Astronet forum

Trots att det varit fina förhållande den senaste tiden var det först igår kväll som jag fick möjlighet att lufta stora tuben. Jag gick ut vid 22:30 och kroknade väl vid ettiden när en del lätta dimmoln drog förbi. På listan hade jag dels några kometer och dels lite planeter. Kometerna först.

Jag började med C/2015 F4 (Jacques) som står högt mitt mellan Svanen och Lyran. De senaste obsarna på COBS loggar den på runt magnitud 11, vilket borde vara inom räckhåll med min 16"are. Det ville sig dock inte. Området är så rikt på oupplösta fältstjärnor att jag tyckte mig se kometer överallt. Det gick helt enkelt inte avgöra vad som var vad.

Bättre lycka med C/2014 Q2 (Lovejoy), för tillfället i Draken. I 138x syntes den alldeles omedelbart. Det var precis så att det gick att hålla den med direkt seende. Även om det fanns gott om fältstjärnor i området, tyckte jag det var svårt att magnitudbestämma den. Landade tillslut på 11.2. Timo fick den en stund senare till 10.1, men jag brukar ligga en magnitud under när jag använder 16"aren. Koman var ytterst diffus och jag hade svårt att skatta storleken. Stannade för en ganska försiktig uppskattning på 1'.

Strax innan jag gick ut fick jag idén att göra ett försök på Pluto. Jag har en ganska kass söderhorisont, men det finns ett jack mellan en en och en sten där jag kommer tillräckligt långt ner. Haken är att sydliga objekt passerar luckan på ca 45 minuter så det vill till att timingen stämmer. Jag kollade upp det aktuella stjärnfältet på datorn och gjorde också en lite skiss att utgå ifrån. Klockan 23:00 SST stjärnhoppade jag dit, och det visade sig att jag hade turen på min sidan. Området gick fritt och jag hade bortåt en halvtimme på mig. Så jag tecknade av området så noga jag kunde. Först i 138x för att få med lite fältstjärnor som referens, sen skruvade jag upp förstoringen till både 225 och 360x för att fylla på med de allra svagaste stjärnorna. Med så hög förstoring såg förstås stjärnorna förskräckliga ut, men Pluto ligger just nu på mag 14.1 så det behövs. Och det verkade som att det hjälpte. På precis rätt position (efteråt kollad mot JPL efemeridmaskin och AAVSO:s kartplotter) blinkade en liten prick in och ut. Under en 20 minuter såg jag den 4-5 gånger, men då den dök upp på exakt samma plats var det definitivt inget hjärnspöke. Samtidigt är jag inte alldeles övertygad. Gränsmagnituden i zenit var 5.4, och vid horisonten betydligt lägre. Dessutom stod Pluto bara 11 grader över horisonten. Men allt verkar ju stämma. Vad tror sakkunskapen?

Vidare till Neptunus på jakt efter Triton. Jag har försökt flera gånger förr om åren men aldrig fått till det. Nu var det dock inga problem. Skruvade upp förstoringen till 360x och där var den. Ett litet nålstick som blinkade in och ut. Även här har jag emellertid förbehåll. I min skiss ryms två ganska ljusa stjärnor och hur jag än bär mig åt kan jag inte få dem att matcha stjärnorna i CdC. Jag har slagit på asteroidvisningen (och laddat nya data), men det är ändå en prick för lite på kartan. Något är skumt. Jag tror inte jag har tagit miste på Neptunus, och jag kan inte tänka mig att jag har skissat dit en stjärna för mycket. Får helt enkelt räkna detta som en icke-obs tills vidare och göra om en annan dag.

Hur som helst, var detta en mycket trivsam säsongspremiär.

/Johan

Det var alldeles säkert Pluto som du såg. Om positionen stämde så var det helt enkelt Pluto (om inte någon stjärna av magnitud 14 råkade ligga exakt där, men så blir det väldigt sällan). JPL-efemerid plus AAVSO:s kartmaskin är det ultimata underlaget, det finns ingen anledning att nöja sig med sämre saker. Alla observatörer borde egentligen träna sig i användning av kartmaskinen och se hur fantastiskt bra den är.

Vid hög förstoring kan stjärnorna förstås bli lite blurriga, särskilt nära horisonten, men bättre med blurriga stjärnor som man kan se än att man inte kan se dem alls (vilket man inte kan med låg förstoring, om det handlar om objekt nära gränsmagnituden). Jag inbillar mig att många observatörer inte riktigt har upptäckt hur enormt effektivt det är att öka förstoringen när man vill se svaga stjärnor. Det känns som att byta till ett större teleskop när man går från låg till hög förstoring.

Jag hade igår kväll gränsmagnitud 13.8 med 20 cm från balkongen, förhållandena var hyggliga men inte överdådiga. Största problemet just nu och månaden ut är de byggnadsställningar som satts upp runt huset och som innebär att jag bara har en lucka som är 40 grader bred och 15 grader hög att observera genom ... i övrigt skymmer byggnadsställningen. Man får helt enkelt vänta på att variablerna ska hamna i "fönstret". Tur att det finns många variabler.

Edit:
Med AAVSO:s kartmaskin kan du välja om du vill ha en bild från Digitized Sky Survey, kan vara lämpligt när det gäller den mest detaljerade kartan, om man vill vara hundraprocentigt säker. Men det är ytterst få stjärnor som är missade även om man väljer den vanliga plottade versionen. Något vanligare att den plottade versionen innehåller icke existerande stjärnor, är min erfarenhet.

