Visuell observation av Sirius B (igen)
Posted: 2018-03-31 00:10:02
Inspirerade av Peter Roséns film på Sirus B begav sig Magnus Johansson i föreningen och undertecknad ner till gamla observatoriet i Uppsala i kväll. Som förberedelse läste jag denna intressanta artikel http://adsbit.harvard.edu//full/2008JHA ... 1.000.html
Vi ställde in Sirius kl 18.30 (altitud 13 grader), alltså en timme före solens nedgång och följde den i 36 cm-refraktorn medan vi provade olika okular ur Vixens LVW-serie.
Vi bedömde att seeingen tillät användande av 17 mm okular (318x) som mest. Med 13 mm (415x) blev Sirus lite väl utsmetad, inte bara pga seeing utan även av refraktion i atmosfären och färgfel i den gamla akromatiska refraktorn från 1892.
Jag har läst på internet att en ljus himmel kan hjälpa observationer av Sirius B eftersom kontrasten mot bakgrunden hos Sirius strålkrans dämpas och valpen som är av mag 8.5 inte kräver helt mörk himmel för att synas. Vi hade även med en sats färgfilter att experimentera med.
En halvtimme efter solnedgången (kl 20) kom de första positiva skymtarna av Sirius B (alt. 12,5 grader). Vi använde då 318x och orangefilter. Filtret eliminerade det spridda blå/violetta ljuset i refraktorn så att Sirius strålkrans blev mindre i omfång. Valpen kunde skymtas då och då helt utanför strålkransen i korrekt positionsvinkel. Under en halvtimme kändes observationen väldigt osäker men efter ytterligare en timme (alt 9,7 grader) hade vi båda sett valpen tillräckligt många gånger för att vara nöjda och övertygade om att vi gjort en positiv observation. Seeingen tillät aldrig att se en stabil bild på valpen på samma sätt som jag för några år sedan kunde göra från Teneriffa i en 30 cm dob. Vi använde både 17 mm (318x) och 22 mm (245x) Vixen LVW okular med orangefilter.
Efter observationen gjorde vi en jämförande observation av Rigel (alt 10,5) för att säkerställa att den observerade separationen i Sirius AB systemet stämde. De båda dubblarna har ju ungefär samma separation. Vi kollade även seeingen på trapetset (alt 12) i Orion och konstaterade att den bara var medioker. E-stjärnan syntes men ej F-stjärnan.
Mvh,
LasseH
Vi ställde in Sirius kl 18.30 (altitud 13 grader), alltså en timme före solens nedgång och följde den i 36 cm-refraktorn medan vi provade olika okular ur Vixens LVW-serie.
Vi bedömde att seeingen tillät användande av 17 mm okular (318x) som mest. Med 13 mm (415x) blev Sirus lite väl utsmetad, inte bara pga seeing utan även av refraktion i atmosfären och färgfel i den gamla akromatiska refraktorn från 1892.
Jag har läst på internet att en ljus himmel kan hjälpa observationer av Sirius B eftersom kontrasten mot bakgrunden hos Sirius strålkrans dämpas och valpen som är av mag 8.5 inte kräver helt mörk himmel för att synas. Vi hade även med en sats färgfilter att experimentera med.
En halvtimme efter solnedgången (kl 20) kom de första positiva skymtarna av Sirius B (alt. 12,5 grader). Vi använde då 318x och orangefilter. Filtret eliminerade det spridda blå/violetta ljuset i refraktorn så att Sirius strålkrans blev mindre i omfång. Valpen kunde skymtas då och då helt utanför strålkransen i korrekt positionsvinkel. Under en halvtimme kändes observationen väldigt osäker men efter ytterligare en timme (alt 9,7 grader) hade vi båda sett valpen tillräckligt många gånger för att vara nöjda och övertygade om att vi gjort en positiv observation. Seeingen tillät aldrig att se en stabil bild på valpen på samma sätt som jag för några år sedan kunde göra från Teneriffa i en 30 cm dob. Vi använde både 17 mm (318x) och 22 mm (245x) Vixen LVW okular med orangefilter.
Efter observationen gjorde vi en jämförande observation av Rigel (alt 10,5) för att säkerställa att den observerade separationen i Sirius AB systemet stämde. De båda dubblarna har ju ungefär samma separation. Vi kollade även seeingen på trapetset (alt 12) i Orion och konstaterade att den bara var medioker. E-stjärnan syntes men ej F-stjärnan.
Mvh,
LasseH