Sirius B - Peter Rosén

[timokarhula]

Här finns ett exempel på hur en amatör i Kanada lyckats fotografera Sirius B med en 8-tums reflektor.

http://www.starchasers.ca/documents/sirius.html

/Timo K

[Starsoft]

Hej

Blev först förundrad hur han hade kunnat få så skarpa och fina stjärnor med den bildskalan

Kontrollerade sedan hans stjärnfält och den där stjärnan han rimligtvis menar ligger avsevärt längre bort än Sirius B.

Anders

[timokarhula]

Det har du rätt i! Jag kan identifiera fältstjärnorna och hans Sirius B ligger ca 120 bågsekunder från huvudstjärnan. Hans bildskala är mer än 10 gånger för liten än vad den borde vara.

/Timo K

[Peter R]

Hej,
Ja, jag såg också dessa bilder häromdagen på http://stargazerslounge.com/blogs/james ... ius-b.html . Samma sak gäller hans Rigel B.
Jag funderade på hur han bara kunde traska ut, rikta sitt ganska enkla teleskop och få till en sådan perfekt bild utan större ansträngning.
Problemet är att han använde sig av en annan felaktig bild på http://tucsonskies.blogspot.com/ för att få en bekräftelse på att det verkligen var Sirius B han hade fångat och så vandrar den felaktiga infon flera nya varv. Jag har försökt kontakta fotografen.
Det är den här stjärnan han har prickat:

sirius_20120226-2L.jpg (68.05 KiB) Viewed 4345 times

/*Peter R

[Peter R]

Det har varit några fina nätter i rad och jag har använt kvällarna till att förfina tekniken i jakten på Sirius B.
Jag kom fram till att det var att föredra att använda 10" Newton-tuben framför Apo-refraktorn på grund av den större öppningen, bättre upplösningsförmåga och, nästan det viktigaste de senaste nätterna, att den inte immar eller frostar igen. Det har fungerat bra i och med att det har varit ganska vindstilla (jag kör på ett överbelastat HEQ-5 Pro-stativ).
Dessutom har jag använt mig av en 2,5x barlow vilket ger en fokallängd av 3.000 mm för att få upp bildskalan.
Sirius låga position från 14° till 8° ger en väldigt kraftig atmosfärisk refraktion vilket gör att det fungerar dåligt med bara IR/UV-cut filter framför kameran eftersom stjärnorna blir väldigt avlånga.
Så jag adderade ett rött Baader RG610 longpass filter vilka tillsammans ger ett slags fattigmans H-alpha filter. Det stal mycket ljus men genererade betydligt rundare stjärnor samt att det lugnade turbulensen.

Jag har kört 4 olika exponeringstider som inte mättar sensorn utanför 9"-radien där Sirius B är tänkt att ligga plus några längre exponeringar för att få med referensstjärnor för skala och orientering.
För att minimera effekten av difraktion- och interfernsmönstret som är väldigt tydligt närmast Sirius och som troligtvis är ett dåligt samspel mellan teleskopets sekundärhållare och mikrolinserna i kameran, har jag roterat kameran i 3 olika riktningar, ungefär 120° och teleskoptuben c:a 12° och kört en ny sekvens exponeringar.

Sedan har jag stackat varje sekvens på flera tusen bilder, roterat, registrerat, skärpt iterativt och stackat igen. Och resultatet: absolut ingenting!
Jag tror helt enkelt att mikrolinserna i kameran bryter upp det svaga ljus som jag eventuellt har lyckats fånga av Sirius B vilket omöjliggör att få fram den som en ljuspunkt.

Ni på UAA hade väl fått en bildindikation på Sirius B. Är det något som ni kan lägga upp?

/*Peter R

Sammantagen transmissionskurva för de båda filtren.

UVIR_RedLP.jpg (76.18 KiB) Viewed 4286 times

Här har jag sammanställt resultatet. Bildcirkeln uppe till höger visar 9" radien.

Sirius A-20120306.jpg (352.4 KiB) Viewed 4286 times

[glappkaeft]

Ni på UAA hade väl fått en bildindikation på Sirius B. Är det något som ni kan lägga upp?