M v h
Hans Bengtsson

Johan, det var fina och intressanta observationer! Kan du identifiera alla fältstjärnorna kring Pluto och är någon av dem svagare än Pluto? Det vill säga, nådde du tillräcklig gränsmagnitud på åtminstone 14.1? De noggranna V-magnituderna för stjärnorna kan du slå upp t.ex. med APASS. Om så är fallet skulle jag vara konfident för en positiv observation. Bästa sättet för verifikation förstås är att se "stjärnan" röra på sig. Det räcker med några timmar om det finns närliggande fältstjärnor eller någon / några nätter senare. Jag skulle också kontrollera med Digitized Sky Survey och se att det inte finns någon stjärna på eller mycket nära Plutos position.

Extinktionen på 11º höjd är 1.0-1.3 magnituder mer än i zenit. Plutos 14.1 motsvarar då magnitud 15.1-15.4 i zenit.

Angående Triton så har du jämfört om den extra fältstjärnan finns på djupare sökarkartor? JPLs Horizon anger Tritons positionsvinkel kontra Neptunus så då kan du få fram kardinalriktningarna i synfältet. Förrförra natten verifierade jag uranusmånen Titania med fältstjärnorna och positionsvinkeln mot Uranus stämde.

/Timo K

En trevlig rapport! Tack för den. Roligt att vara igång igen med djuprymden.

Din observation av Pluto låter mycket spännande får jag säga. Jag har aldrig sett Pluto, inte ens försökt.

Jag har svårt att tro att du har tagit fel på Neptunus med ett så stort teleskop. Redan med 8" har Neptunus ju ett karaktäristiskt utseende, såg den själv som hastigast igår innan den försvann in i en trädkrona. Jag tänker själv leta efter Triton med min nya 12" Dobson under hösten, och även efter Uranus ljusaste månar.

/Torbjörn

Tackar för alla kommentarer. De har föranlett en del ytterligare funderingar kring Pluto-obsen. Jag tyckte redan igår kväll att det var lite för bra för att vara sant, därav min tvekan när jag skrev rapporten. Det är ingen tvekan om att jag är på rätt ställe och att jag har en prick där Pluto befinner sig, men magnituderna ställer till det. Jag har inte som Timo föreslog sökt fram magnituderna på de svagaste stjärnorna som jag kunde se, men däremot gjort om AAVSO-plotten men en nedre magnitudgräns på stjärnorna satt till 14.1. Jag kan då konstatera att den svagaste stjärnan jag såg har en något större prick än de minsta på kartan.

På kartan nedan har jag satt ett streck intill de stjärnor jag såg i närheten av planeten. Men jag såg alltså också något som blinkade till flera gånger där Pluto-krysset är. Som framgår finns det en svag fältstjärna precis ovanför krysset. Frågan är alltså om det var denna eller Pluto jag såg. Min teckning har förstås inte tillräcklig precision för ett definitivt avgörande, men torde räcka för att konstatera att det måste ha varit någon av dem.
Får jag möjlighet att göra om övningen vid ett senare tillfälle, så ska jag se till att ha en AAVSO-karta med mig ut. Nu reser jag bort i veckan så det är frågan om jag får en chans till på nästan nymåne -- söderhorisonten är som sagt inte alldeles hundra. Annars får det anstå till nästa år.

/Johan

Jag hittade en rolig grej:

Den 15 augusti 2015 klockan 01:22:53 UT passerade Pluto endast 0.103 bågsekunder från en stjärna som enligt UCAC4 har visuell magnitud V = 16.074. Stjärnans position (J2000.0) är RA 18 56 20.2020, DE -20 53 29.381.

Den stjärna som på din karta ligger strax till höger om Pluto-krysset har visuell magnitud V = 13.727. Position (J2000.0): RA 18 56 23.333 DE -20 53 35.79. Där finns kanske en risk för sammanblandning med Pluto. Om du inte såg den stjärnan så var förstås även Pluto osynlig.

Hittade dessa data på VizieR, där kan man hitta rubbet när det gäller kataloger.

För att få en riktigt bra specialkarta skulle jag i det här fallet valt att ta ut till teleskopet 10x10 bågminuter med gränsmagnitud 18. Det lilla utsnittet gör att kartan inte blir plottrig, den djupa gränsmagnituden gör att stjärnor av olika ljusstyrka får tydligt olika storlekar, vilket är mycket praktiskt. Att man inte i teleskopet kan se alla kartans stjärnor utan bara de starkare är ingen praktisk nackdel. Jag använder regelmässigt variabelkartor som går längre ner i magnitud än vad mitt teleskop kan visa.

Huvudanledningen till att du är osäker på om du såg Pluto eller inte, tror jag är att du inte i förväg kände till magnituden (13.7) på stjärnan strax intill. Om du med indirekt hade skymtat en enda ljusprick där, ja då hade du vetat att det är stjärnan. Om du istället skymtat två ljusprickar relativt nära varandra, ja då hade den vänstra och svagare av dem varit Pluto.

M v h
Hans Bengtsson

Kul att du är igång! Mycket spännande läsning om pluto och tänk att du fånga detta svaga objekt. Jag har själv aldrig gjort något visuellt försök på pluto.