Astronet forum

Hej Christoffer!
Jag räknade på ditt system och ser varför drizzle inte är något bra i det här fallet. Drizzle kan aldrig öka den optiska upplösningen, bara få fram den bakomliggande på undersamplade bilder.

Om jag nu inte räknat fel på din utrustning, har utgått från 2.5x barlow och pixelsize 3,8 my på en monokrom kameran.

Då får jag teoretisk upplösning 0.7 bågsekunder och sample på 0.2 bågsekund/pixel. Du har alltså redan översamplat din bild och då kan inte drizzle få fram något mer.

En barlow på 1.5 gånger i stället skulle gett dig nära perfekt sampling men fortfarande ingen vits med drizzle teknik. Fördelen skulle bli att du får mer ljus per pixel och därmed kan öka bildfrekvensen och få mindre rörelseoskärpa på det sättet om nu dataöverföringen och kameran klarar det.

Skulle du dock använda teleskopet utan barlow hade du fått 0.5 bågsekunder per pixel. Då skulle det vara intressant med drizle, kanske 1.5 gånger som du använde tidigare.

Att slippa barlowen skulle medföra en del fördelar, du slipper 4 optiska ytor om barlowen är av 2 elementdesign. Mindre optiska fel också eftersom alla extra optiska element försämrar kvaliteen. Ytterliggare en fördel är att man ökar bildfältet med samma faktor som drizzlefaktorn, det har man dock föga nytta av i planetfotografering, ja möjligen då månen som täcker en stor bildvinkel.

Mindre ljusförluster. Jag har räknat på speglar har 89% reflektion per yta, du har två. Bra linser har 98,75% i transmision per passage.

Systemet får då med barlow 0,75 i transmision och utan barlow 0,79 i transmsion så även detta skulle ge en förbättring.

Vore alltså ganska intressant att prova olika system:
Utan barlow och drizzle 1.5gånger
Med barlow 1.5 gånger utan drizzle
Med barlow 2.5 gånger utan drizzle

En ännu mer extrem variant är att ta bort sekundärspegeln och sätta kameran direkt i fokus från primärspegeln.

Maximal bildfrekvens i alla fallen.

Lite pyssel men alltid roligt med experiment.

Nu gäller det förstås att jag räknat rätt och teori är en sak och praktik en sak. Mycket hänger också på kameran, klarar den och datorn med de högre bildfrekvenser och kan dra nytta av det?

Den optiska upplösningen är ju alltid lägre än den teoretiska så där finns en gräns också.

Min gissning är att du skulle få bäst resultat med 1.5 gångers barlow av hög kvalite och ingen drizzle teknik. Man kan alltid översampla bilderna efteråt i bildprogramet. På ljussvagere objekt är kanske systemet utan barlow och drizzle mer intressant. Men det är klart att har man tillräckligt med ljus och man får de bildfrekvenser som behövs för att frysa rörelseoskärpan kan man ju experimnetera med att översampla, precis som du gjort, tillbaks till ruta ett.

/Lars

AstroFriend wrote:Hej Christoffer!
Jag räknade på ditt system och ser varför drizzle inte är något bra i det här fallet. Drizzle kan aldrig öka den optiska upplösningen, bara få fram den bakomliggande på undersamplade bilder.

Om jag nu inte räknat fel på din utrustning, har utgått från 2.5x barlow och pixelsize 3,8 my på en monokrom kameran.

Då får jag teoretisk upplösning 0.7 bågsekunder och sample på 0.2 bågsekund/pixel. Du har alltså redan översamplat din bild och då kan inte drizzle få fram något mer.

Översampling är hela poängen med planetfoto, man måste optiskt förstora upp bilden om man inte får tag på en väldigt känslig kamera med extremt små pixlar som dessutom lämpar sig för planetfoto (t ex runt 1 micron), det kanske kommer en sådan kamera i framtiden. Då slipper man linselementen i powermaten. För övrigt så vad jag har förstått så gäller din uträkning för deep sky foto, de absolut duktigaste planetfotograferna går en bit förbi det där värdet på sina bilder. De bästa bilderna jag sett som skulle kunna vara fotade från Skåne eller något söderut t ex Holland har ha haft 0,11536 i sampling med en 40 cm dobson. Det är förvisso ett större teleskop men ändå mer än maximal teoretisk upplösningsförmåga. I bland går inte teori och praktik ihop riktigt, då är det extra kul att känna att man lyckas!

