V2331 Cyg

[wilt]

Jag mätte färgen på V2331 Cyg (i max) och resultatet, B-V=0.39, är i linje med vad Hans skrivit om tidigare baserat på Dahlmarks fotografiska mätningar.

Huvudkomponenten bör därmed vara en stjärna med spektralklass A eller F, men eftersom storleken på den interstellära rödfärgningseffekten är okänd kan man i dagsläget inte säga något om spektralklassen mer exakt. Hade det inte funnits någon rödfärgning, hade vi nog haft att göra med en F3-stjärna, ungefär.

/Gustav

[Hans Bengtsson]

Det var en mycket värdefull mätning!

Intressant är förstås också att undersöka färgindexet under ett primärminimum (och i och för sig även under ett sekundärminimum). En rimlig gissning kan vara att (B-V) blir signifikant större under ett primärminimum än när komponenterna ligger sida vid sida (max). Detta beroende på att den svagare komponenten förmodligen är rödare än den starkare komponenten.

mvh
Hans Bengtsson

[ThomasK]

Bra idé med BVR-mätning. Jag hade inte kollat upp att V2330/V2331 Cyg har B och R magnituder för jämförstjärnorna. De har ju en preliminär sekvens från AAVSO och jag hade fått för mig (utan att kolla) att det bara fanns V för dem.

En ny förmörkelse är beräknad för ikväll 22:35-03:15 (svensk sommartid) om någon vill försöka fånga den.

[Hans Bengtsson]

Det är förstås svårt att helt avstå från att börja fundera på hur systemet rent fysiskt kan se ut ... A-komponenten är uppenbarligen betydligt mera luminös än B-komponenten, med tanke på hur stor skillnaden är mellan primär- och sekundärminima. Spetsigheten hos primärminima tyder på att det bara under ca 10 minuter finns en konstant total ljusstyrka för A+B i detta läge vilket bör betyda ... Och så vidare, det är inga enkla slutsatser att dra, men rätt kul att fundera på. Vad som definitivt behövs på sikt är spektralundersökningar vid max, under primärförmörkelse och under sekundärförmörkelse.

mvh
Hans Bengtsson

[Tompa]

Jag ska ge mig på lite fler tidsserier, bara väder vind och arbetstid harmonierar. Jag ska försöka få till det inom de närmsta veckorna, därefter hamnar den för långt västerut från min altan sett. Jag ska testa med lite olika vägar att fotografera/processa. Beroende på om jag processar i Maxim DL -där bilderna blir ganska röda efter color conversion eller i iris -där bilderna blir grönaktiga efter cfa conversion. Det sätter faktiskt lite griller i mitt huvud... Jag har sett lite nya teser om fotometri med DSLR. Efter vad jag förstår börjar det bli mer vanligt att mäta med DSLR i R, G, och B-filter (kamerans bayermatris) och därefter omvandla till BVR. AAVSO accepterar tydligen (efter vad jag förstått på AAVSO-s fotometriforum, TB, TR och TG magnituder och även att dessa transformeras till BVR, vilket inte skall vara så svårt att göra. Det låter ju intressant. Jag vet att Thomas K testat detta men inte varit nöjd med resultatet. Med andra ord: nya saker att testa, fler gråa hår (de som finns kvar) på gång.

Mvh,
Tomas W

[Hans Bengtsson]

En ganska välstuderad Algol-stjärna med en kurva som någorlunda liknar V2331 Cyg är RZ Cas:

http://iopscience.iop.org/1538-3881/116 ... .text.html

http://iopscience.iop.org/1538-3881/116 ... fg11.h.gif

RZ Cas har en avsevärt mindre amplitud, 1.54 magnituder i visuella våglängder, än vad V2331 Cyg har. Men formen på ljuskurvorna tycks hyggligt likartade.

Det finns specialprogram för tolkning av ljuskurvor hos förmörkelsevariabler, ett av dem heter DEBiL (namnet låter kanske inte så förtroendeingivande ... men programmet kan nog vara bra)

https://www.cfa.harvard.edu/~jdevor/Catalog.html
https://www.cfa.harvard.edu/~jdevor/DEBiL.html


mvh
Hans Bengtsson

[ThomasK]

Några preliminära uppgifter kan man få fram utifrån formlerna i "Understanding Variable stars". Dessa bygger på att vi har en total förmörkelse, vilket jag tycker inte verkar helt säkert i vårt fall. Om det är fråga om en partiell blir värdena min- eller maxvärden. Jag har utgått från dessa värden:

P (period): 1.388
t4-t1 (primärförmörkelsens längd): 0.207
t2-t1 (förmörkelsens inledning till totalitetens start): 0.1
x (luminositet vid max): 1 (utifrån mag 13.4)
y (luminositet vid sekundärförmörkelse): 0.912 (utifrån mag 13.5)
z (luminositet vid primärförmörkelse): 0.110 (utifrån mag 15.8 )

D2 / a2 = 2 * pi * (t4 - t1) / P = 0.94
D1 / (a1 + a2) = 2 * pi * (t2 - t1) / P = 0.45
D2 / D1 = (z / (x - y)) ^ 0.5 = 1.12
T2 / T1 = ((x - y) / (x - z)) ^ 0.25 = 0.56
L1 / L2 = (x - z) / z = 8.12

D: stjärnornas diameter
a: Omloppsbanans radie till det gemensamma tyngdkraftcentret
T: Stjärnornas temperatur
L: Stjärnornas luminositet
Stjärna 1 är den ljusstarkare och stjärna 2 den svagare komponenten.

