NGC 869 och NGC 884 Dubbelhopen - Jörgen Andersson

[jorand]

Ny bild i galleriet
Objekt: NGC 869 och NGC 884 Dubbelhopen
Exponering: L:17*30sek
Fotograf: Jörgen Andersson
Teleskop: Meade 178ED/APO EMC
Kamera: Nikon D3s
Kommentar: Bilden består av 17 delexponeringar på 30 sekunder vardera. Total exponeringstid 8,5 minuter. Ingen guidning under exponeringarna. Exponerade med ISO 1800. Bilderna stackade i Nebulosity och efterbehandlade i PS CC.

Hälsningar Jörgen



Klicka for att se stor version av bilden

[AstroFriend]

Hej Jörgen!
Du har tagit kort på en av de vackraste objekten, du har fått fram färgerna bra också.

Men angående färger, din precis som mina och näst intill alla foton man ser över stjärnområden, de tenderar till att ha ljust blå samt oranga färger, var är alla andra färger i spektrummet? Borde ju finnas de också, möjligen beror det på att stjärnorna är så punktformiga, i IRIS fanns det en funktion som spred ut stjärnorna alltefter hur ljusstarka de var. Då syntes ett helt annat spektrum, blev ganska vackert också.

/Lars

[jorand]

Hej Lars,

Intressant reflektion. Det är nog exakt som du påpekar, stjärnorna är punktformiga. När långa exponeringstider används för att fånga ljussvaga detaljer blir de punktformiga stjärnorna överexponerade eftersom det maximala dynamiska omfånget för pixeln överskrids. Det är därför stjärnornas färger framträder tydligare när man exponerar utanför fokus. Då sprids fotonerna över flera pixlar och färgdata bevaras eftersom informationen håller sig inom pixelns maximala dynamiska omfång.

Av en händelse råkade en av mina första bilder igår på M31 bli oskarp då jag inte hade dragit åt friktionsskruven på fokuseraren. Jag har laddat upp den här. Här syns stjärnornas färger tydligare då de enskilda pixlarnas maximala dynamiska omfång inte har överskridits.

Möjligtvis skulle man via PS, via något filter/blandningsläge överföra färgdata från en ofukuserad bild till en fokuserad. Jag har inte provat det.

Hälsningar Jörgen

[AstroFriend]

Hej Jörgen!
Kul du hade en ofokuserad M31;a, här ser man verkligen hela spektrumets färger så som det borde se ut på normala astronomibilder. Så brukar de också göra som mäter stjärnspektra, dessutom jämnas de olika pixlarnas egenskaper ut så att det blir en mer exakt mätning. Jag gjorde något liknande på Orion fast med film för länge sedan.

Intressant ide att föra över färginformation från en sådan här bild till en överexponerad men fokuserad bild. Vore något att testa om det går att utnyttja.

En liten tråkigt effekt av det hela är att ju bättre optik man har ju större problem får man eftersom stjärnans ljus hamnar på färre pixlar.

Jag har testat ganska mycket att fördela bilderna på olika exponeringstider, men det perfekta resultatet som jag eftersökt har inte riktigt framkommit än. Ganska uppenbart ett problem som är svårlöst eftersom de starkare stjärnorna kräver endast någon tiondels sekund för att inte överexponera.

/Lars