På plats så tror jag inte att vi såg någon indikation på bildmaterialet vi tog men jag inte om Lasse eller Mats har behandlat det materielet ytterligare. Jag skissade min visuella observation men var tvungen att göra det från minnet senare under kvällen.

[Starsoft]

Hej

Ett par frågor dyker upp hos mig innan det blir dags att sova.

Varför ser bilderna så brusiga ut? Med 9000 stackade bilder borde bruset vara nästan obefintligt.

Har du kontrollerat spektrat från Sirius B och jämfört det med Sirius A spektra? Det finns en viss risk att den vita dvärgen Sirius B har större delen av sitt ljus åt det blå hållet och då kan det vara så att den vinst i form av bättre seeing som det röda filtret ger inte hjälper genom att ljuset från Sirius B då försvagas betydligt mer än ljuset från Sirius A.

Kul att du jobbar på, ett nordligt världsrekord inom räckhåll kanske?


Den extra uppåtgående spiken i min siriusbild som ligger tidigare i tråden beror på att den elektroniska slutaren läcker ljus under utläsningen av bilden från ccd´n, pixlarna transporteras nedåt på chipet under utläsningen och sirius fortsätter hela tiden att exponera genom att den elektroniska slutaren inte är riktigt tät. Något att se upp med när man fotar flatbilder med slutarlösa kameror.

Anders

[Peter R]

Hej Anders,

Varför ser bilderna så brusiga ut? Med 9000 stackade bilder borde bruset vara nästan obefintligt.

Det är en medveten del i min bildbehandlingsteknik. De stackade filerna är naturligtvis inte brusiga och består av 3 x 3.000 8-bitars bilder.
Stackningsprogramet som jag använder, AstroIIDC, genererar en 16-bitars fil. Hur många bitar filen innehåller i verkligheten vet jag inte hur man kan räkna ut men jag antar att det ändå är en hel del med hänsyn till de 9.000 delbilderna.
Genom att sedan skärpa bilden ett stort antal gånger i Photoshop med låga värden på mängd och med ett tröskelvärde på 0 så ökas succesivt kontrasten mellan närliggande pixlar tills extremt små skillnader blir synliga.
Tester jag har gjort i Photoshop visar att jag kan synliggöra skillnaden på pixlar med värdet 0 och 1 i en 13-bitars fil (8.192 nivåer) vilket motsvarar 0 och 8 i en 16 bitars fil (65.536 nivåer).
Jag räknade med att Sirius B kunde lämna ett litet ljusspår ovanför brusnivån och bli synlig med denna metod.

Har du kontrollerat spektrat från Sirius B och jämfört det med Sirius A spektra? Det finns en viss risk att den vita dvärgen Sirius B har större delen av sitt ljus åt det blå hållet och då kan det vara så att den vinst i form av bättre seeing som det röda filtret ger inte hjälper genom att ljuset från Sirius B då försvagas betydligt mer än ljuset från Sirius A.

Jag är inte jättebevandrad på detta område men jag kollade upp att Sirius A är av typen A1V (blå-vit) och Sirius B är av typen DA2 och ska bl.a. ha en stark emissionslinje i H-alpha vid 656 nm, mitt i prick där min filterkombination har störst transmission
Om detta stämmer så får jag flera fördelar, bl.a. så minskar jag effekten av turbulensen, atmosfäriska refraktionen, får mindre stjärnor och minskar dramatiskt den stora ljusskillnaden mellan komponenterna.

/*Peter R

[Oortcloud]

Sedan har jag stackat varje sekvens på flera tusen bilder, roterat, registrerat, skärpt iterativt och stackat igen. Och resultatet: absolut ingenting!

Jag är imponerad av din envishet. Jag hoppas verkligen du lyckas. Om inte nu så kanske nästa år. Mycket intressant att följa detta!