Edit: Ändrat T1/T2 till T2/T1 i formeln ovan.

[wilt]

Ett annat program som jag läst lite om är Phoebe. Snyggare namn, om inte annat ...

/Gustav

[Hans Bengtsson]

Ja huvaligen, att från en algolljuskurva räkna ut de fysiska och geometriska egenskaperna hos systemet är en komplicerad konst som jag för egen del har noll koll på. Men genom att kombinera noggranna fotometriska data med noggranna spektroskopiska data brukar specialisterna på området kunna trolla fram en modell av systemet som stämmer med observationerna.

Just för att V2331 Cyg har så ovanligt stor amplitud känns den också ovanligt intressant. När de fotometriska resultaten är klara och publicerade kan det nog finnas en god chans att historien kan följas upp och leva vidare i form av en modell av systemet. Det är åtminstone något vi ska försöka verka för.

M v h
Hans Bengtsson

[Robin Andersson]

Dessa bygger på att vi har en total förmörkelse,

Ifall det är en total förmörkelse eller ej kan väl man bestämma som bäst med hjälp av spektralanalys? Eftersom en totalförmörkelse borde dölja en del spektrallinjer totalt om vi gör ett antagande att ena komponenten i systemet har vissa ämnen som skiljer den andra åt.

Eller finns det andra sätt som kan avgöra om förmörkelsen är total bortsett från spektralanalyser?

mvh
Robin

[Hans Bengtsson]

Helt riktigt, det är spektralanalyser som är fortsättningen när fotometrin är klar. Då kan man se de två komponenternas egenskaper och huruvida förmörkelserna är totala eller inte. Omloppstiden i systemet har vi ju redan, den är ca 1.388 dygn, och utgör en viktig parameter när systemets gravitationella förhållanden ska fastställas.

En liten överraskning:
Thomas K anger T1/T2 = 0.56. Men spontant tycker jag att värdet borde vara större än 1. Primärkomponenten bör väl vara hetare än sekundärkomponenten?

M v h
Hans Bengtsson

[ThomasK]

Ifall det är en total förmörkelse eller ej kan väl man bestämma som bäst med hjälp av spektralanalys? Eftersom en totalförmörkelse borde dölja en del spektrallinjer totalt om vi gör ett antagande att ena komponenten i systemet har vissa ämnen som skiljer den andra åt.

Eller finns det andra sätt som kan avgöra om förmörkelsen är total bortsett från spektralanalyser?

mvh
Robin

Det enklaste sättet är att se om förmörkelsen har en platt botten. Är den V-formad utan en platt fas har vi en partiell förmörkelse. Nu brukar inte kurvan för totala förmörkelser vara helt platt under totaliteten pga. stjärnornas randfördunkling (att de har starkast intensitet i centrum av skivan) utan lätt rundad. I vårt fall fick Tomas fram en kort platt fas på bara ca. 10 minuter och frågan är om det var en totalitetsfas eller bara den runda böjen på en V-formad kurva.

[ThomasK]

En liten överraskning:
Thomas K anger T1/T2 = 0.56. Men spontant tycker jag att värdet borde vara större än 1. Primärkomponenten bör väl vara hetare än sekundärkomponenten?

M v h
Hans Bengtsson

Ja, relationen ska vara T2/T1 och inte T1/T2, har ändrat detta. Primärkomponenten är alltså i runda slängar dubbelt så het som sekundärkomponenten.

[Tompa]

Hej! Jag har suttit och laborerat med filerna från tidsseriemätningen. Ta inte för allvarligt på det djupa minimat, än i alla fall. Jag upptäckte att bayermatrisen inte blev riktigt avkodad när jag binnade 2x2. Så mätningen gjordes på summan av RGB. För perioden spelar det ju ingen roll, men det skulle ju kunna ha inverkan på magnitudens värde. Det ger sig vid kommande mätningar. Så det ska bli riktigt intressant!

Mvh,
Tomas W

[Hans Bengtsson]

Detta är faktiskt en av de mest intressanta upplevelserna jag haft under mina år som amatörastronom!

Jag tycker mycket talar för att A-komponenten är en huvudseriestjärna med spektrum i intervallet F1-F5 och B-komponenten en huvudseriestjärna mellan K1 och K5. I så fall borde färgindexet B-V öka från +0.4 vid maximum till ca +1.0 under en primärförmörkelse. Fler mätningar får visa om det är så.

M v h
Hans Bengtsson