det förstörda mörkerseendet så steg den fram bra. I 115x kunde jag utan problem separera de fyra ljusaste stjärnorna i trapetsen. Både fiskgapet och vingarna syntes fint. Fast allt såg lite konstigt ut. Det tog en stund innan jag insåg att det berodde på den spegelvända bilden. Förvirrande, minst sagt. Tuben kom med SW standarddiagonal och den är förstås inte rättvändande. Jag har en rättvändande WO-diagonal, men då den är på 45 grader är den lite opraktisk. Får se om det blir till att byta.
Allt sammantaget är jag mycket nöjd. Lite att fundera över. En och annan justering som ska göra. Men det är väl precis som det ska vara när man blir med nytt teleskop.
/Johan
Nu ville det sig inte bättre än att det plötsligt klarnade upp över Göteborg så det blev first light samma dag som prylarna kom på posten. Därmed några intryck.
Trots den låga vikten (2.8 kg) kändes Miniportan tämligen rejäl. Alt-az-monteringen fungerade bra och följet var inga problem. Däremot kan man fundera på varför Vixen bestämt sig för att spara ett par kronor på taftarna. Kändes som om det hörde hemma på ett leksaksteleskop. Blir till att skaffa något bättre.
Skymaxen var också en trevlig bekantskap. En rejäl klump på 3.4 kg, på gränsen till vad Miniportan klarar. Tuben kändes också mycket gedigen. Den kom med rödpunktssökare, vilket jag till skillnad från många andra inte har några problem med. Då teleskopet monteras vridet på sidan på Miniportans hamnar emellertid sökaren på snett nedåt, vilket inte är optimalt.
Första objektet för kvällen blev förstås Lovejoy. En suddig komet är kanske inte det bästa att kolla optiken på, men det såg riktigt fint ut. Stjärnorna var punktformiga över hela synfältet och kontrasten kändes bra. I 62x framträdde en rejält koma. Parallellt loggade jag kometen med 7x50 kikare till mag 4.2, koma 9' och DC 4.
Vidare till Jupiter i öster. Planeten stod fortfarande lite väl lågt så bilden ville inte riktigt stilla sig. Här kunde jag pressa förstoringen till 115x utan större problem. Månarna stod fint på rad och på Jupiter framträdde både ekvatorialbältena och då och då även de tempererade bältena (heter de så?).
Efter Jupiter tog jag en snabb titt på månen, men den stod ännu alltför lågt för att det skulle vara meningsfullt. Istället svängde jag över till Orion-nebulosan (fel ordning, jag vet :-). Trots månskenet och det förstörda mörkerseendet så steg den fram bra. I 115x kunde jag utan problem separera de fyra ljusaste stjärnorna i trapetsen. Både fiskgapet och vingarna syntes fint. Fast allt såg lite konstigt ut. Det tog en stund innan jag insåg att det berodde på den spegelvända bilden. Förvirrande, minst sagt. Tuben kom med SW standarddiagonal och den är förstås inte rättvändande. Jag har en rättvändande WO-diagonal, men då den är på 45 grader är den lite opraktisk. Får se om det blir till att byta.
Allt sammantaget är jag mycket nöjd. Lite att fundera över. En och annan justering som ska göra. Men det är väl precis som det ska vara när man blir med nytt teleskop.
/Johan
