Astronet forum

Sitter och funderar lite.
Om man vid samma f/tal skulle jämföra en bild tagen med ISO 400 60s och en bild ISO 800 30s. Förutom det uppenbara med mindre brus pga ISO är det att föredra att använda den längre exponeringstiden? Givetvis kan inställningar av monteringen göra att en kortare exponeringstid ger en bättre bild men vi bortser även från detta.
Är ingen expert på Hur ISO på digitalkameror fungerar men det borde väll handla om att förstärka den signalen som sensorn ger om vi ska hålla oss enkelt?

Så, är det en fördel att exponera längre och samla mer fotoner än att använda ett högre ISO? Och vart går gränsen om det fins någon sådan?

Klämmer in en fråga till angående antal exponeringar. Man stackar väll bilderna för att kunna reducera brus och ta bort fel i bilderna? Men om man ska nöja sig med 10, 20, 50 eller 100. Nånstans måste det ju finnas en gräns för vart det inte gör skillnad längre? Eller?

Ser att du har Canon kameror. Du vill hitta en bra avvägningspunkt mellan utläsningsbrus från sensorn och dynamiskt omfång.
Varierar lite mellan olika ( ofta mellan Iso 400-1600 ). Du kan kolla upp dina kameror på http://www.sensorgen.info" onclick="window.open(this.href);return false;

Denna artikel är intressant oxå;

http://dslr-astrophotography.com/long-e ... exposures/" onclick="window.open(this.href);return false;

I den sista artikeln fanns mycket matnyttig information, tack för den Kribba.

För reducering av brus minskar det (teoretiskt) med kvadratroten ur antalet bilder. Så för att halvera bruset i en enskild bild krävs 4 stackade, för att halvera en gång till krävs 16 osv. Så effekten av varje ytterligare bild i stackningen minskar snabbt när man kommer upp i antal.

Kan det finnas nån fördel med att blanda in olika isotal på samma objekt?.
-Tanken var att vissa partier blir hopplöst överexponerade och vise versa..

På Orion och Andromeda bör du nog kombinera kortare och längre exponeringar för maximal dynamic range.

Hej!
Jag kan rekommendera Charles Brackens bok The Deep-Sky Imaging Primer för att reda ut det här. Han lyckades beskriva det klart men ändå ingående så till och med jag förstod. Nyligen har den kommit i en andra utgåva också:

https://www.bokus.com/bok/9780999470909 ... ng-primer/" onclick="window.open(this.href);return false;

I princip tänker jag att man kan inte ta för många subs. Man kan däremot exponera för länge i varje sub - framförallt handlar det väl om vad som blir överexponerat (där är M42 ju känslig). Men fler subs är alltid bättre - ger bättre S/N-förhållande, allt annat lika.

Mvh

Magnus

Ja det var väl M42 jag tänkte närmast på.
Den ligger rätt bra till för mig nu så det kan bli fler försök.
Då kan jag ju testa lite själv och ev välja bort överexponerade bilder. Eller ev kombinera dom.
-Ska även prova med IR-blockering-

Om man säger så här:

På senaste tiden har jag sett att vissa personer hävdar att man kan nå samma resultat med ett hundratal exponeringar på 30 sekunder som 10 exponeringar på 3 minuter.
Logiskt sett, handlar exponeringstid om att samla så många fotoner som möjligt under en viss tid för att samla så mycket detaljer som möjligt och därför misstror jag dessa teorier.

Jag misstänker att det finns ett stort mått av önsketänkande i att man ska klara sig ifrån noggrann polinställning och bra guidning - men ärligt talat tror jag inte på det tills jag ser en vederhäftig jämförelse.

Dessutom, om det bara handlade om korta men många exponeringar hade proffsen anammat detta förfarande för decennier sedan.

Jag skulle därför vilja se riktigt detaljerade, verifierade, bilder på djuprymdsobjekt tagna med korta exponeringar.
Kan någon visa upp bilder tagna på detta sätt, är jag beredd att falla till föga - fortfarande med frågan varför inte proffsen använt metoden.

/Jonas

Jonas wrote:Dessutom, om det bara handlade om korta men många exponeringar hade proffsen anammat detta förfarande för decennier sedan.

Jag tror att förklaringen ligger i att två helt separata marknader har hittat varsin väg, alltså forskningsvärlden och konsumentprodukterna.
Det som gör korta exponeringar möjligt är det låga utläsningsbruset i vissa cmos sensorer. Dom är i sin tur framtvingade ur ett enormt behov av övervakningskameror som ska fungera bra under dåliga ljusförhållanden. Bara ren tur att vi som amatör astronomer kan dra nytta av den globala utvecklingen inom just det området

För mig var det Emils bild på M51 som övertygade med sina 4s exposures:

http://www.astrokraai.nl/viewimages.php?id=250&cd=7" onclick="window.open(this.href);return false;