Tips på nybörjarobjekt :)

[LillaNybörjaren]

Hej hopp!! Jag har fått en kikare i julklapp!!!!! Den har 100mm öppning på varje öga.
I brist av folk runt omkring mig som kan något om astronomi överhuvudtaget så frågar jag alla här efter objekt som jag kan titta på!
Så skriv jättegärna saker som ni tror att jag skulle kunna hitta, och helst också om de går att kolla på trots förorenande belysning eller om det måste vara så mörkt så att man kan se vintergatan.

När jag ändå håller på så, hur ser andromedagalaxen ut i en kikare som min? Jag har letat efter den, men vet inte vad jag ska leta efter, så det är lite svårt...

Tack på förhand!!!! Jag ser redan fram emot att titta på alla nya "saker"!!

[Robin Andersson]

Jupiter är klart det bästa exemplet (tycker jag), och Orions nebulosan. Jupiter hittar du just nu till höger om månen, eller rent allmänt för de kommande dagarna vid solnedgången bör du spana österut. Ta sedan en ordentlig titt på den absolut starkaste "stjärnan", en gulorange färg. Det är jupiter!

Senare mot kvällen kommer du kunna se Orions nebulosa (M42) strax under Orions bälte, lycka till!

Ladda ner gratis programmet Stellarium. Jag lärde mig själv massor via det programmet. Där kan du få en bra bild på hur du hittar objekt och dess position på himmelen.

Mvh
Robin

[Timaoes]

Hej och välkommen hit! Har du fler frågor vad det lider så tveka inte att ställa dem.

Med kikaren har du en hel del objekt inom räckhåll. Planeterna (Jupiter just nu), en del galaxer, några nebulosor och en hel del stjärnhopar. I Mars kommer också en komet som bör göra sig bra i kikaren. När du letar upp Jupiter endera kvällen så kan du också spana in den öppna stjärnhopen Plejaderna (sjustjärnorna) strax intill. Stellarium är en bra utgångspunkt för att se vad som är uppe.

Andromedagalaxen (M31) är himlens ljusaste galax och ses för blotta ögat under en mörk himmel. För att veta exakt var du ska leta behöver du en stjärnkarta (en mycket enkel finns i sidhuvudet på popast.nu). Med kartan i handen (och gärna en ficklampa med svagt rött ljus) så försöker du orientera dig på himlen. För M31 kan du lämpligen börja med att hitta den stora Pegasus-fyrkanten. Från över vänstra hörnet flyttar du in i Andromeda och därifrån letar du dig fram till M31. I kikaren ska du leta efter en avlång och mjölkaktig sudd.

Lycka till

/Johan

[Ramsey]

R Leo är en superfin stjärna med variabel ljusstyrka:
http://www.astronet.se/phpBB3/viewtopic ... 045#p27616

M44 (Bikupeklustret) i Kräftan och M45 (Plejaderna, Sjusystrarna) i Oxen är lätta att hitta och trevliga i kikaren.
http://astronet.se/wiki/index.php/Cancer
http://astronet.se/wiki/index.php/Oxen

Precis som popast.nu rekommenderar jag stjärnkartorna från http://www.siaris.net/astro/atlas/ till att börja med.

[LillaNybörjaren]

Tack för alla tips!! nu kanske jag kan lyckas hitta Andromeda eller till och med orion-nebulosan! Jag har dock en fråga till..
Hur tyder man stjärnkartor? Snälla ha tålamod med mig, alla är vi nybörjare från början

[Ramsey]

Det finns säkert bättre sätt att lära sig tyda stjärnkartor än det jag skriver nedan.

För det första vet jag inte om du med "tyda" menar vad alla krummelurer och grekiska bokstäver på kartan betyder, eller om du undrar hur man överhuvudtaget får kartan och verkligheten, dvs stjärnhimlen, att matcha så att man kan ta sig från ett ställe till ett annat med hjälp av kartorna utan att komma vilse.

De grekiska bokstäverna på kartorna är stjärnans beteckning. Ta t ex TriMag-kartorna och titta på första sidan, leta reda på Ursa Minor och gränserna som går runt denna konstellation, dvs stjärnbilden Lilla björn. Hitta t ex Alfa-stjärnan. Alfa är första bokstaven i det grekiska alfabeter. Den betecknar den ljusstarkaste stjärnan i Lilla björn. Beta är bokstav nummer 2 i grekiska alfabetet och betecknar den näst ljusstarkaste stjärnan osv. Googla eller kolla wikipedia efter grekiska alfabetet för att lista ut vilken stjärna som är tredje ljusstarkaste.

Storleken på stjärnprickarna på kartan avslöjar också hur ljusstarka de är. Ju större prick dessto ljusstarkare är de. Det lustiga är att magnitud 0 är ljusstarkare än magnutid 1 osv. Kan kännas omvänt, men är inget att hänga upp sig på. I kikaren kommer dock alla stjärnor vara punktformiga. Det är lite lurigt till en början att se skillnad på ljusstyrkan och få det att gå ihop med kartan.

Sen finns det ställen på kartan som det står t ex NGC188, M31 osv på. Dessa är intressanta objekt, galaxer, stjärnhopar osv som man kan se i kikare eller teleskop. Du upptäcker snabbt att TriMag kartorna inte riktigt räcker till om du vill söka upp ett NGC-objekt med kikaren. Du upptäcker till och med att kikaren inte räcker till för alla.

