Observationsrapport från Skåne: Fant fuzzies
Posted: 2014-09-04 14:29:48
Här nere i de södra delarna av landet har vi haft lyckan att ha flera klara, varma och fina nätter på kort tid. Gränsmagnituden har ofta legat kring 6 vid min östra observationsplats och jag har vid några enstaka tillfällen sporadiskt och med indirekt seende visuellt lyckats skönja M33 (otroligt men sant). Som brukligt vid denna årstid har jag lagt en del tid på objekt vid vintergatans centrum och har loggat en del öppna och klotformiga stjärnhopar i Skytten. Mest fokus har jag dock lagt på M16 i Ormen och nu senare även på Abell 347 i Andromeda. Jag hoppas att dessa två objekt ska resultera i två noggranna skisser när jag får tid.
Abell 347 är en av 8 större galaxgrupper och galaxhopar som bildar stommen i Perseus kedjan i den stora superhopen Perseus-Pisces. Den sträcker sig från Perseus genom Andromeda in i Fiskarna. Galaxkedjan med Abell 347 ligger ca 300 miljoner ljusår bort så det kräv en mörk observationsplats med ett teleskop på minst 8 tum och ordentligt mörker adapterade ögon. Det går alltså inte att fumla runt med en ficklampa! Det är framförallt de stora ljusstarka elliptiska supergalaxerna av cD typ som man får rikta in sig på eftersom de övriga galaxerna i hopen är väldigt ljussvaga. Jag använde mig av mitt 11 tums SCT, ett Celestron CPC100 med hyperion okular 8, 13 och 17mm. För så här ljussvaga objekt är 8 och 13mm okular de bästa pga av att bakgrunden blir mörkare och att ILM närmar sig magnitud 15 om seeingen är ok.
NGC 910 är den ljusstarkare av galaxerna i Abell 347 och är den man lämpligast använder som utgångspunkt. Jag brukar börja vid Almaak i Andromeda och söka mig ner till den fantastiska galaxen NGC 891, vilket förövrigt ingår i ett filament av galaxer som förbinder vår superhop med Perseus-Pisces, och vidare till NGC 910. NGC 910 var klar och tydlig denna natt och var synlig med direkt seende i alla okular storlekarna. Jag kom snabbt fram till att mitt 8 mm okular var det bästa. Galaxen var rund och fin. Det var också möjligt att sporadiskt se NGC 912 och NGC 913 med indirekt seende. De var mycket ljussvaga och obskyra. Med 17mm okularet hoppa jag vidare till nästa relativt ljusstarka galax NGC 911. Denna gick också fint att se direkt med 8mm okular. Galaxerna NGC 906 och NGC 909 gick med nöd och näppe att se med indirekt seende. NGC 906 var näst intill omöjlig. Jag visste exakt var den låg så jag är ganska säker på att jag kunde bekräfta den. Men jobbigt och tröttsamt var det. Nästa galax på tur var NGC 914 som också var ljussvag men gick att bekräfta med indirekt seende. Alla galaxerna såg runda ut i 8mm okular men inga strukturer kunde urskiljas förutom att en ljusare kärna hos NGC 910 och NGC 911 kunde skönjas. Försökte även på några andra galaxer men misslyckades. Den senaste observationskvällen fick jag även med Abell 71 men den ljusstarka supergalaxen NGC 183. Tydlig med direkt seende med 8-17mm okular. Tyckte mig även se NGC 184.
Sammanfattningsvis var det fina och fruktsamma nätter under en fantastisk vintergata!
Hälsningar
Mikael Anderlund
Abell 347 är en av 8 större galaxgrupper och galaxhopar som bildar stommen i Perseus kedjan i den stora superhopen Perseus-Pisces. Den sträcker sig från Perseus genom Andromeda in i Fiskarna. Galaxkedjan med Abell 347 ligger ca 300 miljoner ljusår bort så det kräv en mörk observationsplats med ett teleskop på minst 8 tum och ordentligt mörker adapterade ögon. Det går alltså inte att fumla runt med en ficklampa! Det är framförallt de stora ljusstarka elliptiska supergalaxerna av cD typ som man får rikta in sig på eftersom de övriga galaxerna i hopen är väldigt ljussvaga. Jag använde mig av mitt 11 tums SCT, ett Celestron CPC100 med hyperion okular 8, 13 och 17mm. För så här ljussvaga objekt är 8 och 13mm okular de bästa pga av att bakgrunden blir mörkare och att ILM närmar sig magnitud 15 om seeingen är ok.
NGC 910 är den ljusstarkare av galaxerna i Abell 347 och är den man lämpligast använder som utgångspunkt. Jag brukar börja vid Almaak i Andromeda och söka mig ner till den fantastiska galaxen NGC 891, vilket förövrigt ingår i ett filament av galaxer som förbinder vår superhop med Perseus-Pisces, och vidare till NGC 910. NGC 910 var klar och tydlig denna natt och var synlig med direkt seende i alla okular storlekarna. Jag kom snabbt fram till att mitt 8 mm okular var det bästa. Galaxen var rund och fin. Det var också möjligt att sporadiskt se NGC 912 och NGC 913 med indirekt seende. De var mycket ljussvaga och obskyra. Med 17mm okularet hoppa jag vidare till nästa relativt ljusstarka galax NGC 911. Denna gick också fint att se direkt med 8mm okular. Galaxerna NGC 906 och NGC 909 gick med nöd och näppe att se med indirekt seende. NGC 906 var näst intill omöjlig. Jag visste exakt var den låg så jag är ganska säker på att jag kunde bekräfta den. Men jobbigt och tröttsamt var det. Nästa galax på tur var NGC 914 som också var ljussvag men gick att bekräfta med indirekt seende. Alla galaxerna såg runda ut i 8mm okular men inga strukturer kunde urskiljas förutom att en ljusare kärna hos NGC 910 och NGC 911 kunde skönjas. Försökte även på några andra galaxer men misslyckades. Den senaste observationskvällen fick jag även med Abell 71 men den ljusstarka supergalaxen NGC 183. Tydlig med direkt seende med 8-17mm okular. Tyckte mig även se NGC 184.
Sammanfattningsvis var det fina och fruktsamma nätter under en fantastisk vintergata!
Hälsningar
Mikael Anderlund