Martin

[Starsoft]

Hej

en stark emissionslinje i H-alpha vid 656 nm

Titta på spektrat fån Hubble i figur 4. Det ser snarare ut som en svag absorptionslinje vid 650 nm
http://arxiv.org/ftp/astro-ph/papers/0506/0506600.pdf

Här finns också lite info från Japan
http://articles.adsabs.harvard.edu//ful ... 6.000.html

Anders

[Hans Bengtsson]

Jag har ingen större kläm på detta, men jag minns att jag sett en bild tagen med Hubble-teleskopet där man kan urskilja Sirius B (ibland kallad Valpen). Med jordbundna teleskop är den definitivt mycket svår att fånga på bild. Burnhams Celestial Handbook har en bild med texten "An unusual photograph made with the 24-inch refractor at Sproul Observatory. À hexagonal diaphragm was used over the objective to create the 6-rayed pattern so that the elusive companion might be recorded." Om det verkligen är Sirius B på den bilden är dock svårt att säkert avgöra eftersom det saknas referenser i form av andra stjärnor eller bildskala. Man ska alltid vara på sin vakt när det gäller bilder som sägs visa Sirius B.

Egentligen tror jag du skulle behöva ett teleskop i enmetersklassen (AlbaNova?) och hålla till i så korta våglängder som möjligt. I röntgenljus är förhållandet mellan komponenterna det omvända, där är Sirius B så stark att den nästan bländar ut huvudstjärnan.

M v h
Hans Bengtsson

[gost]

Jag hittade en del länkar med bilder på Sirius B

http://apod.nasa.gov/apod/ap001006.html

Här finns en annan bild tagen från Hubble
http://en.wikipedia.org/wiki/Sirius

[Hans Bengtsson]

De länkarna går just till de två bilder jag hade i minnet. Den första från Chandra visar hur Valpen i röntgenljus är mycket starkare än huvudstjärnan, och den andra visar hur HST lyckats fånga en svag ljusprick som är Valpen.

Intressant är också om det finns några säkra jordbundna bilder som visar Valpen. Det finns det väl förmodligen men de är nog i så fall inte många.

M v h
Hans Bengtsson

[Peter R]

Tack Anders för dina länkar. Jag ska titta på dem så fort jag får tid och hoppas förstå dem. Som jag nämnde tidigare är inte denna del min starka sida.
Efter att ha tagit reda på spektralklassen för de båda stjärnorna gick jag hit: http://en.wikipedia.org/wiki/Spectral_t ... tral_types och därifrån http://en.wikipedia.org/wiki/Balmer_series . Den översta tabellen under "Overview" tolkade jag som emission och inte absorption vid 656,3 nm.

Jag är imponerad av din envishet. Jag hoppas verkligen du lyckas. Om inte nu så kanske nästa år. Mycket intressant att följa detta!

Jag har släppt det här projektet många gånger, i stort sett efter varje misslyckande, men så kommer jag på någon ny infallsvinkel eller idé som måste testas. Jag har hört förr att jag kan vara väldigt envis, och då har man mycket sömn att ta igen

Om det verkligen är Sirius B på den bilden är dock svårt att säkert avgöra eftersom det saknas referenser i form av andra stjärnor eller bildskala. Man ska alltid vara på sin vakt när det gäller bilder som sägs visa Sirius B.

Ja, jag har sett mängder med bilder på nätet som visar Sirius B men ingen verkar kolla bildskalan utan nöjer sig med att det är en liten stjärna till vänster om Sirius och det verkar stämma överens med andra (felaktiga) bilder.
Jag har skrivit till en av dessa fotografer som har sin bild på en massa fora runt om i värden och påpekat misstaget men ännu har han inte kommenterat. De flesta föredrar nog att vilja fortsätta tro än att backa trotts att det är uppenbart fel och lätt att påvisa.

/*Peter R

[timokarhula]

Amerikanarna har splittat Sirius med 80mm refraktorer påstår de i denna CloudyNights tråd:

http://www.cloudynights.com/ubbthreads/ ... t/all/vc/1

Undrar om de inte gjort samma misstag som på fotona att första ljussvaga stjärna i rätt positionsvinkel antar de är Sirius B? Om nu en 80mm refraktor med 70x förstoring visar Sirius B enkelt i skymningen borde väl rimligen komponenten ha observerats långt tidigare än 1862! I tråden påstås även Sirius B synas på fotot taget med en handhållen iPhone.

/Timo K