Astronet forum

Visst är det sant att om stativet är perfekt poljusterat och monteringen bara tuffar på med sin vanliga drivning (rec) så kan man fotografera med godtyckligt lång exponering utan att man får fältrotation OAVSETT hur kameran eller teleskopet pekar jämfört med monteringens RA-axel ?
Visst, periodiskt fel kan orsaka ägg-formade stjärnor men inte rotation,eller hur?

Anta nu (hypotetiskt) att teleskop och guideteleskop inte har nån som helst flex.
Anta vidare att objektet är högt upp så man kan bortse från luftens refraktion.
Vad har det i så fall för betydelse hur teleskopet och guide-teleskop är orienterade i förhållande till monteringens RA-axel och/eller varandra?
Eftersom stativet är (i detta fall) är poljusterat så kommer väl guideteleskopet att bara korrigera för periodiskt fel och detta i RA ? Därmed kommer huvudteleskopet också att bli korrekt OAVSETT hur RA-axel på stativ/huvud,huvud-teleskop och guideteleskop spretar i förhållande till varann ?
Följaktligen begriper jag inte vad så kallat cone error eller ej parallellt guideteleskop skulle kunna ställa till med annat än att goto-funktionen får problem om man inte alignat mot 3 stjärnor...

Tänker jag fel?

Hej

Så vitt jag vet så är ditt resonemang riktigt men det är väldigt teoretiskt. I verkliga livet så kommer man på grund av flex och andra mekaniska problem inte i närheten av det teoretiska så det brukar vara bra att inte vinkla guidetuben för långt ifrån det man fotar för att undvika fältrotation.

Cone error påverkar bara peknoggrannheten vid goto, intressant här att även en EPA montering har en noggrannhet i sina stegmotorer som normalt är bättre än en bågsekund. Sedan tillkommer det periodiska felet som kan uppgå till som mest kanske en bågminut, men det stora felen som kan göra att kameran missar målet helt beror på flex och cone error.

Anders

Skumt, trodde jag besvarat anders inlägg men gör det igen!

Tack för det Anders. Kul att höra att jag inte är alldeles ute och cyklar!