200 kometer, tre supernovor och en gravitationslins med 12 tum

Här kan du skriva om observationer som du har gjort.
Hans Bengtsson
Inlägg: 4131
Blev medlem: 2011-03-04 18:19:54
spamtest: JA

Re: 200 kometer, tre supernovor och en gravitationslins med 12 tum

Inläggav Hans Bengtsson » 2017-09-18 19:16:47

I all hast ett partiellt svar:

Den formel jag använt för gränsmagnitud utgår formellt från gränsmagnitud 5.5 för blotta ögat. Det motsvarar en god men inte perfekt natt på den svenska landsbygden. Det är förresten samma värde som Sidgwick antog, och det har visat sig stämma bra så länge man inte har extremt dåliga eller extremt bra förhållanden. Jag har testat med en stor mängd instrument under årens lopp (som variabelobservatör blir det nästan automatiskt så att man ofta jobbar nära gränsmagnituden). Och oavsett förhållanden (inom "normala" gränser) har formeln stämt förbluffande bra. Även med 5 cm refraktor på bordsstativ!

Men man får förstås räkna med lite sämre gränsmagnitud inne från en stad av Göteborgs storlek. Och lite bättre om man har jättebra mörk och transparent himmel. Extrema förhållanden som i Anderna eller i Outback tar jag ingen hänsyn till i formeln. Det är normala svenska förhållanden som gäller. Teleskop större än 50 cm finns inte heller med, det statistiska materialet som ligger till grund för sådana teleskop är nog rätt litet. Så formeln gäller alltså bara upp till 50 cm.

Tänk också på att det är stjärnor eller stjärnlika objekt som avses när det gäller magnitud. Stora utbredda objekt har sina egna individuella egenskaper när det gäller synlighet. Från en stad funkar det inte så bra att öka förstoringen för att tränga djupare ner och öka kontrasten, eftersom deep-sky-objektet då i likhet med bakgrunden mörknar. Så sammantaget kan man säga att stjärnor går utmärkt även från staden, deep-sky kräver ofta en himmel som är mörk även vid låg eller medelhög förstoring. Men man ska inte förledas tro att DSO inte kan obsas från städer, t.ex. reagerar kompakta kärnor hos galaxer på ungefär samma sätt som stjärnor, och framträder när man förstorar ordentligt. Stora utbredda galaxer utan distinkt kärna är dock rätt hopplösa från Göteborg.

Mvh
Hans Bengtsson
timokarhula
Inlägg: 1418
Blev medlem: 2006-11-09 07:56:28

Re: 200 kometer, tre supernovor och en gravitationslins med 12 tum

Inläggav timokarhula » 2017-09-19 09:14:22

Håkan N skrev:Timo,

En otrolig observation på stjärnor dessutom i 16 magnitud klassen ? om jag förstod det rätt.
Och detta med ett Kinesiskt 12" teleskop. ( de är väl inte direkt kända för bästa kontrasten.

400X ?
-När var detta ?
Jag har i mina noteringar idag sedan 6'e September bara 0 klass på himlen och ingen natt har det gått att obsa eller ens knappt se stjärnor.
Regn och dis och moln genomgående.
Natten Lördag var jag till UAA på stjärnträff men liksom så många gånger var det väl mer eller mindre inställt, men jag åkte ändå vs de hade tänt grillen.
Där fanns inte 1 stjärna att skåda.

De på Oz menade nog inte att du skulle se södra himlen för första gången på deras vår genom att vara på deras träff, utan träffa andra observatörer som jag nämnde ( ex Steve G ) och använda deras större teleskop på faint stuff. ( ex Murell's 'horror' lista )
Testa se Murell 1 därnere sen ( vet inte vilken magnitud men tror det kräver minst 25" på bra himmel.


Hittills i september har jag noterat fyra klara kvällar (1, 10, 15 och 17 september) och två halvklara (2 och 12 september). Det blir 28% klara kvällar enligt mitt sätt att räkna vilket är ovanligt molnigt för att vara september. Vid tre av de kvällarna har jag observerat.

Jag tror knappast att jag kan se den planetariska nebulosan Murrell 1 i Vargen men jag skriver ut en sökarkarta never-the-less. Objektet syns inte ens i Digitized Sky Survey!