Det enklaste sättet att lära sig hitta på himlen är att lära sig några konstellationer och utgå från dessa. Jag vet inte riktigt vilka du redan kan. De första stegen gör du utan kikare. Ta t ex Karlavagnen (som är en del av Stora björn), som du säkert vet hur den ser ut och vart på himlen den befinner sig. Titta i stjärnkartorna vilka konstellationer som ligger runt om Karlavagnen och försök hitta dem. Om du inte insett det tidigare så blir det nu uppenbart att olika stjärnor har olika ljusstyrka och att man faktiskt kan se skillnad på det med ganska stor precision. Det är svårare att lokalisera konstellationerna om man har perfekt mörk himmel. Då är det så många stjärnor man ser att det blir förvirrande. Bäst är om det är lite disigt och månen är uppe. Då ser du inte de svagare stjärnorna pga att de drunknar i månljuset. Å andra sidan ser man kanske inte de svagare konstellationerna heller.

Beroende på vilken tidpunkt på dygnet det är så har himlen vridit sig. Upp på kartan är kanske inte upp på himlen, konstellationerna kan faktiskt stå hur snett som helst. Vrid kartorna lika snett som t ex Karlavagnen står så löser det sig nog. Nu inser du fördelen med runda stjärnkartor. Men det går nästan lika bra med fyrkantiga utskrifter. Fortsätt att pricka in och lär dig konstellationerna runt hela himlen. Det kanske tar en kväll eller två. Man behöver inte identifiera alla stjärnor i en konstellation. I början är det bättre att kunna alla konstellationer än att kunna alla stjärnor i en konstellation. Jag hittar inte en enda stjärna i Kamelen, även fast jag vet vart de borde ligga.

Sen är det dax för steg två. Hitta en stjärna i en konstellation och rikta in kikaren på den. Det är inte helt enkelt att få in rätt stjärna i kikaren. Speciellt inte med en kikare som ger hög förstoring. Enklast är kanske om man söker efter en extremt ljusstark stjärna eller kanske en planet bara för att lära sig sikta. Att hitta en röd stjärna är också smart, eftersom det då också syns på färgen att man hittat rätt. Jupiter är en bra planet, du ser att det är en planet och inte en stjärna och du kan se dess fyra stora månar i kikaren. Sirius i Stora hund är bra, den är väldigt ljusstark och flimmrar i olika färger, Betalgeuse i Orion är bra, den är både ljusstark och röd.
Om man har en liten kikare, t ex en 8x25 eller liknande så kan man använda den för att först få en uppfattning om hur området kring stjärnan ser ut och sedan byta till den större kikaren och lokalisera stjärnan man vill se.

Ladda hem stellarium från http://stellarium.org och ta reda på vart följande ljusstarka stjärnor ligger:
Alcor
Aldebaran
Algol
Alioth
Alkaid
Almaak
Altair
Arcturus
Capella
Caph
Deneb
Dubhe
Merak
Mirach
Mizar
Betelgeuse
Phad
Polaris
Regulus
Ruchbah
Shedir
Sirius
Vega

Pricka in dem på TriMag-kartorna.
Gå sedan ut och sikta in kikaren på dem.
Skriv ned vilken färg de har. Datum och klockslag då du utför observationen är också viktigt att notera för varje stjärna.

När du fått kläm på att sikta in på en specifik stjärna är det dax att kolla hur brett synfält du har. Om du t ex hittat Orion och vet vilka tre starka stjärnor som är Orions bälte så kan man använda dem. Eller så väljer man något annat. Undersök hur mycket du måste röra kikaren för att komma från ena änden av Orions bälte till den andra. I min kikare behöver jag inte röra något allt. De tre stjärnorna får precis plats i ett synfält. Så om jag mäter på kartan så kan jag få en siffra på mitt synfält. Synfältet kallas också FOV (Field of view) och är ibland specificerat på kikaren. Kolla om det stämmer.

Nu när du vet hur långt Orions bälte är så kan du måtta ut hur långt du behöver röra kikaren för att t ex ta dig från Betelgeuse till Aldebaran. Med en kikare med hög förstoring kanske du ändå inte hittar direkt mellan dessa stjärnor. Då får du ta en omväg via ett antal andra stjärnor, kanske från Betelgeuse till Orions bälte, till Orions pilbåge och sedan till Aldebaran. Eller vilken väg som känns enklast för dig, så att du hela tiden vet vart du är. Kortaste vägen är inte alltid den enklaste.

[LillaNybörjaren]

åh, nu förstår jag lite mer åtminstone! Tack för all hjälp!!
Men nu har jag en liten fråga till....
Jag letade efter orionnebulosan och jag tror att jag hittade den. Om man jämförde den med alla andra stjärnor så var den väldigt suddig och mest åt ett håll också, som orion-nebulosan. det såg ut som att det var ett litet moln eller någonting runtomkring den. det fanns också tre stjärnor som var väldigt nära varandra under den.
Är det verkligen orion-nebulosan jag har hittat??

[Timaoes]

Det låter onekligen så! I centrum av nebulosan finns ett 'hål' med en väldigt tät grupp stjärnor inuti. Gruppen kallas för Trapentsen. I ett teleskop ser man ofta fyra av dessa i en lite fyrkant. Jag är dock osäker på om du kan upplösa dem med kikaren. En bit ifrån Trapetsen finns emellertid ytterligare tre stjärnor. Dessa är inbäddade i nebulosan, ligger på en linje och är ganska starka.

Notera också att du kan se nebulosan för blotta ögat om det är hyfsat mörkt. Om du kollar på Orions svärd så ser du att den mellersta stjärnan är lite suddig. Det är nebulosan.

/Johan

[LillaNybörjaren]

Åh! Jag var nästan säker på att det var den jag hade hittat, men ville försäkra mig om det eftersom att jag har velat sett orion-nebululosan ganska länge nu, men aldrig hittat den!
Tack för all hjälp!! Ni är verkligen ovärderliga!