Det bör man ju kunna göra, fast det verkar bli en del spridning från tillfälle till tilfälle. I diagrammet 4 inlägg upp ser du vilken spridning jag fått från medelvärdet. Min tanke när jag började med epsilon Auriga-projektet med att använda 20 jämförstjärnor med olika färg och utspridda runt variabeln var att köra så ett par gånger tills jag fick ett stabilt värde på Tc och sen bara använda ett par jämförstjärnor. Tyvärr blev det lite mer spridning än vad jag hade hoppats på, så därför fortsatte jag med 20 stjärnor under hela projektet.Tompa wrote:Säg att jag mäter på stjärnor i M67 och tar fram en Tc/Airmass-kurva; kan jag vid andra tillfällen med gott samvete ta ett Tc ur denna kurva (beroende på mitt objekts Airmass) och använda detta i mina magnitudberäkningar? Eller är värdet så pass beroende av övriga atmosfäriska fenomen att det inte går att tänka så?
Jag vet inte exakt varför spridningen uppstår. Några misstankar är: Olika atmosfäriska förhållanden (dels från gång till gång, dels lokalt över bildfältet), stjärnorna hamnar på olika plats i bildfältet i kombination med en inte helt perfekt flatbild samt den sammanlagda effekten av slumpvist brus.
Det hela beror ju på vilken noggrannhet man eftersträvar, att använda medelvärde för Tc är ju bättre än att inte göra nån korrigering alls, men kanske inte lika bra som att göra jobbet att räkna ut den för varje gång.
