Min nya guidetub

[Starsoft]

Hej

Nu har jag till sist börjat att slutmontera mina 2x8" tvillingtuber, till den uppsättningen vill jag också ha en liten, lätt guidetub med ett stort synfält som garanterat alltid hittar många guidestjärnor utan justering av tuben, vad tror ni om detta?



Anders

[Peter R]

Edit. Hur raderar man ett meddelande som har blivit en dublett?

[Peter R]

Hej Anders,
verkar intressant för du får inte bara ett stort synfält utan också en hög ljusstyrka.
Är det en kamera från "The Imaging Source" som du har satt på adaptern? Skulle du kunna lägga upp en bild på hur adaptern ser ut på kamerasidan men utan kameran.
Hur beräknar man ideal-fokalavståndet på guidetuben i förhållande till huvudteleskopet. Det skulle kunna vara en lösning för mig för det har visat sig väldigt svårt att hitta guidestjärnor som är tillräckligt ljusa, om jag inte försöker plåta Vega vill säga

/*Peter R

[Starsoft]

inte bara ett stort synfält utan också en hög ljusstyrka

När man ska fota stjärnor så blir det ingen fördel på normalt fotovis med ett lågt f-tal, det är bara optikens öppning, den ljussamlande förmågan, som avgör hur många stjärnor man kan detektera. Men det är uppenbart för mig som provat att man på grund av det större synfältet ändå ser avsevärt fler guidebara stjärnor med ett 50mm f/1.8 än med ett 500mm f/5 som jag använt att guida med tidigare.

Är det en kamera från "The Imaging Source" som du har satt på adaptern?

Ja det är en c-mos baserad kamera jag lånat på jobbet, absolut inget jag kommer att använda. För många heta pixels och andra störningar redan vid korta exponerinar. Ska man köpa en kamera från Imaging Source bör man nog välja en baserad på en ccd sensor.


Så här ser adaptern ut, dyr som allt astrorelaterat men en robust och genomtänkt konstruktion av hög mekanisk kvalitet. Man spänner fast objektivet så det sitter ordentligt fast till skilnad från Canons bajonettfäste där i alla fall mina objektiv inte sitter fast ordentligt. Ska jag klaga på något så är det att det inte går att rotera kameran utan någon form av adapter som kan bli svår att få dit genom att bygglängden är onödigt lång på Geodik adaptern. I bilden syns också två mellanringar om man behöver större avstånd till kameran, längst til höger ligger en adapter för att den c-gängade kameran ska passa på den H-hängade adaptern. I den H gängade Geodiken så finns också en ytterligare gängad ring som sitter inuti den H gängade där ytterligare en gänga finns, jag vet inte vad det är för gänga.

Hur beräknar man ideal-fokalavståndet på guidetuben i förhållande till huvudteleskopet.

Här finns nog många "astrolegends" att bita i, man kan hitta många olika uppfattningar om det här på nätet. När jag blev pålurad min första guidetub så sades det att man skulle ha lika lång brännvidd på guidetuben som på huvudoptiken, så jag fick en refraktor med 900mm brännvidd som var totalt hopplös att använda som höll på att driva mig till vansinne, ljussvag och med ett mikrskopiskt synfält. På senare tid har jag sett att trenden går mot kortare bränvidder, det som verkar kunna bromsa utvecklingen är väl att vissa guideprogram på grund av sin konstruktion inte fungerar tillsammans med kortare brännvidder på guideoptiken. Jag har själv provat att fota med 500 mm och guidat med 50mm utan några som helst problem, altså en faktor 10, men jag tror att man kan genom att resonera på ett annat sätt kan komma undan med ännu större skillnader.

Ett välkonstruerat guideprogram bör kunna positionsbestämma en hyggligt exponerad stjärna med en nogrannhet på minst 0,001 pixel, vilket blir bättre än 0,25 bågsekunder med en normal kamera och 50mm optik. Med en för guidning normal exponeringstid på någon eller några enstaka sekunder så lär stjärnan på grund av scintillationen dansa runt betydligt mer än 0,25 bågsekunder så jag skulle vilja tro att 50mm bränvidd är användbart för guidning till all huvudoptik under vår eländiga himmel, men det här kommer jag att undersöka närmare framöver.

Anders

[Robert]

Verkar ju vara en liten och nätt guidelösning. Den gamla sanningen att man skall ha likande brännvidd på sin guidetub är nog från den visuella guidningens tidsera. Nu vrukar 1:10 förhållande fungera utmärkt. Har själv guidat 3000mm med 355 mm giodeteleskop. Även med hyfsat svaga stjärnor kan guideprogrammet mäta centrum av stjärnan med en 20 dels pixels noggrannhet.

[Peter R]

Det gör den verkligen intressant även för widefield fotografering med astrokameror. Dessutom tycker jag att den ser oerhört läcker ut.
Finns det någon möjlighet att få på ett filter någonstans i strålgången?
Det har tidigare inte funnits några adaptrar till Eos-objektiv och jag förstår varför när jag byggde en själv förra året: det är extremt små marginaler. Men jag lyckades konstruera den så att jag kan skruva på ett filter och fortfarande ha någon milimeter fram till bakre objektivelementet, fast det var nervöst med de första testerna och framför allt med optiska konstruktioner där det bakre elementet rör sig.
Med olika adapterringar går det dessutom att använda en mängd andra och äldre objektivfabrikat, ofta med manuell fokusinställning så som Nikkon, Minolta och M-42 gänga.
Här är länken till några bilder tagna med dessa kombinationer:
http://astronet.se/view_image.php?id=524 http://astronet.se/view_image.php?id=523 http://astronet.se/view_image.php?id=516&mode=large

/*Peter R

[Starsoft]

Finns det någon möjlighet att få på ett filter någonstans i strålgången

Adaptern har utöver H gängan för kameran också en invändig gänga på 36 mm, i den gängan sitter en liten adapterring som har gänga för ett 1,25" filter, jag vet inte om gängan på 36mm är användbar till något?

Även med hyfsat svaga stjärnor kan guideprogrammet mäta centrum av stjärnan med en 20 dels pixels noggrannhet

Det låter onödigt blygsamt tycker jag, de astrometriska program jag provat anger båda två 1/1000 pixels nogranhet och jag har inte sett någon anledning att betvivla de värdena. Ett guideprogram borde med dagens processorer inte ha några problem att uppnå lika hög precision. Var kommer uppgiften om 1/20 pixel ifrån?

Jag tänker mig att nästa gång det blir stjärnklart att ta guidesetupen, sätta den på ett vanligt stativ och ta en serie bilder utan följning nära himmelsekvatorn. Om jag sedan tar något program som mäter positionen för en lämplig stjärna i bildserien och jämför de värdena med en teoretisk rät linje som utgör stjärnans verkliga rörelse så får jag fram nogrannheten i mätningen. Om jag sedan vid samma tillfälle gör om mätningen med t.ex. ett 200mm objektiv så bör jag kunna dra någon slutsats om hur mycket, om något, den kortare brännvidden påverkar resultatet.

Anders