Astronomifrågor

[Starsoft]

Hej

Här är några funderingar som jag hoppas få hjälp med av alla de kunniga personer som frekventerar Astronet.


1. Jag tänker mig att månen i sin till jorden bundna rotation inte borde vara helt bunden, den borde pendla runt ett jämnviktsläge och alltså inte alltid visa riktigt samma sida mot jorden. Någon som vet om det är på det sättet eller om inte varför det inte är så?

2. Har man helt klart för sig varifrån energin som håller jordens inre varmt kommer ifrån?

3. Hur fokuserar man röntgenstrålningen när man tar bilder med teleskop?


Något att fundera på innan säsongen kommer igång ordentligt här i norr.

Anders

[AstroFriend]

Hej Anders!
Din fråga 3 kan jag ju börja med. Röntgenstrålar kan inte "böjas" som man gör med vanligt ljus eller reflektera mot en spegel. En teknik att fokusera röntgenstrålar är att låta strålen komma in i en mycket snäv vinkel mot ett reflekterande plan.

Se illustration :
https://www.google.se/search?q=x+ray+le ... B600%3B407

Lång länk, hoppas den fungerar. Det reflekterande skiktet kan ha en tunn beläggning av diamant. Men det finna andra tekniker också.

/Lars

[Lazze]

Jag hör nog inte till kategorin du avser men eftersom jag läste om röntgenteleskopet Chandra för en tid sen så vet jag att speglarna på det ligger nästan parallellt med infallande ljus för att inte röntgenstrålningen ska gå igenom speglarna. Formen på speglarna har gjorts med ett glassubstrat, men coatingen är iridium, också för att hindra röntgenstrålningen att tränga igenom.
Jag hittar inte det fina fotot på nätet som jag sett tidigare, men jag fann i alla fall den här enkla principskissen som säger mer än många ord om hur Chandras speglar är ordnade.
http://chandra.harvard.edu/graphics/res ... g2D-72.gif

De enkla svaren på fråga 1 och 2 vet du säkert redan men jag förstår att du vill ha lite mer djupgående svar och där finns det de som kan svara bättre än jag.

/Lasse

PS jag såg just att en annan Lars just svarat men bättre 2 svar än inget.

[timokarhula]

Fråga 1: Vi ser lite mer än 50% av månens yta, delvis på att månbanan är något excentrisk och månens hastighet runt jorden varierar. Då månens rotationshastighet är praktiskt taget konstant medför det att man ser lite "runt hörnen" under ett månvarv.

http://en.wikipedia.org/wiki/Libration

Fråga 2: Värmen i jorden är en kvarleva från tiden då jorden bildades och svalnar sakta. Däremot upprätthålls värmetillförseln från radioaktivt sönderfall (fission) av kalium, uran och thorium i jordens inre. Ungefär hälften av uran-238 som fanns i jorden har brutits ned till andra ämnen.

http://en.wikipedia.org/wiki/Geothermal_gradient

/Timo K

[Starsoft]

Hej och tack för svaren.

Lite kommentarer.

Imponerande klurig lösning på spegeln för röntgenstrålning, så även röntgen reflekteras om vinkeln är tillräckligt liten.

När det gäller värmen i jordens inre så fanns det en hel del att läsa om där, lite förvånad blev jag över att effekten var så pass låg, det känns spontant som att jorden redan borde ha kallnat, effekten motsvarar "bara" ca 50 000 Forsmark reaktorer om jag räknat rätt.

Mest intressant är Timos svar angående månen, där sätter han fingret på vad jag undrar om " Då månens rotationshastighet är praktiskt taget konstant", praktiskt taget, jag hur är det? Finns det rester av månens tidigare snabbare rotation i form av variationer i rotationen. Jag har googlat en del här men inte hittat något klart svar. Vad jag är ute efter är att när månen saktade in och fick bunden rotation så tycker jag att månen antingen aldrig skulle ha fått helt bunden rotation utan fortfarande borde rotera en aning för fort, eller också kanske månen skulle pendla runt något jämviktsläge. Någon som vet mer?

I går började jag läsa astronomi på Stockholms Universitet, det är nog därför jag har suttit och funderat lite

Anders

[DavidS]

.... Vad jag är ute efter är att när månen saktade in och fick bunden rotation så tycker jag att månen antingen aldrig skulle ha fått helt bunden rotation utan fortfarande borde rotera en aning för fort, eller också kanske månen skulle pendla runt något jämviktsläge. Någon som vet mer?

Nja, det står ganska bra förklarat i http://en.wikipedia.org/wiki/Tidal_locking Knepig artikel som jag själv nog får läsa några gånger till... Jag tror det ligger något i din intuition - har man en kraft som strävar mot ett jämviktsläge (fjäder, pendel eller liknande) så får men en svängning runt jämviktsläget. Svängningen avtar när energi går förlorad på något sätt, typ friktion som gör att systemet stannar i jämvikt.

I månens fall verkar det finnas en mekanism där tidvattensdeformatinerna tappar månen på rotationsenergi kring den egna axeln och matar in i rotationsenergin i rörelsen kring jorden. Denna dämpning är avslutad.

Däremot finns högre ordningars störningar kvar som beror på dels att månens bana inte inte är cirkulär och att dess rotationsaxel inte är vinkelrät mot dess omloppsbana kring jorden -se Timos librationslänk

[AstroFriend]

Hej Anders!
Intressant med månen är också hur dess inre är format, en peak eller bula av dess inre pekar mot jorden vilket gör den osymetrisk. Dess främre och bakre yta är också olika men det har med hur meteoriter träffat månen och med Jorden som påverkan av meteoritbanorna.

Är det kursen om svarta hål och gravitation du går och åker du ända från Gävle hit till Stockholm för denna kurs? Vi syns där i så fall!

/Lars

[thanders]

Är det kursen om svarta hål och gravitation du går och åker du ända från Gävle hit till Stockholm för denna kurs? Vi syns där i så fall!

/Lars

Hej Lars och Anders!
Då ses vi alla tre
/Thomas

[AstroFriend]

Men vad trevligt, kanske nytt samlingsställe för Astronetfolket :-)

Har ni köpt boken och hunnit att läsa något? Jag har hunnit med de två första två kapitlen och tycker boken förklarar gravitation och hur det påverkar stjärnor och universum på ett enkelt och bra sätt.

/Lars

[Starsoft]

Hej

Är det kursen om svarta hål och gravitation du går och åker du ända från Gävle hit till Stockholm för denna kurs?

Nej, på grund av logistikproblemen kunde jag tyvärr inte läsa den kursen, jag läser just nu bara introduktionskursen på distans, jag hade också velat läsa kurserna Kosmologi och Stjärnors struktur och utveckling. Till vårterminen tänkte jag komma igång ordentligt bara jag kan ordna övernattningar på något vettigt sätt, jag tittar också på de kurser som finns i Uppsala, någon som har erfarenheter och synpunkter på astronomi i Uppsala kontra SU?

Anders

[thanders]

Men vad trevligt, kanske nytt samlingsställe för Astronetfolket :-)

Har ni köpt boken och hunnit att läsa något? Jag har hunnit med de två första två kapitlen och tycker boken förklarar gravitation och hur det påverkar stjärnor och universum på ett enkelt och bra sätt.

/Lars

Nej, har börjat läsa "kompendiet" istället. Där tar han allt på en gång.
/T

[AstroFriend]

Hej Anders!
Vad trist du inte kan delta på kursen, ja Uppsala är ju mycket närmare och har tidigare träffat några som studerat där. Bla.a. en som forskade om astroider i vårt solsystem. Men det var många år sedan, fast här finns ju många som är med i Uppsala astronomiförening, där borde ju någon läst i Uppsala och kan ge lite info om kurserna.

/Lars

[AstroFriend]

Hej Anders!
Angående din fråga 1 om månen.

Här fann jag en animination om hur månen "pendlar" sig eller libration som det heter.
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Lunar ... _450px.gif

Det finns flera faktorer bakom att man kan se mer än 50% av månen, upp till 56%.

Här finns en artikel på Wiki som förklarar:
http://en.wikipedia.org/wiki/Libration

/Lars

[ThomasK]

Månens libration gör inte bara att man kan se mer än 50% av månens yta, den påverkar också utseendet av månens rand så att det vid vissa vinklar kan vara ett utstående berg där det i andra vinklar blir en inbuktande dal på samma ställe. Detta upptäckte jag empiriskt 2009 när jag klockade tider för ockultationer och tyckte avvikelserna blev för stora jämfört mot mina beräknade tiderer med mitt egenutvecklade planetarieprogram.

Följden blev att jag mappade upp månrandens utseende för olika librationsvinklar och la med den modellen i programmet och på så sätt fick mycket bättre resultat. Det hela kan läsas i denna tråd från AstronomiGuiden.

[timokarhula]

Imponerande programmering. Det går ganska enkelt att märka librationen även med blotta ögat. Om man studerar Mare Crisium (det mörka, ovala, månhavet uppe till höger på mångubben sett från Sverige) ser man att ibland ligger den närmare kanten än vanligt. Då vätter månens vänstra sida lite mer än vanligt mot jorden.

/Timo K