Variabeltest fjärrteleskopet!

[Hans Bengtsson]

Det är tydligt att en 5 minuters exponering med V-filter i månsken tillåter mätningar åtminstone till magnitud 16.5, baserat på de två observationerna i SVO av V483 Aur den 6 mars. Mycket bra, tycker jag! Inte minst med tanke på att det stora synfältet ofta betyder att ett antal intressanta variabler kan finnas på samma bild.

Mycket intressant vore ett liknande test där en röd variabel är synlig på båda bilderna (V483 Aur hade V=17.9 och var osynlig på bilden från Spanien). Då kan vi se överensstämmelsen, det finns all anledning att vara optimistisk tror jag.

Ett utarbetat och dokumenterat koncept från ax till kaka skulle nog innebära att även jag får svårt att motstå frestelsen att mäta variabler med denna utrustning ...

Edit:
V483 Aur är (i motsats till vad jag skrev ovan) synlig även på bilderna tagna från Spanien, men så ljussvag att den är svår att mäta noggrant, det är därför observationen är negativ i SVO.

Mvh
Hans Bengtsson

[ThomasK]

Jag har testat de 8 råbilderna av V483 Aur i VPHOT. Som Gustav noterade funkade de fint att ladda upp. VPHOT kräver några FITS-headrers för att fungera. Nedan ett utdrag från VPHOT:s hjälp:

---------------------
The following FITS header fields are required in order for VPhot to work properly:

DATE-OBS TIME-OBS or UT-START
EXPTIME or EXPOSURE
OBJCTRA or RA (for plate solving)
OBJCTDEC or DEC (for plate solving)
FILTER: should be B, V, R or I. If so VPhot can automatically use the correct photometry sequence
OBJECT: displayed in the image list to recognize images

Optional, but strongly recommended:

AIRMASS: displayed in the image list, and used in reports
EGAIN: used in SNR calculations
CALSTAT: to display calibration status (combinations of B, D and F where B = bias, D = dark subtracted, F = flat fielded), OR BIASSUB/DARKSUB/FLATTED - to display calibration status
----------------

Av dess går OBJECT, RA, DEC och FILTER att fylla i vid uppladdningen och är därför inte nödvändiga, men underlättar förstås om de är förifyllda i filen. Har inte testat än med kalibreringsbilderna. Lite oturligt är att det bara var den svagaste variabeln som blev fotad. Den är synlig på bilderna men lite för svag för att det ska bli ett bra test. För de 8 5-minutersbilderna fick jag följande resultat:

Bild V-mag Err Std SNR LM
1 17,224 0,174 0,043 6 16,657
2 17,508 0,220 0,035 5 16,619
3 17,617 0,238 0,029 4 16,541
4 17,196 0,174 0,039 6 16,585
5 17,423 0,208 0,034 5 16,547
6 17,452 0,227 0,038 4 16,543
7 17,565 0,246 0,035 4 16,523
8 17,805 0,288 0,040 3 16,540

Err är en av VPHOT beräknad felmarginal av V-magnituden, Std är standardavvikelsen mellan de olika jämförelsestjärnorna, SNR Signal Noise Rate för variabeln och LM är gränsmagnituden för en stjärna med SNR 10, en rekomendation är att inte mäta stjärnor svagare än denna magnitud.

Positivt är att jämförstjärnorna har en liten avvikelse mellan sig, även utan kalibrering. Här krävs mer tester, särskilt för stjärnor längre ut från bildcentrum.

Medelvärdet för V483 Aur från alla bilderna är 17.474 +/-0.22, detta är lite ljusare än vad jag och Gustav nyligen fick (18.016 och 17.904). Men man får vara medveten om att stjärnan även på COAST-bilderna egentligen är lite för svag för att få pålitliga värden.

Bra jobbat, ett bra första test att bygga vidare på.

[kribba]

Låter bra!
Kan nån av er aktiva variabelister deltaga på vårt nästa "Google hangout" möte lördag 14/3 kl. 10,30 ? Man behöver bara en laptop med webbkamera/mic.
Det är inte ett allmänt sektionsmöte utan enbart beslutande gruppen som samtalar här. claes.martinsson@gmail.com kan förklara hur hangout funkar teknisk och skicka inbjudan.

[Hans Bengtsson]

Aha. Jag förstår nu att Gustavs rapporterade negativa obs på SDST-bilden inte ska tolkas som att stjärnan var osynlig, bara att den var svagare än den rekommenderade mätgränsen. Desto bättre!

Detta verkar bra. Ordentliga tester innan skarp körning görs i mera organiserad form.

Mvh
Hans Bengtsson

[jwarell]

Vilket V-filter är det som används? Om det är Astrodon tror jag inte det är några problem alls, deras V-filter lär följa V-standard hela vägen, även långt ut i det röda området.

Mvh
Hans Bengtsson

Det är ett Johnson/Bessel V-filter från Baader köpt 2012:

https://www.teleskop-express.de/shop/pr ... ilter.html" onclick="window.open(this.href);return false;
https://www.baader-planetarium.com/en/u ... sonbessel-(4mm-glass" onclick="window.open(this.href);return false;).html

Glasfilter med dielektrisk coating och god tidsbeständighet, ska inte bli mjölkigt av fukt.

Mvh Johan

[Hans Bengtsson]

Det som kanske kan skapa trubbel vid mätning av röda variabler (som miror) är Baader-filtrets något förhöjda genomsläpp kring 700 nm (röd svans) jämfört med standard Johnson-Cousins:

https://www.aip.de/en/research/faciliti ... ter-curves" onclick="window.open(this.href);return false;

För att utröna om det blir något verkligt bekymmer eller inte krävs jämförande tester med mätningar av röda stjärnor vid några olika magnitudnivåer.

Givetvis kan man också tänka sig alternativet att med SDST göra V-mätningar av andra typer av variabler, sådana som har mer neutrala färger. Det finns mycket att välja på, exempelvis dvärgnovor.

Mvh
Hans Bengtsson

[kribba]

Finns det nån lista över vilka filter som funkar bäst respektive sämre? Finns ju ändå en handfull tillverkare. Har länge undrat över detta!
Kan ju inte vara allt för komplicerat tycker man och mäta upp med spectrometer.

[Hans Bengtsson]

Om vi ser frågeställningen ur den snäva synvinkeln ”mäta bortglömda miror”, en SAAF-specialitet, så är det bästa att mätningarna görs med samma eller likvärdiga filter som med de andra teleskop som nyttjas. Jag misstänker (men vet inte) att Astrodon används, deras filter har gott rykte vad gäller fotometri. Tomas W får också utmärkta resultat utan märkbara systematiska avvikelser, men jag vet inte på rak arm vilket V-filter han använder.

Mätningarna av V483 Aur kan möjligen antyda att röda stjärnor mäts ungefär en halv magnitud för ljust med Baader-filtret, det är i så fall inte helt oväntat, men det behövs som sagt jämförande mätningar vid ljusare magnituder, vid bättre SNR, för att man ska kunna dra säkra slutsatser.

Några tiondelar av en magnitud fel när det gäller miror av magnitud 17-18 är verkligen ingen allvarlig avvikelse, men det är förstås inte så bra med eventuella systematiska fel på en halv magnitud vid magnitud 16 och ljusare. Då blir det tydligt i ljuskurvorna att mätningarna inte riktigt stämmer. För variabler som inte är så utpräglat röda som miror tror jag Baader-filter fungerar klanderfritt.

Mvh
Hans Bengtsson

[kribba]

Olika CCD:er har ju oxå olika responskurva genom dom olika spectralbanden. Borde man inte kalibrera både filter och ccd igentligen
mot nån referens typ. stjärna som inte är en variabel. Nybörjare här men tänker jag helt åt skogen?

[wilt]

Mätningarna av V483 Aur kan möjligen antyda att röda stjärnor mäts ungefär en halv magnitud för ljust med Baader-filtret, det är i så fall inte helt oväntat, men det behövs som sagt jämförande mätningar vid ljusare magnituder, vid bättre SNR, för att man ska kunna dra säkra slutsatser.

Precis, det behövs mätningar vid ljusare magnituder för att dra säkrare slutsatser. Observationen av V483 Aur är ju vid gränsen, ett signal-brus-förhållande på runt 5.

/Gustav

[wilt]

Man kan ju kolla på de konstanta jämförelsestjärnorna runt V483 Aur. På samma råbild som tidigare har jag mätt ljusstyrkan för olika jämförelsestjärnor (dvs satt olika stjärnor som checkstar) och får då följande resultat (aperturradius: 3 pixlar):

Stjärnans beteckning i AAVSOsekvensen, V-mag enl katalog, uppmätt V, SNR

131, 13.051, 13.085, 220
135, 13.516, 13.423, 180
138, 13.806, 13.830, 130
142, 14.151, 14.198, 101
148, 14.833, 14.816, 60
151, 15.053, 15.057, 51

Som synes ligger de bra till, fem av de sex stjärnorna ligger mindre än fem hundradels magnitud från katalogvärdet.

Den enda som avviker mer är 135 som ligger nio hundradelar från katalogvärdet. Min erfarenhet är att det händer ibland och förklaringarna kan vara flera olika saker: felaktigt katalogvärde, den konstanta jämförelsestjärnan är inte konstant utan i verkligheten svagt variabel, statistiska spratt och så vidare.

