Astronet forum

Då är jag officiellt utbildad variabelobservatör ! Igår blev jag och min kompis Peter Larsson aktiv astrofotograf från TBO högtidligt premierad med ett diplom från Johan Warell och Gustav Holmberg. Det har varit en spännande och lärorik kurs med många diskussioner om visuella och CCD-baserade tekniker för att observera variabler. Jag själv kommer nu att fortsätta observera några utvalda och spännande variabler framöver med min nyinköpta 20x80 fältkikare. Med hjälp av Gustavs kunskap kommer vi i framtiden också säkert igång med de mer avancerade observationerna med CCD.

Grattis! Själv har jag inte ens koll på vad variabler är ännu, men alltid kul med lite utmärkelser :-)


Sent from my iPhone using Tapatalk

Så då har de lyckats dra ner en till i variabelträsket :-).

/Johan

Grattis Mikael. Tror det är en bra strategi du valt, att börja med ett par utvalda stjärnor. Efter ett par gånger lär man sig att hitta dem snabbt och enkelt och lär sig de viktigaste jämförstjärnorna utantill. Kul sen att se hur en ljuskurva börjar växa fram från de egna observationerna. Genom att ha ett par stjärnor som man lär sig väl kan man lätt kombinera variabelobserverandet med andra typer av astronomiska observationer.

Tyvärr kommer mitt eget visuella observerande att bli betydligt mindre fram till årsskiftet. Min lägenhet med observationsbalkong håller på att renoveras och jag har tillfälligt fått flytta till en lägenhet utan balkong eller bra observationsplats.

Det är bara att gratulera till utmärkelsen som certifierad variabilist! Må du länge och framgångsrikt bära din treställiga SVO-signatur! (det ska vara lite högtidligt ungefär som när riksdagen öppnar)

Variabla stjärnor verkar vara ett spännande område inom astronomin, det finns risk för att även jag en vacker dag ramlar ner i variabelträsket ... eller så. Uttrycket "variabelträsket" tror jag förresten myntades i ett inlägg på AG den 23 december 2006:

http://www.astronomiguiden.se/t.asp?url ... iabel-info


Thomas:
När dom ändå ska renovera din lägenhet så kanske dom samtidigt kan bygga ett litet observatorium med pelare osv på balkongen? Det skulle vara ett sätt att positivt tillgodose hyresgästernas intressen ....

M v h
Hans Bengtsson

ThomasK wrote:Grattis Mikael. Tror det är en bra strategi du valt, att börja med ett par utvalda stjärnor. Efter ett par gånger lär man sig att hitta dem snabbt och enkelt och lär sig de viktigaste jämförstjärnorna utantill. Kul sen att se hur en ljuskurva börjar växa fram från de egna observationerna. Genom att ha ett par stjärnor som man lär sig väl kan man lätt kombinera variabelobserverandet med andra typer av astronomiska observationer.

Jag kan ju bara instämma i vad Thomas säger, en klok strategi.

/Gustav

Jag kidnappar tråden pga passande rubrik om det är ok?

Jag vill förstå vilket instrument som passar för vilka magnituder. Jag har hittat en tabell från en sommarskola i variabler:
http://eaae-astronomy.org/WG3-SS/WorkSh ... Stars.html
Tabellen lyder:
Binoculars 50x10 (tror det ska stå 10x50) 6,0-8,5
Telescope 115 mm 8,5-11,0
Telescope 200 mm 10,0-12,5

Givetvis spelar ju transparencyn in. Och inte minst erfarenhet av att skatta. Jag skulle vilja använda min 11x56-kikare men jag vet inte om det funkar. Har läst på ett annat ställe att man ska kolla med sitt instrument och den svagaste stjärnan man ser ska man dra ifrån en magnitud och det är den högre intervallet i magnitudskalan. Åt andra hållet i intervallet så är det svårare att greppa. Noterade också just i månadsbrevet från SAAFs variabelsektion att de har ett program för fältkikare
http://var.astronet.se/programinfo.php?program=16
Är det 10x50-kikare eller är det snarare 20x100 man tänker sig för detta program?

Katarina

Hej Katarina!

Jag tror det funkar bra med en 10x50 kikare för dessa stjärnor, vissa stjärnor kommer du nog inte kunna följa en hel period (som chi Cyg) men många andra kommer gå bra. Har själv följt R Sct flitigt via en 7x50 kikare och har för mig att jag har sett ett flertal av dessa i min sökare (6x30) till mitt mindre teleskop (om jag minns storleken rätt). Så svar på din fråga jag tror en 10x50 går utmärkt. Annars är det en lätt uppgift att verifiera experimentellt

mvh
Robin Andersson

För övrigt hoppas jag det är bra med er alla i variabelträsket. Har inte alls varit lika aktiv i forumet under sistone men har ändå läst det mesta som har skrivits. Kul att se att det observeras på för fullt, har själv inte observerat (som ni har säkerligen märkt i SVO) pga. studier och för att jag inte bor hemma längre. Men all utrustning har jag givetvis kvar :-)

mvh
Robin Andersson

Katarina H wrote:Jag kidnappar tråden pga passande rubrik om det är ok?