Jag har faktiskt nått bättre gränsmagnitud från Virsbo med 12 tum än med 10 tum från W.A. Jag tror det beror främst på att jag kör handvevat Down Under medan jag har drivning hemma. Att ha drivning vid mycket hög förstoring underlättar mycket för man har inte så många sekunder att koncentrera sig på synfältet innan den har drivit iväg utan drivning. Sedan har jag hemifrån använt mig av Arne Hendens perfekta M57 sekvenskarta där man i princip kan hitta en stjärna för varje tiondelsmagnituds steg. En lika bra motsvarande sekvenskarta har jag inte för södra stjärnhimlen då Ringnebulosan syns bara lågt över horisonten därifrån.

/Timo K
Håkan N
Inlägg: 1018
Blev medlem: 2014-12-15 16:26:17
spamtest: JA
Ort: Falun

Re: 200 kometer, tre supernovor och en gravitationslins med 12 tum

Inläggav Håkan N » 2017-09-19 12:18:17

Timo !
Nu är jag helt lost ;-)
Jag tittar ju ut lite mellan 21-23 varje kväll och haft klass 0 himmel vilket betyder inte en stjärna sedd eller knappt, och bara moln, dis, regn eller måne. Jag hade velat ge klass 1 nån kväll men det var omöjligt !
Du har gjort bra obs på vad det verkar en betydande bra deep-sky himmel under tiden.
Jag kan inte ha fel för jag var med andra på UAA och ingen av oss såg mer än moln oavsett.
Jag har ju obsat ihop med många och då upplever jag ofta exakt vad de ser.
Men som sagt efter midnatt går jag in och inte ut igen.

Om du nu trots detta såg 16 magnituden, hur djupt har du sett nere hos dig med 12 tum ?
Hans Bengtsson
Inlägg: 4131
Blev medlem: 2011-03-04 18:19:54
spamtest: JA

Re: 200 kometer, tre supernovor och en gravitationslins med 12 tum

Inläggav Hans Bengtsson » 2017-09-19 13:42:36

September har ju hittills inte varit någon särskilt bra månad vädermässigt, jämfört med hur september brukar vara. Nedan ges satellittolkningarna för Virsbo och Falun om man använder alla hela timmar 20 - 02 UT (dvs 22 - 04 svensk sommartid), då det på ett ungefär rått amatörastronomiskt mörker, dvs solen har legat minst 15 grader under horisonten. Data sträcker sig fr.o.m. 1 september 00 UT t.o.m. 18 september 23 UT.

Virsbo:
13 klara timmar av 108 möjliga
17 halvklara timmar
78 molniga timmar
Medelmolnmängd: 77 %

Falun:
13 klara timmar
13 halvklara timmar
82 molniga timmar
Medelmolnmängd: 80 %

Med "klara timmar" menar jag att molnmängden varit mindre än 30 %. Med "molniga timmar" menar jag att molnmängden varit minst 70 %.

mvh
Hans Bengtsson
Håkan N
Inlägg: 1018
Blev medlem: 2014-12-15 16:26:17
spamtest: JA
Ort: Falun

Re: 200 kometer, tre supernovor och en gravitationslins med 12 tum

Inläggav Håkan N » 2017-09-19 14:13:26

Personligen ser jag ingen skillnad nu mot tidigare år ang vädret.
Och nu har det i alla fall inte synts en stjärna när jag tittat ut.
Om man kan se 16 magnitudare betyder det att man borde se centralstjärnan på drygt 14 i M57 i detta väder här nu i ett 12" Kinesiskt teleskop.
John Hoey har inte ens sett den i Lowreys 48" i Texas på det vädret när han var där.
Jag 'kanske' såg den på OSP under 600X på SQM-21.6 himmel i 28" Kennedy aperture, men såg den då inte på ITT i våras i 25" och 600X på SQM-21.4 i sitall/LOMO spegel. ( Men bilderna i okulkaren var fantastiska i båda.
Nu ska det ju givetvis tilläggas jag är en oerfaren observatör idag.
timokarhula
Inlägg: 1418
Blev medlem: 2006-11-09 07:56:28

Re: 200 kometer, tre supernovor och en gravitationslins med 12 tum

Inläggav timokarhula » 2017-09-19 14:28:39

Var det inte stjärnklart hos dig i söndags kväll eller i fredags? Det var stjärnklart nästan hela natten hos mig.

Jag nådde ned till V=16.449 (B-magnitud 17.317, enligt Arne Hendens sekvensdata över M57 området) med 12-tum och 429x förstoring (Baader Hyperion 3.5mm okular) den 23 april klockan 02:12. Stjärnan ligger 2’.8 SE om M57. Objektets höjd var 46° och solhöjden var -16° (astronomisk gryning!). SQM-L var 21.3 (21.5 tidigare på natten) och gränsmagnituden med blotta ögat var 7.1 i Drakens huvud. Jag använde alt-azimutal datordrivning och satt bekvämt på en observatörsstol (viktigt). Centralstjärnan i Ringnebulosan syntes med indirekt seende. Centralstjärnan kräver alltid bra seeing för att synas ty även centrum i M57 är inhöljd i nebulositet och stjärnan måste vara skarp för att urskiljas i den. Jag har sett centralstjärnan bara fyra gånger i mitt liv.

/Timo K
Hans Bengtsson
Inlägg: 4131
Blev medlem: 2011-03-04 18:19:54
spamtest: JA

Re: 200 kometer, tre supernovor och en gravitationslins med 12 tum

Inläggav Hans Bengtsson » 2017-09-19 15:45:47

Perioden 1-18 september har de senaste åren bjudit på följande medelmolnighet i Virsbo och Falun, endast timmarna 20 - 02 UT ingår i materialet:

2013: Virsbo 56 %, Falun 63 %
2014: Virsbo 33 %, Falun 39 %
2015: Virsbo 68 %, Falun 71 %
2016: Virsbo 60 %, Falun 61 %
2017: Virsbo 77 %, Falun 80 %

Vi ser tydligt att 1-18 september 2014 var väldigt befriad från moln, medan samma period 2017 står i viss särställning åt andra hållet!

mvh
Hans Bengtsson
timokarhula
Inlägg: 1418
Blev medlem: 2006-11-09 07:56:28

Re: 200 kometer, tre supernovor och en gravitationslins med 12 tum

Inläggav timokarhula » 2017-09-19 16:14:32

Vilken bra individuell service i form av molnighetsstatistik vi får här av SMHI. :D

/Timo K
Hans Bengtsson
Inlägg: 4131
Blev medlem: 2011-03-04 18:19:54
spamtest: JA

Re: 200 kometer, tre supernovor och en gravitationslins med 12 tum

Inläggav Hans Bengtsson » 2017-09-19 17:07:48

Faktura kommer! Nä, det går in under rubriken "service åt allmänheten".

Föga förvånande var förresten september 2014 en fruktbringande månad för SAAFs variabelsektion. Man hittar i SVO 5091 registrerade observationer, vilket betyder ett snitt på nästan 170 obsar per natt.

När det gäller drivning så är det utan tvivel en bra metod för att se mycket svaga objekt. Just detta att objekten annars så snabbt driver iväg vid hög förstoring betyder att man får lägga koncentration på själva handhavandet och inte bara på observerandet. Jag tänker då i första hand på förstoringar över ca 300 gånger.

Drivning är nog minst lika viktigt som god seeing (och givetvis god transparens) när man trampar i gränslandet mellan vad som går att uppfatta och vad som inte går. I någon liten mån kan man dra en parallell till handhållen versus stativfäst fältkikare: det är en fördel att objektet står stilla! Samtidigt som man, å andra sidan, ibland kan behövs skifta synfältet en aning för att särskilja vad som hör himlen till och vad som hör ögat till.

Hyperion 3.5 mm: jag har någon gång funderat på ett skaffa ett sådant till 8-tummaren. Men avstått eftersom jag nästan alltid har turbulent luft på balkongen, och misstänker att det därför skulle bli att skjuta över målet. Och frågan är om det finns kvar på marknaden? Är det bra annars? Jag gillar min Hyperion 5 mm, väldigt bekvämt okular.

Mvh
Hans Bengtsson
timokarhula
Inlägg: 1418
Blev medlem: 2006-11-09 07:56:28

Re: 200 kometer, tre supernovor och en gravitationslins med 12 tum

Inläggav timokarhula » 2017-09-20 10:11:24

3.5 mm Baader Hyperionen är som 5 mm. Lika bra kvalitet. Den är förstås lite känsligare att få in skarp fokus med. Gränsmagnituden blir i alla fall inte sämre än med 5 mm, dock blir bilden lite blurrigare vid dålig seeing. En nackdel har jag med Baader zoomen på SkyWatchern. Skruven som håller zoom-okularet i hållaren är svåråtkomlig. Hyperion okularen med fast brännvidd har inte det problemet pga deras annorlunda form.

/Timo K

Återgå till "Observationer"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster