Sirius B - Peter Rosén

[Hans Bengtsson]

Jag ser nu att Burnham i artikeltexten om Sirius skriver en del om tekniken som användes för att fotografera följeslagaren med 24-tummaren. Med stor sannolikhet visar bilden i handboken verkligen rätt stjärna, det är en rimlig slutsats att dra.

M v h
Hans Bengtsson

[Peter R]

Amerikanarna har splittat Sirius med 80mm refraktorer påstår de i denna CloudyNights tråd:

http://www.cloudynights.com/ubbthreads/ ... t/all/vc/1

Undrar om de inte gjort samma misstag som på fotona att första ljussvaga stjärna i rätt positionsvinkel antar de är Sirius B? Om nu en 80mm refraktor med 70x förstoring visar Sirius B enkelt i skymningen borde väl rimligen komponenten ha observerats långt tidigare än 1862! I tråden påstås även Sirius B synas på fotot taget med en handhållen iPhone.

Det finns verkligen 2 läger i denna tråd. De som vet hur svårt det verkligen är och de som du nämner som kan hålla en iPhone vid okularet och fixa det i förbifarten.
På ett sätt är jag glad att jag inte är med i diskusionerna på CloudyNights för det skulle gå för mycket tid och energi att kommentera. Här ser vi en av de stora nackdelarna med internet att det går snabbt att publicera vad som helst utan att ta sig tid vare sig för kontroll eller eftertanke. Man kan göra fel ändå men inte av total aningslöshet.

Jag ser nu att Burnham i artikeltexten om Sirius skriver en del om tekniken som användes för att fotografera följeslagaren med 24-tummaren. Med stor sannolikhet visar bilden i handboken verkligen rätt stjärna, det är en rimlig slutsats att dra.

Jag antar att det är denna skannade bild som du syftar på, en bit ner:
http://stargazerslounge.com/observing-d ... ius-b.html
Jag försöker att bara ändra en faktor i taget för att kunna dra några meningsfulla slutsatser och jag har sett på flera håll idén om att använda en hexagonal mask för att styra spikarnas riktning och skapa ett litet "hål" för Sirius B. Jag kanske kommer att testa även denna idé.
Jag hade inget okular som var lämpligt att fixa en okultationsstav i och dessutom har jag för dålig precision i följet för att kunna ligga kvar exakt i ett okultationsläge under flera minuter, så den idén har jag skippat för tillfället.

/*Peter R

[timokarhula]

I standardverket från 70-talet, Astronomi (av Claes Bernes), vill jag minnas har samma foto av Sirius B taget med Sproul-teleskopet. Har ej boken framför mig men även där användes en hexagonal mask för att få fram sex mörka områden alldeles intill Sirius så att B-komponenten skulle träda fram tydligare.

/Timo K

[Hans Bengtsson]

Vi kan nog känna oss rätt säkra på att Sproul-bilden är OK och visar Sirius B. Någon som kan hitta någon annan jordbunden bild på stjärnan? Borde trots allt finnas. Annars får jag väl rikta min IPhone (som jag skriver detta på) mot Sirius första bästa kväll ...

M v h
Hans Bengtsson

[Starsoft]

Hej

Den enda amatörbild jag hittat på Sirius B som känns seriös är denna http://www.umairasim.com/Index/Blog/Ent ... Dwarf.html

Proffsbild http://davidharveyphotography.blogspot. ... s-and.html

Anders

[Hans Bengtsson]

Bilden tagen av amatörastronomen Umair Asim från dennes observatorium i Lahore, Pakistan, känns klockren och får än så länge gälla som den enda amatörbild vi känner till av Sirius B. Asim har noggrant beskrivit hur han gick tillväga och jag kan inte se något att invända. Han använde C14 + DBK31 + IR Cut-filter.

Det går, som väntat, att fotografera stjärnan med amatörutrustning men det är inte enkelt. Och definitivt svårare från vårt land än från Pakistan där den står högt upp på himlen.

M v h
Hans Bengtsson

[Peter R]

Jag har en till kandidat jag tror kan ha lyckats: http://www.skyandtelescope.com/communit ... 58049.html men jag saknar lite fakta runt tekniken och referensstjärnor för att vara helt säker.

Har du Anders eller någon annan, synpunkter på det jag skrev tidigare angående synligheten i H-alpha:

http://en.wikipedia.org/wiki/Balmer_series . Den översta tabellen under "Overview" tolkade jag som emission och inte absorption vid 656,3 nm.

Har jag misstolkat så är det ju totalt onödigt att jag fortsätter på ett spår som kanske försvagar stjärnan i stället för att förstärka den.

/*Peter R

[Hans Bengtsson]

I och med att du vill minska magnituddifferensen mellan komponenterna så är det en smart grej att använda IR cut-filter, precis som fotografen i Lahore gjorde. Differensen minskar då jämfört med det visuella området. Vad du absolut inte bör göra att söka dig mot längre våglängder, där är ju Sirius B väldigt ljussvag. Blockera i stället rött så ökar det möjligheterna.

M v h
Hans Bengtsson

[Starsoft]

Hej

Har du Anders eller någon annan, synpunkter på det jag skrev tidigare angående synligheten i H-alpha:

Vid varje energinivå (våglängd) kan en atom både absorbera eller emittera strålning. Huruvida man i ett spektra ser en ljus eller en mörk rand, emission eller absorbtion, beror på omständigheterna för gasen, huvudsakligen tror jag det beror på hur många gånger medelfotonen absorberas/emitteras på sin väg genom ett gasmoln. Om ljus passerar genom en gas så kommer fotoner att fångas upp av gasatomer, den uppfångade energin kommer senare att emitteras i form av en ny foton, så det pågår alltså hela tiden både absorbtion och emission.

När jag ansåg att det var frågan om absorbtion vid vätelinjerna för Sirius B så fick jag det ifrån Hubble spektrat som har dalar vid de aktuella våglängderna.

Därför är det nog kontraproduktivt att använda röda filter precis som Hans säger. Du har ganska bra marginal i storleken på din stjärna när du använt ett rött filter så frågan är hur mycket större stjärnan skulle bli med ett blått eller kanske till och med ett U filter. Skillnaden i magnitud bör i alla fall bli avsevärt mindre med ett U eller B filter.

För det är väl inte så att du använder en färgkamera? Då kanske du redan har blå data och kan jämföra seeingen med den röda kanalen.

Anders

[Hans Bengtsson]

Uttryckt i siffror så har huvudstjärnan färgindex U-V -0.04 och Sirius B har U-V -1.07. Det betyder att magnituddifferensen är ganska precis en magnitud mindre i ultraviolett än i visuellt ljus.

M v h
Hans Bengtsson

[LasseH]

Hej,
Har kollat mina data tagna med ToUCam och 45 cm Newton ofiltrerat. Absolut ingenting som skulle kunna vara "the pup" syns. Med samma setup syns Rigel B på enstaka frames och både Trapezium E och F i mindre stackar.
Får väl försöka jaga vidare med bättre kamera, olika filter och eventuellt nån slags mask. Intressant läsning på ovanstående länkar om att mindre teleskop och skymningsljus kan underlätta. Men som Peter sa, det finns många därute som verkar snacka i nattmössan också.
Hälsningar,
Lasse Hermansson.

[timokarhula]

Hans Bengtsson beskrev för många år sedan i Astronomiguiden en empirisk formel som beräknade den ungefärliga minimumaperturen som krävs att separera en dubbelstjärna med stor skillnad på komponenternas magnituder och deras inbördes separation. Kan du återge formeln igen?

Jag tänkte jämföra Antares mot Sirius. Antares är också en svår dubbelstjärna med en 1.2 mag A-stjärna och en blågrön 5.4 mag B-komponent på avståndet 2.45 bågsekunder. Hur pass mycket enklare är Antares B jämfört med Sirius B?

I midsomras kunde jag med min 10-tums Dobson och 340x förstoring splitta Antares. När jag väl noterat Antares B kunde jag skymta den med 150x också. Kände inte till följeslagarens positionsvinkel i förväg men jag skattade den till 290 (med tanke på stjärnans rörelseriktning i det driftande synfältet) när dess exakta PA var 274. Även i detta fall har någon sett Antares B med så små instrument som med 6cm refraktorer. När jag obsade Antares från Western Australia låg stjärnan på 59° höjd.

/Timo K

[Hans Bengtsson]

Timo:

Googla på "dubbelstjärnor och upplösning" så hittar du den aktuella AG-tråden. Jag satte tydligen samman en formel vilket jag nästan men bara nästan hade glömt bort. Hoppas den stämmer hyggligt. Garantitiden har gått ut.

M v h
Hans Bengtsson

[Peter R]

Uttryckt i siffror så har huvudstjärnan färgindex U-V -0.04 och Sirius B har U-V -1.07. Det betyder att magnituddifferensen är ganska precis en magnitud mindre i ultraviolett än i visuellt ljus.

Därför är det nog kontraproduktivt att använda röda filter precis som Hans säger. Du har ganska bra marginal i storleken på din stjärna när du använt ett rött filter så frågan är hur mycket större stjärnan skulle bli med ett blått eller kanske till och med ett U filter. Skillnaden i magnitud bör i alla fall bli avsevärt mindre med ett U eller B filter.
För det är väl inte så att du använder en färgkamera? Då kanske du redan har blå data och kan jämföra seeingen med den röda kanalen.

Ok, då får jag kanske testa åt B eller UV-hållet. Men det kräver betydligt lugnare atmosfär vilket inte är vanligt på 8-14° altitud. Med min H-alpha kombination fick jag ett betydligt mer sammlat ljus trotts kraftig turbulens och med enbart luminansfiltret blev stjärnorna till små stavar på grund av den atmosfäriska refraktionen.
Nej, jag använde monokrom-kameran på grund av den betydligt högre känsligheten och även upplösningsförmågan (ingen bayermatris).

Har kollat mina data tagna med ToUCam och 45 cm Newton ofiltrerat. Absolut ingenting som skulle kunna vara "the pup" syns. Med samma setup syns Rigel B på enstaka frames och både Trapezium E och F i mindre stackar.

Jag började också varje tagning med en serie på Rigel (fick också Rigel B på flera frames) och avslutade på Trapezium men enbart som måttstock på skala och riktning.

Googla på "dubbelstjärnor och upplösning" så hittar du den aktuella AG-tråden. Jag satte tydligen samman en formel vilket jag nästan men bara nästan hade glömt bort. Hoppas den stämmer hyggligt. Garantitiden har gått ut.

Mycket intressant läsning. Jag har tyvärr inte hittat tillbaka till AG efter att sajten låg nere och kom upp igen i en form som jag har väldigt svårt att bli vän med. Jag tycker det är jobbigt att läsa längre texter. Det är naturligtvis synd för det finns en guldgruva av spännande och informativa texter från det förflutna som ligger gömda bakom det fula gränsnittet.
Jag vill minnas att det tidigare även fanns ett avsnitt på höger sida där det dök upp lite slumpmässiga länkar till äldre inlägg. Det var som att få små julklappar varje dag.

Jag har hittat en till absolut säker bild på Sirius B http://panther-observatory.com/Baader_LRGB.htm http://panther-observatory.com/tips/Baa ... ec_RGB.jpg . Tror inte man kan kalla den för en amatörbild eftersom den är fotograferad med en 20" cassegrain i ett observatorium i Namibia 2008. B kom bara med av en slump när han testade en ny filteruppsättning. Separation 8"

/*Peter R

[timokarhula]

Googla på "dubbelstjärnor och upplösning" så hittar du den aktuella AG-tråden. Jag satte tydligen samman en formel vilket jag nästan men bara nästan hade glömt bort. Hoppas den stämmer hyggligt. Garantitiden har gått ut.

Tack. Enligt AG-länken http://www.astronomiguiden.se/javacooki ... IC_ID=6552 (inlägget Postad 20 Juni 2006 16:56) är minimum-aperturen för att visuellt kunna urskilja Antares B 22.5 cm. Motsvarande öppning för Sirius B är ett 37 cm teleskop. Även om aperturerna inte behöver stämma i absoluta mått tycker jag att formeln visar väl vilken av två vitt skilda dubbelstjärnor som är svårare att splitta. En annan svår dubbelstjärna med stor magnitudskillnad är Gamma Lyrae AB. Magnituder 3.2 och 12.0, separation 13".4. Enligt samma formel krävs ett 18.2 cm teleskop för paret.

/Timo K