Men en av poängerna med den metod som Vphot använder för att bestämma ljusstyrkan hos en variabel är ju att programmet använder en hel sekvens av jämförelsestjärnor samtidigt. Om en av låt säga fem eller tio jämförelsestjärnor är lite skum så betyder det inte så mycket. Dessutom indikerar programmet starkt avvikande jämförelsestjärnor, vilket gör det möjligt att plocka bort sådana (vilket händer då och då när jag mäter).

Till saken hör att den stjärna som avviker mest, 135, är den rödaste av jämförelsestjärnorna, den har B-V= 2.0 medan resten ligger runt 0.8 till 1.0. Men även med en så pass röd stjärna blir avvikelsen alltså enbart nio hundradelar vid god SNR.

/Gustav

[kribba]

Jag kan ta fler tester om ni ger mig kordinater. Tänk bara på att det är 21 grader lägre

[ThomasK]

Olika CCD:er har ju oxå olika responskurva genom dom olika spectralbanden. Borde man inte kalibrera både filter och ccd igentligen
mot nån referens typ. stjärna som inte är en variabel. Nybörjare här men tänker jag helt åt skogen?

Du tänker helt rätt, man ska se hela sytemet som en enhet och utvärdera den. Filtren kanske är den enskilt viktigaste delen inom fotometrin, men kamerans egenskaper spelar också in. Det är inte säkert att exakt samma filter använda på två olika teleskop och kameror ger samma resultat.

Om man bläddrar runt mellan olika ljuskurvor på AAVSO ser man ofta att V-mätningar, som borde vara rätt exakta, kan variera rätt mycket mellan olika observatörer.

Om man ska riktigt noga och följa AAVSO:s rekomendationer så bör man räkna ut transformationskoefficienter för sitt sytem. Det gör man genom att fotografera särskilt noggrannt uppmätta stjärnfält med flera olika filter. Man kan sen räkna ut koefficienterna som behövs för att justera sina variabelobservationer. Exempelvis: Vmag = uppmätt Vmag + Koeff * (Vmag - Rmag). Det finns en hel del teori och litteratur om transformering som jag inte har satt mig in i och även funktioner i VPHOT för detta som jag inte använt.

Om man ska använda transformering eller inte tycker jag beror på dels hur stora avvikelser man har och dels på hur ambitiös man är.

[Hans Bengtsson]

En titt på kurvorna för de 50 bortglömda mirorna ger ungefär detta troliga resultat under återstoden av mars:

Magn 10-12:
UZ Cam, V363 Cyg, V462 Cyg, V663 Cyg, AM Dra, AN Dra, V393 Her, V358 Lac, V389 Lac, BI Lyr, EQ Lyr, KL Lyr, IU Peg, IV Peg.

Magn 13-15:
YY Aur, DU Aur, YZ Cam, GM Cam, TW Cep, XY Cyg, V2072 Cyg, IY Dra, AU Gem, VW Her, GP Her, TU Lac, ER Lyr, AI Oph, DT Ori, AC Vul, DX Vul.

Magn 16-17:
TT Cam, VZ CMi, AW Cep, CL Cyg, GS Cyg, V750 Cyg, WZ Del, EH Gem, WX Her, BI Her, CZ Her, BK Lyr, OP Lyr.

Magn 18-19:
V483 Aur, V2330 Cyg, WX Del, AS Lac, IX Lyr.

Kanske kan några lämpliga variabler för testmätningar hämtas ur den listan?

Jag tror att nästa steg i denna spännande process bör vara just testmätningar vid lite olika magnituder. Det är bara om dessa skulle ge signifikanta systematiska avvikelser som man behöver fundera på nästa steg.

Det är ju mycket hoppingivande att den röda jfr-stjärnan 135 med (B-V) = 2.0 gav korrekt magnitud med SDST! Eller åtminstone nästan, med mindre avvikelse än 0.1 magnituder.

Mvh
Hans Bengtsson

[wilt]

Jag kan ta fler tester om ni ger mig kordinater. Tänk bara på att det är 21 grader lägre

Vad bra! Här kommer några fler testobjekt:

YY Aur 06 04 06.12 +42 00 31.3
DU Aur 05 11 14.53 +31 19 49.7
YZ Cam 06 23 25.86 +80 04 15.0
AU Gem 07 45 27.47 +30 46 41.3

Alla ligger, enligt Hans uppskattningar, mellan 13-15 vilket borde funka med 300 sek exponering (i filen med V483 Aur, som ju hade 300 s exponering, var stjärnor ljusare än 12.nånting överexponerade).

/Gustav