Page 1 of 1

Planetfoto

Posted: 2019-06-30 11:29:44
by blomma
Hej, behöver lite råd ang, planetfoto.
Har celestron sct 8 tum med en enkel ccd kamera av enkel modell och kör foto i ett program som heter icap.
Vill nu uppgradera mig till lite mer så jag kan få bättre bilder.
Gärna lite råd o tips om kameramodeller.
Sedan tidigare tycker jag det är svårt med att hitta planeten på himlen då förstoringen är hög, försöker hålla f tal på ca, 20-30.
Det har jag läst mig till att det skall vara bra.
Finns det något bra tips om detta problem, går ju sakta upp i förstoring men när jag sätter på barlow blir hoppet för stort och jag tappar bort planeten, hopplöst ibland att hitta rätt.
Gärna lite övriga tips och bra youtube kanaler att titta på.
Peter

Re: Planetfoto

Posted: 2019-06-30 14:27:41
by ragge
Hej Peter,

Om du uppgraderar till en kamera med större sensor blir det enklare att hitta objektet. Har dock inga tips på märke/modell. Man bör givetvis inte överstiga utrustningens användbara sensorstorlek ("fully illuminated and corrected image field"), det blir bara onödigt dyrt.

Ett billigare sätt att lösa detta är att börja centrera med rödpunktsikte, därefter med en väljusterad (centrerad) sökartub med lämplig förstoring, och till sist med kameran.

/Ragnar

Re: Planetfoto

Posted: 2019-07-01 11:14:55
by stoffe
Byt ut ditt capture program till Firecapture.

Räkna f-tal fungerade gott på den analoga tiden med kemisk film. Men nu är det bildskala som gäller. Planeten får helt olika bildskalor endast av att byta från en kamera med stora pixlar till en med små pixlar utan att ändra på någonting i optiken.

Det finns ett gäng olika tillverkare t ex QHY, ZWO och Celestron. Alla har fina modeller med ungefär samma chipset. Till din setup med 8" vilket är det som begränsar maximal upplösningsförmåga så skulle 0,2-0,3 bågsekund per pixel vara en lagom avvägning. Går man upp högre så samlar man mer brus än data.

Re: Planetfoto

Posted: 2019-07-01 15:46:39
by Peter R
Hej,

Det är svårt att ge generella tips för svårighetsgraden varierar mellan planeterna och din ambitionsnivå.
F-talet får man anpassa utifrån atmosfäriska omständigheter som turbulens, transparens osv samt kamera. Med min utrustning hamnar jag ofta på f/20 men om atmosfären är stabil så kan jag gå upp till f/25-30 men allting blir svårare som att hitta rätt fokus, minsta vindpust kan få teleskopet att vibrera osv och det krävs också mera av monteringens följe så jag skulle rekommendera dig som nybörjare att helt enkelt starta på f/10. Ett fokalavstånd på 2.000 mm är inte helt lätt att hantera i början.

I stort sett kan man säga att solsystemets giganter Jupiter och Saturnus är enklast då de uppvisar en stor yta och lyser starkt och det går inte att missta dem för något annat då planetytan syns tydligt även i låga förstoringar.

På Jupiter får du lätt med ekvatorialbanden och den stora röda fläcken samt kan fånga månarna. På Saturnus kan du se lite skiftningar på ytan, ringen med Cassinidivisionen, skuggan av ringen på planeten och även här kan du fånga ett antal månar.
Senare kan du steppa upp om du vill försöka fånga fina detaljer i hög förstoring
Tyvärr ligger båda dessa planeter väldigt lågt på horisonten i några år till.

Mars är också en tacksam planet men bara vid opposition vilket inträffar lite drygt varannat år och nästa tillfälle blir hösten-vintern 2020.

Merkurius är svår att hitta då man ofta får fotografera i skymningen eller innan soluppgången. I bästa fall brukar man kunna fånga planetens faser men sällan någon ytstruktur.

På grund av sin höga ljusstyrka är Venus då betydligt lättare både att hitta och att fotografera om du vill fånga dess faser. Det går även bra att fotografera Venus mitt på dagen om du har förberett en bra polinställning natten innan.
Det är svårare om du vill påvisa skiftningar i molnbanden, då krävs det ofta en monokamera med specialfilter som UV och IR.

Uranus och Neptunus börjar komma upp en bit på himmeln och är vackra med deras blå-gröna respektive blåa toner. Räkna inte med att få med några detaljer på ytan och det är tom. väldigt svårt att få med den verkliga planetkanten då den är så diffus och nästan alltid sväller vid bildbehandlingen. Du kan däremot fånga 4 månar runt Uranus och 1 runt Neptunus.

Du behöver ingen avancerad kamera för att komma igång, många planetkameror har väldigt små chip men det underlättar naturligtvis att ha lite större för att hitta och centrera planeten. Några av mina har nu många år på nacken men ger fortfarande bra resultat.
Färgkameror har lägre upplösning än monokameror eftersom pixlarna fördelas på rött (1/4), grönt (1/2) och blått (1/4) men i praktiken så får man väldigt bra resultat även med dessa.

Lycka till

/*Peter

Tillägg:
Du efterfrågade tips på kameror: Min senaste färgkamera ASI 120MC-S är jag nöjd med men jag tycker inte att resultatet skiljer sig märkbart i kvalité från min betydligt äldre DBK41AF02 från TIS - The Imaging Source.
Jag har under årens lopp fotograferat samtliga planeter och t.o.m. planetoiden Pluto ;)
Om du vill kan du ta en titt i mitt galleri här på Astronet http://astronet.se/showimages.php?id=15" onclick="window.open(this.href);return false;

Re: Planetfoto

Posted: 2019-07-03 17:16:01
by jwarell
En riktigt bra färgkamera är ASI 224MC, ger suveräna bilder och mycket enkel att hantera, särskilt för en nybörjare. En modern laptop räcket bra för att fånga filmer och bildbehandla. Firecapture och Autostakkert är två gratisprogram som du kommer långt med och som är bäst i sin klass.

Läs mer om planetfoto i Fokus nr 10 ”Att fotografera planeterna”. Mängder med handfasta tips för att få bra resultat snabbt.

http://www.saaf.se/startsida/publikationer/telescopium/" onclick="window.open(this.href);return false;

Mvh Johan

Re: Planetfoto

Posted: 2019-07-04 21:04:18
by blomma
Tack för alla tips, nu kan jag komma vidare, får se hur det går .. :good: