Astronet forum

Ulltand wrote:Mycket bra bild! En fundering, vad skiljer ett kluster som detta från en liten galax?

Bra fråga. Stjärnhopar ingår i eller kring galaxer men aldrig tvärtom. För det första är galaxerna oftast mycket större än stjärnhoparna. Öppna stjärnhopar ("open clusters") kan upplösas i stjärnor med små instrument men det kan man inte göra med galaxerna på grund av deras stora avstånd (de Magellanska Molnen är enda undantagen). Det är den enklaste visuella distinktionen. Öppna stjärnhopar är unga, från ett par miljoner år till ett par miljarder år gamla. Alla galaxer i vår del universum är mycket äldre än så. Däremot finns ingen skarp distinktion mellan en klotformig stjärnhop (klothop eller på engelska "globular cluster"), som M13, och de sk dvärgsfäroidgalaxerna (förkortat dSph). Varken en avlägsen och liten klotformig stjärnhop eller en dSph kan upplösas visuellt i stjärnor med amatörinstrument. Visst ser detta objekt ut som en klotformig stjärnhop men det är den inte!

http://www.jb.man.ac.uk/news/2009/primi ... in_scl.jpg

Galaxerna brukar kallas för universums stjärnöar. De klotformiga stjärnhoparna svärmar runt galaxernas halo. Galaxerna kan indelas utseendemässigt i spiral-, ellipsoid- och oregelbundna galaxer. De rundaste ellipsoidgalaxerna påminner om de klotformiga stjärnhoparna till utseendet men är massivare. De minsta och lättaste ellipsoidgalaxerna är dSph och systemen finns i t.ex. Ugnens och Bildhuggarens stjärnbilder (det är galaxen i länken ovan). På foton tagna med stora teleskop ser de ut som klothopar. Båda objekttyperna innehåller urgamla och därmed metallfattiga stjärnor som är >10 miljarder år gamla. De är dessutom gasfattiga i motsats till spiral- och oregelbundna galaxer. Däremot visar det sig att stjärnorna rör sig mycket snabbare i dSph än i klothoparna vilket tyder på att dSph innehåller väldigt mycket mörk materia. Klothoparna verkar också sakna centrala svarta hål. Galaxerna tenderar klumpa ihop sig kring varandra fysiskt, det gör inte klothoparna. Man misstänker numera att de klotformiga stjärnhoparna Omega Centauri och M54 är kärnorna av f.d. dSph vars yttre delar Vintergatan har kannibaliserat. Man känner bara till ett tiotal dSph i Vintergatans närhet men de kan lika väl vara universums vanligaste galaxtyp men svåra att få syn på pga deras låga ytljusstyrkor.

/Timo K

En klothop som möjligen från början kan ha varit en dvärgsfäroid, men blivit störd, är den "intergalaktiska vandraren NGC 2419 i Lynx. Gränsen mellan klothopar och små galaxer är inte alldeles hundraprocentigt glasklar alla gånger. Ungefär som gränsen mellan asteroider och kometer är aningen diffus.

M v h
Hans Bengtsson

Faktum är att det har hänt att klothopar har klassats som en galax --> en klothop --> en galax --> till en klothop igen. Jag observerade den mycket svåra klothopen Palomar 5 i Ormen (Serpens) med min 10-tums Dobson från W.A. i februari. Palomar 5 upptäcktes 1950 och klassificerades först som en galax. 1955 kunde man upplösa den i stjärnor och fick då beteckningen Serpens Globular Cluster. Sedermera gjorde Peter Nilson misstaget att klassa Palomar 5 som galaxen UGC 9792 i sin UGC-katalog över galaxer 1973. På samma sätt hann Palomar 5 också hamna i både MCG- och CGCG-galaxkatalogerna innan det nu är fullständigt klart att objektet inte är en galax utan en avlägsen klotformig stjänhop. Även den första upplagan av atlasen Uranometria 2000.0 har betecknat objektet med en galaxsymbol. Den ligger bara 2° söder om Messier 5, en tydlig klothop även i små teleskop. Kan någon fotografera Palomar 5?

https://jumk.de/astronomie/special-star ... ar-5.shtml

/Timo K

Mycket intressant. Vad håller ihop klustret om det inte finns ett svart hål i mitten? Roterar stjärnhopen runt sitt centrum övht?

Det är den ömsesidiga gravitationen som håller ihop den. Men hur det blev så från början kan jag inte komma ihåg att jag läst om.

Lars

Oj vilken vacker bild! Så har jag inte sett en klotformig stjärnhop förut. Och fotat med en 150 PDS, inspirerande att se då jag själv har en sådan jag försöker få fart på.

Ulltand wrote:Mycket intressant. Vad håller ihop klustret om det inte finns ett svart hål i mitten? Roterar stjärnhopen runt sitt centrum övht?