AstroFriend wrote:
En barlow på 1.5 gånger i stället skulle gett dig nära perfekt sampling men fortfarande ingen vits med drizzle teknik. Fördelen skulle bli att du får mer ljus per pixel och därmed kan öka bildfrekvensen och få mindre rörelseoskärpa på det sättet om nu dataöverföringen och kameran klarar det.

Skulle du dock använda teleskopet utan barlow hade du fått 0.5 bågsekunder per pixel. Då skulle det vara intressant med drizle, kanske 1.5 gånger som du använde tidigare.

Att slippa barlowen skulle medföra en del fördelar, du slipper 4 optiska ytor om barlowen är av 2 elementdesign. Mindre optiska fel också eftersom alla extra optiska element försämrar kvaliteen. Ytterliggare en fördel är att man ökar bildfältet med samma faktor som drizzlefaktorn, det har man dock föga nytta av i planetfotografering, ja möjligen då månen som täcker en stor bildvinkel.

Mindre ljusförluster. Jag har räknat på speglar har 89% reflektion per yta, du har två. Bra linser har 98,75% i transmision per passage.

Systemet får då med barlow 0,75 i transmision och utan barlow 0,79 i transmsion så även detta skulle ge en förbättring.

Vore alltså ganska intressant att prova olika system:
Utan barlow och drizzle 1.5gånger
Med barlow 1.5 gånger utan drizzle
Med barlow 2.5 gånger utan drizzle

En ännu mer extrem variant är att ta bort sekundärspegeln och sätta kameran direkt i fokus från primärspegeln.

Maximal bildfrekvens i alla fallen.

Lite pyssel men alltid roligt med experiment.

Nu gäller det förstås att jag räknat rätt och teori är en sak och praktik en sak. Mycket hänger också på kameran, klarar den och datorn med de högre bildfrekvenser och kan dra nytta av det?

Den optiska upplösningen är ju alltid lägre än den teoretiska så där finns en gräns också.

Min gissning är att du skulle få bäst resultat med 1.5 gångers barlow av hög kvalite och ingen drizzle teknik. Man kan alltid översampla bilderna efteråt i bildprogramet. På ljussvagere objekt är kanske systemet utan barlow och drizzle mer intressant. Men det är klart att har man tillräckligt med ljus och man får de bildfrekvenser som behövs för att frysa rörelseoskärpan kan man ju experimnetera med att översampla, precis som du gjort, tillbaks till ruta ett.

/Lars

1,5 gånger barlow är tyvärr helt uteslutet för mitt planetfotosystem, det är undersampling och jag kommer förlora detaljer på det sättet, redan vid 2x är det en märkbar försämring av slutresultatet. Det som är mest aktuellt nu är att skaffa en 4 eller en 5 gånger powermate för att öka på brännvidden ytterligare för att kunna ta tillvara på de riktigt bra seeing tillfällena. Ett större teleskop med högt f-tal står oxå på önskelistan men hur ska jag få plats med det hemma och det är dessutom långt utanför budget.

Hej Christoffer!
Jag ser att jag i hastigheten missade en sak som motiverar den höga förstoringen, jag räknade för 550nm våglängd, den gröna. Men den blå har ju kortare våglängd och därmed ger ju samma spegeldiameter högre upplösning för den blåa. Då stämmer det riktigt bra med den uppställning du har även teoretiskt. Man får ju prioritera den blåa våglängden och låta den röda bli översamplad ordentligt.

Jo du, ett riktigt stort teleskop med högt f-tal vore jättespännande, kanske du får tagit i något beg. som inte kostar så mycket. I ett sådant teleskop behöver nog inte ens spegeln vara parabolisk, tror man brukar dra gränsen vid f12. Här får man till en börja med se till att finna en plats att vara på innan det överhuvudtaget känns meningsfullt, men kul i varje fall och testa vad man får ut av diset man tittar ut genom.

Väntar med spänning på din nästa marsbild!

/Lars