När mobilen ringde kl 03 och jag gick upp såg jag att det verkade vara stjärnklart ute så jag gjorde mig snabbt i ordning, lastade bilen och körde iväg i riktning mot en av mina obsplatser på Orust. Strax före 04 var jag framme och riggade upp utrustningen direkt. Jag struntade i fokalreduceraren och körde teleskopet som f/10, och satte i mitt 24 mm Baader Hyperion vilket ger ca 85 X förstoring.
Den norra delen av Skorpionen med Antares och även Saturnus syntes över sydhorisonten men jag konstaterade att förhållandena inte såg helt optimala ut. I sydost ligger Göteborg som ger en del ljusföroreningar även såpass långt bort som Orust och dessutom verkade det vara en aning horisontdis.
Första målet var Antares i Skorpionen som syntes kraftigt röd och glimmande i okularet, den låg lite snett i synfältet men det viktiga var ju att jag visste läget. Därefter slog jag in M4 på handkontrollen och teleskopet svängde en liten bit åt väster. Jag korrigerade lite för att få den troliga positionen för M4 i mitten av synfältet och där var den, denna sydliga klotformiga stjärnhop! Den var ganska stor och mycket diffus mot den gråaktiga himlen. Det var svårt att se några direkta gränser för den och några enskilda stjärnor syntes inte. Jag provade även med ett 15 mm okular men då kunde jag inte se M4 alls, det verkar som om den ytterligare förstoringen släckte M4 totalt så jag återgick till 24 mm och körde motorerna lite fram och tillbaka medan jag tittade lite vid sidan om M4. Indirekt seende fungerade bäst i kombination med att köra lite fram och tillbaka. Verkligen roligt att se M4 till sist!
Nästa mål var Messierobjekten i Ormbäraren. Jag inledde med att ta snabba tittar på dessa klotformiga stjärnhopar:
M10 Tydlig och ganska ljusstark
M12 Tydlig och ganska ljusstark
M14 Liten stjärnhop
M9 Liten stjärnhop
M107 Svag men ganska tydlig
Efter det slog jag in M19 på handkontrollen och hoppades på det bästa för jag såg att det började bli gryning i öster. Efter lite letande och körande med motorerna framträdde den svagt i okularet med indirekt seende. Svag och spöklik som M4 fast mindre. Däremot så var formen tydligare än för M4 som var mer diffust utbredd. M19 såg mer ut som en liten blekgrå boll som syntes med dålig kontrast mot himlen. Roligt att jag kunde se även denna klotformiga stjärnhop, jag trodde knappt att det skulle gå med tanke på hur svag M4 var.
Jag slog in NGC 4039, som är en av Antenngalaxerna, på handkontrollen, och fick beskedet att den var under horisonten så det var bara att glömma den just nu.
Himlen började ljusna strax före 05 så jag gav upp tankarna på att leta efter Herschel 400-objekt i Ormbäraren och obsade istället Saturnus som var lätt dallrig på grund av den låga höjden men mycket vacker ändå. Den enda måne som jag såg var Titan men å andra sidan så var himlen inte direkt mörk längre och jag hade inte planerat min obs med att kolla hur månarna skulle stå. Efter en stunds obsande började Saturnus blekna bort när moln och eller/dimma kom in och avslutade föreställningen.
Klockan var nu drygt 05 lokal tid, det var gryning och dags att åka hem så jag hällde upp en kopp kaffe som jag drack medan jag plockade ihop utrustningen, lastade den i bilen och åkte hem igen. Det får bli fler morgonobservationer av det här lite udda området på himlen, det borde ligga bättre till vid nästa nymåneperiod i april. Om inte förr så skall jag då jag återvända till M4 och M19 samt leta efter de Herschel 400-objekt som ligger i Ormbäraren och även några ytterligare i grannskapet.
Nu har jag totalt sett 102 stycken Messierobjekt och jag lär inte kunna se några fler om jag inte åker på spaning längre söderut.
/Torbjörn
Nej men jag är ju själv nyfiken på om det går med kikare. Positionen för M4 är ju extremt enkel med kikare. Vad gäller M14 och M9 så är de betydligt svagare än M10 och M12. Jag hade nog plockat ut 8-tums teleskopet för att se dem...men det är klart att det är en större utmaning med kikare.