Jag vill förstå vilket instrument som passar för vilka magnituder. Jag har hittat en tabell från en sommarskola i variabler:
http://eaae-astronomy.org/WG3-SS/WorkSh ... Stars.html
Tabellen lyder:
Binoculars 50x10 (tror det ska stå 10x50) 6,0-8,5
Telescope 115 mm 8,5-11,0
Telescope 200 mm 10,0-12,5

Givetvis spelar ju transparencyn in. Och inte minst erfarenhet av att skatta. Jag skulle vilja använda min 11x56-kikare men jag vet inte om det funkar. Har läst på ett annat ställe att man ska kolla med sitt instrument och den svagaste stjärnan man ser ska man dra ifrån en magnitud och det är den högre intervallet i magnitudskalan. Åt andra hållet i intervallet så är det svårare att greppa. Noterade också just i månadsbrevet från SAAFs variabelsektion att de har ett program för fältkikare
http://var.astronet.se/programinfo.php?program=16
Är det 10x50-kikare eller är det snarare 20x100 man tänker sig för detta program?

Katarina

Mina erfarenheter passar ganska väl in på den där tabellen. Till det hela kan läggas en 6x30 som jag använder för riktigt ljusa variabler, säg från 4.0-6.0. Sen tycker jag tabellen är lite snålt tilltagen i den svaga delen, speciellt 20 cm; vid hög förstoring och god transparens (men stadshimmel) brukar det gå att skatta ner till 13.4 och ibland rentav ytterligare någon tiondel med min 20 cm Newton.

De flesta objekten på variabelsektionens fältkikareprogram funkar utmärkt med 10x50.

/Gustav

Jag brukar med Newton 20 cm ha ett "säkerhetsavstånd" på några tiondelar ner till verkliga gränsmagnituden när det gäller variabelskattningar. Vid gränsmagnitud 13.5 brukar jag skatta variabler ner till ungefär 13.0 - 13.2. Och vid gränsmagnitud 14.0 skattar jag variabler ner till magnitud ca 13.5 - 13.7. Problemet med de sista tiondelarna är att man då ligger någonstans i gränslandet mellan vad man vill se och vad man verkligen ser, jag brukar inte lägga ner så mycket energi på att kämpa i det intervallet.

Den ljussvagaste positiva obs jag gjort med 20 cm från balkongen i Göteborg är magnitud 14.0 för RT Her den 31 augusti 2013, och den ljussvagaste negativa obsen är <14.2 för WX Her två dygn senare. Måste ha varit god transparens dessa dygn, med gränsmagnitud ca 14.5.

Vanligen är det meningslöst att hålla på länge med att försöka se en svag stjärna, det är en detalj som skiljer variabelobserverandet från deep-sky-observerandet. Resultatet av alltför intensivt tittande blir bara att ögonen blir ansträngda (engelska: eye fatigue) och man ser helt enkelt sämre. Om man är fullt mörkeranpassad så lönar det sig knappast att försöka se en stjärna nära gränsmagnituden under längre tid än en minut eller så. Kämpar man för länge så kan man se nästan vad som helst, stjärnor lite här och var där inga stjärnor finns.

Håller med om att magnitud 12.5 är en alltför försiktig lämplig gräns för variabelskattningar med 20 cm, om man använder hög förstoring och inte bor mitt inne i en riktigt stor stad så kan man våga sig djupare ner i magnitud än så.

mvh
Hans Bengtsson

Tack så mycket för initierade svar! Robin: ja, jag kanske får göra ett litet experiment, återkommer i så fall (men ska man skatta samma stjärna är det svårt att göra det förutsättningslöst när man kommer till nästa instrument..men kanske bara ska skatta gränsmagnitud med respektive instrument). Och kul att höra att du inte "försvunnit" Robin. Intressant att förstoringen spelar roll också. Jag har mest tänkt på diameter för det är ju det alla pratar om för det mesta - generellt (deepsky?). Angående det Hans skriver om tiden för obs: jag har anat att ju längre tid jag lägger på att skatta desto konstigare blir resultatet. Stjärnan "beter" sig Då fick jag förklaring på det också - tack!

Katarina
PS Erhöll 2015-01-17 Järnstjärnan av 3:e magnituden