Orientering av bilder

[AstroFriend]

Jag gled in på orientering av bilderna på Stoffes Jupiter tråd. Lägger över det hit ifall någon vill fortsätta diskutera så inte Stoffes tråd blir förstörd.

Här är det sista som skrevs med lite tillägg.

När jag fotar deep sky, eller försöker kanske jag skall säga eftersom det är knepigt från balkongen.

Då har jag alltid kameran orienterad med långsidan efter RA axeln och norr med polstjärnan uppåt. Försöker att ej spegelvända bilden så att den blir såsom vi skulle se den utan teleskop om vi kunde. Skulle kännas konstigt att visa en vidvinkelbild på en stjärnbild spegelvänd, varför ändra på det bara för att objekten blir små. Dock lutar ju bilden eftersom RA axeln gör det relativt horisonten.

Skulle jag ta väldigt vidvinkliga bilder på mitt portabel stativ och där kanske horisonten är med, ja då skulle jag förstås orientera kameran efter horisonten, eller kanske stående om det är vintergatans stråk som skall med. Men det senare var specialfall.

Som astronom blir ju det förstås ett helt annat tänk och att få en kontinutet med det tidigare.

Planetbilder tar jag ju aldrig så inte så mycket funderat om det.

Har nu alltid bara fotat österut, den dag jag kan rikta teleskopet även västerut får jag fundera hur jag hanterar bilderna. Rimligen roterar jag de bilder som är tagna västerut 180 grader. Teleskopet kommer ju i det fallet ha gjort en meridian flip och därmed roteras det ju 180 grader. I vissa fall kanske man följer ett objekt över meridianen även om det känns dumt med de problem som uppstår. Som ett alternativ till att rotera bilden i programmet kan man ju lossa kameran och vrida den 180 grader, men i princip vill jag inte röra kamerans fastsättning, har ju också hela paketet med autoguidning som sitter där, även det blir ju annorlunda efter en meridian flip..

Hur brukar ni andra göra som gör meridian flip?

Hur skulle jag göra om jag gjorde en resa till södra halvklotet, skulle söder vara naturligt att ha uppåt då? De som bor i Australien gör så rimligen, men har faktiskt aldrig sett en bild därifrån där jag funderat över det. Om jag bodde vid ekvatorn, hur gör man då, vänder på kameran beroende på om tittar söderut eller norrut?

Se, jag försökte hålla mig till en standard ändå gled det in på specialfall där jag frångår det.

Som ett roligt exempel om det här med orientering. Min flickväns pappa jobbade som grafiker på den gamla tiden. All sättning av bilder och text gjordes spegelvänt. Han läste spegelvänd text lika naturligt som vi läser rättvänd text.

Lars

[Tony]

Det borde vara så att alla bilder presenteras rättvända. Det är väl en bagatell i ett bildbehandlingsprogram.
Ett bild av stjärnor bör ju kunna jämföras på en stjärnkarta -som är rättvänd.

Du behöver väl inte vända kameran 180 gr om du flippar runt teleskopet, -det fixar du ju efteråt.
Man ser ofta bilder på Jupiter som kantrat än hit o dit, den borde riktas upp. Såvida den inte har kantrat i verkligheten..!

[Bengt]

Har absolut ingen betydelse tycker jag hur de läggs ut roterade .Snarare oftare bilder ligger både ."spegelvända" och "upp och ned" eller vinklade på olika sätt på internationella forum.
Finns inget upp och ned i rymden så varför börja krångla till det att flippa till bilder på vissa forum?

Bengt

[Cristofer]

Hur ser stjärnkartor ut på södra halvklotet? Är de "rättvända", och vem har egentligen rätt att säga att en stjärnkarta är rättvänd? Jag antar att de flesta stjärnkartor tillverkas på norra halvklotet, och således så är de alltid vända så att de passar oss nordbor, även om de visar stjärnor som inte syns här. Eller har jag fel? Sett från Australien är väl t ex Orionnebulosan upp och ned jämfört härifrån, men är stjärnkartorna där gjorda så?

Hur som helst så tycker jag åtminstone att bilderna inte skall vara spegelvända, för så är då inte i rymden och ingen ser spegelvänt. Däremot om bilderna är "upp och ned" spelar då ingen roll, för som tidigare sagt, det finns inga upp och ned i rymden.

[jwarell]

Jag instämmer med Cristofer - rotation är en sak, spegelvändning en helt annan som kan göra livet (mycket lite...) svårare.

Många tycker det är lämpligt att orientera sina djuprymdsbilder efter RA-deksystemet, så att bilden är rättvänd enligt det man ser för blotta ögat. Då blir x-axeln (chipets långa axel) orienterad i Ra-led (så gott det går) med E åt vänster och y-axeln i dek-led med N uppåt. Vill man förenkla för alla inklusive sig själv så skriver man ut orienteringen med pilar eller en kompassros i ett av bildens hörn och anger även bildskala (bågsek / pixel tex).

För planetfoton finns som sagt en tvåhundraårig tradition att orientera dem med S uppåt och W åt vänster (markerad med p i bilden från engelskans preceeding). Väldigt behagligt också att orientera planeten med polaxeln vertikalt i bilden (planetens rotaxel är viktigare att följ än himlens sydriktning).

Jag försöker hålla mig till ovanstående och lyckas i 90 procent av fallen. I de övriga kapitulerar jag av slentrian eller lättja eller rena tankefel.

/Johan

[Tony]

Spegelvänt är ju helt galet.. det är vi överens om.

Det som är "rätt" -är det som det ser ut från den lokala horisonten. Om Orionnebulosan visas upp och ner här på forumet så skulle nog många reagera på detta. Vi har ju samma horisont i hela Norden.
Men om den var upp o ner och texten förklarade att den var plåtad i Australien så är det helt ok!

-Rätt är rättvänt om det är rättvänt på rätt ställe..(?)

[Bengt]

Kan ju upplysa om att då har även många av proffsen som använder Rc gjort helt galet enligt er .
Finns övertaget ingen praxis kring detta när man granskar vad som lagts ut under årens lopp.
Skiftar väldigt!
Bengt

:

[Hans Bengtsson]

När det gäller stjärnkartor så händer det då och då att jag klistrar in sådana i något inlägg om variabla stjärnor. Nästan alltid har jag då valt norr uppåt och öster åt vänster, dvs så som man ser för blotta ögat. För tydlighetens skull skriver jag i texten dels utsnittets storlek (t.ex. 2x2 grader) dels att norr är uppåt, trots att denna info även finns på kartorna. Man kan aldrig vara nog tydlig med att ange orienteringen av en stjärnkarta.

Men, väl att märka:
Ovan angivna orientering är den "allmänna", den som man får om man tittar i en köpt stjärnatlas eller hämtar hem bilder via exempelvis DSS Plate Finder. För eget privat bruk använder jag emellertid utan undantag en kartorientering där söder är uppåt och öster åt höger. Med andra ord upp och ner. Detta därför att jag normalt använder rak sökare och Newton vid observationer, båda ger bilden upp och ner. Den stjärnhimmel som jag har lärt mig ligger helt enkelt upp och ner!

Om jag hade använt SCT skulle jag bruka amici-prisma för att slippa spegelvänd bild, men jag förstår ju förstås också om man i sådana fall istället använder spegelvända kartor och lär sig stjärnhimlen spegelvänd. Inget för mig dock, jag är så inkörd på att himlen är upp och ner men inte spegelvänd.

M v h
Hans Bengtsson

[AstroFriend]

Kul med denna respons, massor av ideer.

Tony:
Det jag skrev om att vända kameran kan ha lite praktisk betydelse, när man stackar bilder kanske man behöver rotera bilden först i redigeringsprogrammet om man inte roterat kameran. Problemet blir ju då att till ex heta pixlar och andra statiska störningar blir på olika pixel koordinater vilket antagligen ett program inte kan hantera. Men en del program när de stackar hanterar även bilder oavsett vilken som är upp eller ned och då hanteras också de heta pixlarna rätt får man hoppas.

Jag fortsätter nog med min kamera med lång axel efter RA och öster åt vänster, den dag jag ger mig på västra himlen roterar jag slutresultatet men bearbetar de så som kameran ser det (när den är upp o ned). Att ta bilder över medianen lär jag nog i de flesta fall avstå från.

Vidvinkel med jordlandskap på får bli orienterade efter horisonten.

Den dag jag reser till Australien får jag lära mig något nytt.

/Lars

[Cristofer]

Problemet blir ju då att till ex heta pixlar och andra statiska störningar blir på olika pixel koordinater vilket antagligen ett program inte kan hantera. Men en del program när de stackar hanterar även bilder oavsett vilken som är upp eller ned och då hanteras också de heta pixlarna rätt får man hoppas.
/Lars

Både DSS och pixinsight klarar av att stacka bilder tagna med vissa av bilderna rättvända och vissa upp och ned utan att man behöver vända dem manuellt. Sedan så kalibreras bilderna med flats, darks, bias etc innan de "alignas".

[timokarhula]

Hur ser stjärnkartor ut på södra halvklotet? Är de "rättvända", och vem har egentligen rätt att säga att en stjärnkarta är rättvänd? Jag antar att de flesta stjärnkartor tillverkas på norra halvklotet, och således så är de alltid vända så att de passar oss nordbor, även om de visar stjärnor som inte syns här. Eller har jag fel? Sett från Australien är väl t ex Orionnebulosan upp och ned jämfört härifrån, men är stjärnkartorna där gjorda så?

Kartorna är "rättvända". Den mest kända australiska stjärnatlasen, Herald-Bobroff AstroAtlas, har norr uppåt. Likaså Mati Morels kartor över de Magellanska Molnen. Däremot har jag sett australiska geografiska kartor med norr nedåt. De är mest gjorda på ploj men är likväl korrekta. Varför skall nollmeridianen på en världskarta ligga ungefär i mitten? Japanska kartor, speciellt före andra världskriget, placerade Japan i centrum, ungefär där Storbritannien ligger på andra kartor.

Nu senast fick jag vända kartorna upp och ner när jag skulle leta upp objekt norr om deklination -30º, åtminstone när jag skulle lokalisera området med blotta ögat. Med sökaren och teleskopet kunde jag använda kartorna rakt av, med norr uppåt. Från Sverige får man vrida på kartan när man ska stjärnhoppa med teleskopet, i motsats till Australien! Det var coolt att se Plejaderna rättvänd med 50x förstoring.

/Timo K

[Tony]

Menar du att den mest seriösa stjärnkartan i Australien är gjord så att den måste vändas upp o ner för att kunna tydas?

[timokarhula]

Ja, kartorna måste vändas upp och ned vid teleskopanvändning då objektet ligger mellan zenit och södra himmelspolen. Det är inte så konstigt för nästan alltid finns det himmelsområden som kräver en vändning på kartorna. Det är endast vid sydpolen då man aldrig behöver vända på kartorna vid teleskopet. I de flesta fall vrider jag kartan i respektive synfält så att uppåt i synfältet blir uppåt på kartan, överall där jag obsar. Lätt fixat.

För 16 år sedan lämnade jag en hel bunt med spegelvända kartor över sydliga planetariska nebulosor i min radhuslägenhet i Geraldton. Då hade jag med mig en Meade ETX-125EC Maksutov-Cassegrain till W.A. som har en vinkelprisma som spegelvänder bilden. Få se om jag får nytta av kartorna men jag använde min C-8 under 10 års tid på 80-talet då jag var tvungen att lära mig konsten att stjärnhoppa spegelvänt.

/Timo K

[Hans Bengtsson]

Jag vrider också alltid kartan så att den motsvarar bilden i synfältet. Stjärnkartor måste i stort sett alltid vridas. Exempelvis kommer ju en cirkumpolär stjärna att ibland ha norr neråt i synfältet, ibland uppåt, ibland åt vänster, ibland åt höger. Eftersom jag från min balkong kan se bara ungefär västerut blir vridningen alltid ungefär densamma. Det gäller att hitta de små fördelar som det finns med en stark begränsning av synlig himmel!

M v h
Hans Bengtsson