Innan den lilla pricken visar sig på himmelen (föresten liten och liten, vad jag förstått så är nu ISS det tredje mest lysande objekt som vi har på himlavalvet efter Solen och månen) så måste man vara ytterst förberedd. Jag har under sex kvällar (den här omgången) försökt mig på att fånga ISS och inte en gång utan panik och misstag när det väl gäller!
Teleskopet måste för det första vara väl nedkylt. Något som jag borde veta, framför allt nu när det varit så varmt på dagarna. Så av med taket på obset minst en timme innan! Här efter följer extremt noggrann inställning mellan sökare och teleskop. Minsta avvikelse och du ligger sidan om själva objektet.
Skärpa! A och O som alltid när det gäller foto, och till sist, exponeringstiden. På den första bilden nedan så är den på tok för lång och troligen för kort på den mellersta. På sista bilden tror jag att jag fått allt rätt men troligtvis finns det parametrar att finjustera på både det ena och andra så man kan få en ännu bättre bild.
Det är en kombination av alla dessa inställningar och det faktum att man inte kan justera under själva passagen som gör det så svårt. Man får helt enkelt prova sig fram, kväll efter kväll. Inställningarna är heller inte möjliga att föra över till någon annan uppsättning. Om jag har tex. 4 millisekunder med min kamera och mitt teleskop så funkar det garanterat inte med en annan typ av kamera eller tub. Trial and Error helt enkelt!
Så en vanlig fotosession med ISS brukar utspela sig på ungefär det här sättet.
Stiger in i observatoriet ca 20 minuter innan beräknad ankomst. Kopplar upp kameran mot datorn, siktar in Vega som är den ljusaste stjärnan som jag kan nå från obset. Mer optimalt hade nog Jupiter varit men den ligger för lågt för mina grejor. Ställer skärpa exponeringstid och kontrast. Finjusterar hårkorset i sökaren än en gång och kontrollerar detta mot bilden på datorn. Detta är av yttersta vikt!
Efter det antecknar jag alla inställningar för att kunna göra eventuella justeringar till nästa gång. Här efter följer en faktiskt ganska nervös väntan. Har jag tänkt på allt, inga kablar som kan ryckas ur under dom ganska hastiga förflyttningarna, några moln på väg in osv. Sekunderna tickar på 22:01 ska den komma, två minuter kvar. Meaden står som en brunstig Ferari, redo att ta upp jakten
22:00 USB lampan på QCamen lyser med ett lugnt sken, får inte glömma att sätta igång denna! En halv minut kvar, vad satte jag nu för film tid? 1200 millisekunder räcker det? Gjorde misstaget för någon dag sedan då jag inte förstod att det var millisekunder den räknade. Trodde det var sekunder och i och med det filmade jag bara i 24 sekunder i stället för fyra minuter!
22:01 var är den, står på tå för att se så långt ner på horisonten som möjligt! Inget? Shitt, den är så högt uppe? Jag har redan missat dyrbara sekunder! Jakten kan börja!
Här efter följer en katt och råtta lek mellan mina (i detta fallet) ostadiga händer, mekanik (teleskopet) och en farkost som kommer i 27000 km/h! Att hålla den lille rackaren mitt i siktet är i stort sätt en omöjlighet! ISS sveper fram och tillbaka i hårkorset men jag vet att bara jag lyckas få med några hyfsat stabila stunder med målet i mitten så är jag hemma!
Denna jakt pågår i allt mellan 2 och 5 minuter beroende på hur gynnsamma förhållande det är den aktuella kvällen. Kvällen då jag till sist lyckades var det bara 2 minuter varav egentligen bara en var användbar då vinkeln över horisonten var väldigt snäv. För övrigt var inte övriga förhållandena heller direkt gynnsamma. Ett svagt dis låg över delar av himmelen och till och med ett och annat moln. Det var även ganska ljust ute då det var en tidig passage. Så jag tror att det kan bli ännu bättre framöver. Tyvärr kommer inte ISS på ett par månader nu men när den väl gör det, då är jag beredd
När man sen sitter i lugn och ro framför datorn är det dags att vittja nätet. Blev det någon fångst idag? I Astrostack klickas ruta för ruta upp på skärmen. Där, en fösta suddig skymt av stationen. Redan den första rutna ger en känsla av hur bra eller dåligt det blev. Överexponerad, långa utdragna bilder, underexponerad knappt synlig osv. Gårdagens film kändes rätt redan från början. Små ganska tydliga detaljer på stationens kropp avslöjade att jag hittat rätt. Nu såg man verkligen vad det var! Man skulle till och med kunna tänka sig att det vore möjligt att se om rymdfärjan var dockad eller inte på bilden! Synd bara att jag fångat den från en mindre bra vinkel. Här har jag faktiskt en fråga. Roterar stationen på sin bana runt jorden? Jag upplever det på mina bilder att under den korta perioden jag filmat den så rör den sig runt sin egen axel? Vad jag tror så har jag fångat stationen ganska rakt ”framifrån”. Det bådar ju för att kunna ta bättre bilder från gynnsammare vinkel.
Ja det blev ju en hel novell det här! Hoppas på att jag förmedlat spänningen med att jaga ISS genom detta. Verkligen något man kan dryga ut astronomihobbyn med så här i sommartid.
Mvh //Micke