Det är stjärnornas egen massa som håller ihop stjärnhoparna. Orsaken till de klotformiga stjärnhoparnas rundhet är stjärnornas slumpmässiga rörelseriktningar. Den interna nettorörelsen blir då nära noll. I spiralgalaxerna kretsar de flesta stjärnorna i stort sett i samma riktning och då bildar galaxen en roterande skiva. Det är ett mysterium varför just spiralgalaxer har supermassiva svarta hål i centrum. Ju större centralbula desto massivare svart hål. Det tycks också vara så att svarta hålets massa är ungefär lika stor som de omgivande klothoparnas sammanlagda massa.

/Timo K

Nokturner wrote:Oj vilken vacker bild! Så har jag inte sett en klotformig stjärnhop förut. Och fotat med en 150 PDS, inspirerande att se då jag själv har en sådan jag försöker få fart på.

Tack så mycket!
Jag såg din tråd om kameravridaren och är fylld av beundran! Vilken uppfinningsrikedom och envishet! Håller alla tummar för att du ska lyckas och M13 är nog ett bra objekt att prova på eftersom det räcker med relativt korta exponeringstiden. 60 sekunder är fullt tillräckligt tror jag. Angående dina funderingar om Astrotrac så behöver man nog motviktsstång, wedge mm om man ska ha tungt teleskop på och då är man upp i kostnaden för en "riktig" Eq-montering. Det jag märkt är att stativet är enormt viktigt. Jag fick mkt stabilare resultat med ett stort hemsnickrat trästativ än med ett mellanklass Manfrotto.

Sent from my phone using Tapatalk.

Ja jag såg dina exponeringsdata på M13 och det kändes som att det där kan ligga inom räckhåll för vad jag försöker uppnå med kameravridaren. Bra med inspiration för detta projekt för det är verkligen tålamodsprövande. Samtidigt är det ju kul och jag försöker jobba på det bara då inspirationen infinner sig och det får ta sin tid. Har nog lagt ner tankarna på Astrotrac. Något färdigt vore nog en "riktig" eq-montering som du säger. Ha, ha! Ja får jag koll på PEC-kontrollen kanske nästa akilleshäl med kameravridarprojektet visar sig bli stativet igen. Igen för att jag redan uppgraderat det en gång från vingligt Manfrotto till mindre vingligt Manfrotto :-)

Tack igen för bra inspiration med din bild

Beträffande stativet.

Stjärnhuset har ett över från en eq6 montering.

http://www.stjarnhusetonline.se/bargain-zone.html

950kr

Skulle bli väldigt stadigt men du kanske betraktar det som lite fusk med en sådan färdig lösning.

Lars

Ja onekligen skulle det bli stabilt. Just nu har jag tyvärr inte en tusenlapp att lägga ut på stativ. Försöker ro iland pec-kontrollen först, sedan får jag se vad som är nästa svaga länk, eller om det tom räcker så som det blir då. Tack ändå för tipset, då vet jag vad jag skall kolla efter om stativet behöver uppgraderas fler gånger.

timokarhula wrote:

Ulltand wrote:Mycket intressant. Vad håller ihop klustret om det inte finns ett svart hål i mitten? Roterar stjärnhopen runt sitt centrum övht?

Det är stjärnornas egen massa som håller ihop stjärnhoparna. Orsaken till de klotformiga stjärnhoparnas rundhet är stjärnornas slumpmässiga rörelseriktningar. Den interna nettorörelsen blir då nära noll. I spiralgalaxerna kretsar de flesta stjärnorna i stort sett i samma riktning och då bildar galaxen en roterande skiva. Det är ett mysterium varför just spiralgalaxer har supermassiva svarta hål i centrum. Ju större centralbula desto massivare svart hål. Det tycks också vara så att svarta hålets massa är ungefär lika stor som de omgivande klothoparnas sammanlagda massa.

/Timo K

Men borde inte en slumpmässig rörelseriktning relativt snabbt leda till kollisioner och att hopen över tid går under/massan blir så stor att den slutar som ett svart hål?

Kollisioner kommer att ske, men målarean för en stjärna mot stjärna är oerhört liten förhållande till den rymd de rör sig i. Med andra ord mycket långa tidsperspektiv mellan händelserna. Friktion kan göra att stjärnorna tappar rörelseenergi och då går det snabbare att kollapsa, planetsystem till ex. antar man bildas mycket snabbt och det är många saker som sker där vilket man i detalj inte har fullständig kontroll på.

Lars

AstroFriend wrote:Kollisioner kommer att ske, men målarean för en stjärna mot stjärna är oerhört liten förhållande till den rymd de rör sig i. Med andra ord mycket långa tidsperspektiv mellan händelserna. Friktion kan göra att stjärnorna tappar rörelseenergi och då går det snabbare att kollapsa, planetsystem till ex. antar man bildas mycket snabbt och det är många saker som sker där vilket man i detalj inte har fullständig kontroll på.

Lars

Igen, tack för bra förklaringar. Bra bild som sätter igång nyfikenheten!

Här finns några länkar med illustrationer om klotformiga stjärnhopar:

https://www.spacetelescope.org/videos/heic1221a/

https://en.wikipedia.org/wiki/Globular_cluster

http://www.dailygalaxy.com/my_weblog/20 ... ation.html

https://en.wikipedia.org/wiki/Blue_straggler

/Lars