Rapport från VSP
Posted: 2012-02-26 23:14:57
Det blev minst sagt ett lyckat Värmland Star Party. Jag och Joel von Knorring anlände till Lysvik i fredags kväll, lagom till att hinna se fyra av solsystemets himlakroppar i väster. Dessa var uppifrån ned; Jupiter, Venus, månskäran och Merkurius (elongation 13º.9). ISS passerade både en och två gånger på kvällen. Vi gjorde en negativ observation av asteroidockultationen med (6136) Gryphon. Den 10 mag stjärnan i Tvillingarna försvann ej ur sikte mellan kl 22:27:00 - 22:30:00. Med en Celestron-11 såg jag spiralarmarna i M51 som koncentriska ringar runt kärnan med mörkare områden däremellan. Himlen var tidvis täckt med moln men vid 23-tiden hade det klarnat upp helt.
Nästa dag höll professor Claes Uggla från Karlstads universitet ett föredrag om Astrobiologi som jag fann som ett av de intressantaste föreläsningarna jag hört. I dagsljuset såg jag med Börje Larssons 6-tums Starfire refraktor (månfilter + polarisationsfilter och 9mm Nagler-okular) för första gången vaga schatteringar på Venus molntäcke. Strukturen vid terminatorn var något ojämn. Även O-III nebulosafilter lär hjälpa att skönja Venus molndetaljer! Jupiters ekvatorialbälten och den inkommande Röda Fläcken syntes bra i solljuset. På kvällen syntes sex stjärnor i Orionnebulosans Trapetset med 6-tummaren.
På dagen fanns det en hel del höga moln men lagom till kvällen skingrades dessa helt och himlen blev fantastiskt klar. Med mina 25x100 kikare "plockade" jag några mer eller mindre obskyra öppna stjärnhopar i Stora Hund och Akterskeppet söder om deklination -10º. Hela ringen i Orionnebulosan ned till iota Orionis kunde ses med ett mörkt centrum. Merope-nebulosan i Plejaderna syntes bra, likaså det ljusaste partiet i Barnards Loop i östra Orion. När jag svepte kikaren höger-vänster såg jag att nebulosan gav sig tillkänna som ett något ljusare himmelsparti NW om NGC2112. Med en 4-tums refraktor och UHC-filter syntes Rosetta-nebulosan väl. Detta trots att månen var uppe ännu.
Med Anders Wettergrens 17.5-tummare såg jag omedelbart två spiralarmar hos NGC2903. Med teleskopet letade vi upp supernovan SN2011fe i M101. Trots att det var ett halvår sedan den lyste upp syntes den bra fortfarande. Skattade supernovans magnitud till 15.0 enligt GSC-jämförelsestjärnor. Den syntes med direkt seende och en grannstjärna av magnitud 15.6 var ej heller svår.
Med mina 25x100-kikare letade jag upp komet C/2009P1 (Garradd) i Draken. Noterade två svansar varav den ena är en sk "anti-svans"! Riktade blicken mot området och faktiskt, komet Garradd syntes även för blotta ögat! Dess magnitud var grovt ca 6.5. I närheten kunde jag skymta en stjärna av magnitud 7.2.
Med en 12-tums Dobson hade Johan Kärnfelt rattat in den besvärliga dvärggalaxen Leo I intill Regulus. Den ovala fläcken kunde detekteras med bestämdhet och vi tecknade galaxens läge korrekt oberoende av varandra.
Med en 8-tums f/8 Cave Astrola reflektor observerade vi Mars med 700x förstoring (utan Barlow!). Mars norra polarkalott och några mörka detaljer på planetens ovanligt stora boll var synliga.
Det blev mörkare ju längre natten fortskred. Vid 2-tiden natten mot söndag mätte jag himlens mörker mot Stora Björn i zenit till 21.63 magnituder per kvadratbågsekund. Det är faktiskt det mörkaste jag uppmätt hittills i Sverige. Det var behagliga observationsförhållanden, torr luft så att ingen optik blev igenimmad och bara några minusgrader! Det lär ha varit 23 teleskop uppställda på gården vilket är rekordmånga på ett VSP.
/Timo K
Nästa dag höll professor Claes Uggla från Karlstads universitet ett föredrag om Astrobiologi som jag fann som ett av de intressantaste föreläsningarna jag hört. I dagsljuset såg jag med Börje Larssons 6-tums Starfire refraktor (månfilter + polarisationsfilter och 9mm Nagler-okular) för första gången vaga schatteringar på Venus molntäcke. Strukturen vid terminatorn var något ojämn. Även O-III nebulosafilter lär hjälpa att skönja Venus molndetaljer! Jupiters ekvatorialbälten och den inkommande Röda Fläcken syntes bra i solljuset. På kvällen syntes sex stjärnor i Orionnebulosans Trapetset med 6-tummaren.
På dagen fanns det en hel del höga moln men lagom till kvällen skingrades dessa helt och himlen blev fantastiskt klar. Med mina 25x100 kikare "plockade" jag några mer eller mindre obskyra öppna stjärnhopar i Stora Hund och Akterskeppet söder om deklination -10º. Hela ringen i Orionnebulosan ned till iota Orionis kunde ses med ett mörkt centrum. Merope-nebulosan i Plejaderna syntes bra, likaså det ljusaste partiet i Barnards Loop i östra Orion. När jag svepte kikaren höger-vänster såg jag att nebulosan gav sig tillkänna som ett något ljusare himmelsparti NW om NGC2112. Med en 4-tums refraktor och UHC-filter syntes Rosetta-nebulosan väl. Detta trots att månen var uppe ännu.
Med Anders Wettergrens 17.5-tummare såg jag omedelbart två spiralarmar hos NGC2903. Med teleskopet letade vi upp supernovan SN2011fe i M101. Trots att det var ett halvår sedan den lyste upp syntes den bra fortfarande. Skattade supernovans magnitud till 15.0 enligt GSC-jämförelsestjärnor. Den syntes med direkt seende och en grannstjärna av magnitud 15.6 var ej heller svår.
Med mina 25x100-kikare letade jag upp komet C/2009P1 (Garradd) i Draken. Noterade två svansar varav den ena är en sk "anti-svans"! Riktade blicken mot området och faktiskt, komet Garradd syntes även för blotta ögat! Dess magnitud var grovt ca 6.5. I närheten kunde jag skymta en stjärna av magnitud 7.2.
Med en 12-tums Dobson hade Johan Kärnfelt rattat in den besvärliga dvärggalaxen Leo I intill Regulus. Den ovala fläcken kunde detekteras med bestämdhet och vi tecknade galaxens läge korrekt oberoende av varandra.
Med en 8-tums f/8 Cave Astrola reflektor observerade vi Mars med 700x förstoring (utan Barlow!). Mars norra polarkalott och några mörka detaljer på planetens ovanligt stora boll var synliga.
Det blev mörkare ju längre natten fortskred. Vid 2-tiden natten mot söndag mätte jag himlens mörker mot Stora Björn i zenit till 21.63 magnituder per kvadratbågsekund. Det är faktiskt det mörkaste jag uppmätt hittills i Sverige. Det var behagliga observationsförhållanden, torr luft så att ingen optik blev igenimmad och bara några minusgrader! Det lär ha varit 23 teleskop uppställda på gården vilket är rekordmånga på ett VSP.
/Timo K